Electronica
En fredagkväll med hemgång strax innan midnatt. Kändes som rätt beslut. I sängen under ett duntäcke som skulle kunna dölja en hel familj strömmar det dunkla, existensiella toner i hörlurarna. Livsångesten får finnas här men när natten är slut är den likaså. Mest för att balansera. Låta natten bli lika mörk som den brukar vara ljus. Låta tankarna få gå tillbaka några år. Till den tid då allting var höst och luktade krita. När världen och själen ännu var något outforskat. När livet räknades i stegen framåt. När Stockholm låg öde och världen höll andan.
20 dagar kvar i detta parallella universum innan det tar en paus och nästa parallella liv gör sig påmint. Tiden just nu är fantastisk. Men den är inte verklig. Den är några minuter efter 10 annandag jul i Khao lak för nästan tio år sedan. Fruset och repeterat i oändlighet.
Drömmande inlägg är det jag får ur mig just nu. Mitt sinnestillstånd återspeglas i dem. Jag finns i dem.
Vilken färg har själen?
