När lukterna försvinner
I dag är det 13 år sedan Jan "Gutte" Larsson dog. En person av så många andra som en dag bara inte fanns mer. I 15 år fick jag ha min pappa vid min sida och jag har ännu två år kvar innan jag har levt längre utan honom än med honom. Det är en skrämmande gräns. Hur gör man när delen med pappa reduceras till en än mindre del av det som är jag? Åren går och det finns ingenting jag kan göra för att stoppa det.
Häromdagen pratades det på jobbet om att foton är det sämsta minnet man kan ha av någon som dött. Att lukter spelar så mycket större roll när det gäller att minnas. Men 13 år är en för lång tid för att lukterna ska finnas kvar. Åtminstone i de saker som en gång var hans och som i dag finns uppdelade i hemmen hos de som en gång var hans närmsta familj. Jag var inte delaktig i samtalet även om jag lyssnade. För klumpen växte sig stor i magen och en skuldkänsla av att inte ha förvaltat lukterna bättre välde fram.
Ofta har jag svårt att minnas honom som en helhet. Jag kan minnas hans ögonrörelser, hans arm under mitt huvud i sängen när jag drömde mardrömmar och hur han tänkande bet på en nagel på samma hand han höll sin gula blend innan det var dags för nästa bloss. Jag vet inte om hans lukter i väggar och saker hade gjort sorgen lättare eller svårare.
Jag vet inte hur mycket man måste minnas en person för att den ska finnas kvar.
Varje år på farsdag får jag ett sms från en vän. Hon skriver att hon tänker på mig. Och de meddelanden är de finaste jag får varje år. För hon bär en del av min sorg, tar ansvar för att uttrycka den, och vågar konfrontera sin egen lycka genom att se mitt tomrum.
Jag lever inte med sorgen varje dag. Det är omöjligt. Men jag bär 50 procent av generna från en man som inte längre finns. En man som vissa av er kände och andra inte har hört talas om. Men ni känner honom genom mig. Jag bär på ett socialt arv som alltid kommer att prägla vem jag är. Ljusa sidor så väl som mörka sidor som han gav till mig och som jag bär vidare.
För min pappa är inte någon som var. Han är någon som är.
Oavsett hur mycket jag har kvar av hans lukter.
