Ida af Larsson

Lite småtrött efter nattens bus. Nu är jag en levande myt.

Snart så ska Elli och jag iväg till stan så och köpa en present till min mamma bl.a., hon fyller år imorgon. Så nu ska jag rusa och göra mig iordning.

Sjuk dröm, drömde att Emilia hade fått barn. fast ungen var bara två centimeter lång. Jag gick vilse också, men det är inget ovanligt. Första natten utan att jag drömmer om M, kändes konstigt men skönt. Jag var ju inte förstörd när jag vaknade.

Tittade igenom gammla bloggar på lunar. Ja, jag har verkligen mognat enormt kan man väl uttrycka sig. Det är ingen tid som jag skäms över eller ångrar för att det är bara dumt att gå och gräma sig över sådana saker. Och jag antar att hade jag inte varit på ett visst sätt eller sagt vissa saker då så hade jag inte varit den person som jag är idag. Lite små pinsam med de gammla inläggen men om fem år så sitter jag säkert här och tittar på de här inläggen och undrar vad sjutton jag tänkte.

Vad skönt det skulle vara om man bara föddes och var sitt vuxna, mogna jag. Men så oerhört trist.

Seg dag. Igår så satt jag hemma till halv tio och sedan så åkte jag bort till Maria. Där befann sig Maria, Elli, Martina och Cornie och vi rökte vattenpipa och pratade lite strunt ett tag. Jag vill som alltid gör något för att blockera alla tankar så jag fick flickorna (Cornie hade gett dig iväg) att leka Land och stad vilket är en mycket rolig lek. Jag tror aldrig att vi kollade vem det var som vann men det spelar ingen roll vi hade det mycket roligt. "Uringul".

Efter det så lekte vi charader, eller jag och Elli utförde dem och Maria och Martina gissade. Det var väldigt roligt det med och jag tror att resten också tyckte det. Jag fick en del kluriga, bl.a. kugga på en uppkörning, kastrera och Dj:a. Martina och jag vann dock denna lek.
Sedan blev det hemfärd för Martina och Elli och jag drog till centrum för att träffa Ellen och co. Det var så enormt halt inatt att jag höll på att sladda av vägen två gånger på vägen från Maria till centrum. Körde från gamla Mekonomen till centrum i ungefär 30 km/h.
Väl därnere så hängde vi på ettan och jag pratade med Ericsson för första gången på två år. Det var lite små läskigt men skönt att inte gå runt och tänka på det längre. Helena var också där och vi sa att vi skulle träffas alla fyra (Wincent tillkommer) någon dag men frågan är väl om det kommer att genomföras.

Denna helg har varit min starkt omtalade vita helg. Jag är nöjd med den och tycker väl kanske inte att den hade berikats så värst mycket mer med alkoholhaltiga drycker. Det hade antagligen snarare gått åt motsatt håll, just är ju som sagt var itne psyket på topp och hade jag druckit så är det mycket möjligt att jag hade "ballat ur" totalt.  

Jag har än en gång  bestämt mig för att skriva en bok eller två vilket jag kanske har gjort 20-30 gågner tidigare och jag har inte någon bok utgiven (eller färdigskriven) så så bra har det gått. Jag hittade alla mina gamla påbörjade böcker igår och kände att nu har jag verkligen en historia att berätta och att nu skulle jag banne mig skriva en men vi får se. Jag antar att det är skrivandet i sig som jag är ute efter för att få en sorts självterapi men jag utövar den här på internet just för tillfället. Frågan är väl om det är idiotiskt men jag vet inte, detta är väl mitt försök till att må bättre. Hur konstigt det nu kan låta.

Det är verkligen länge kvar tills jag ska flytta. Jag vill att det ska vara imorgon. Jag vet inte vad jag förväntar mig av flytten och jag vet att jag har en mycket förskönad bild i huvudet men vad sjutton, det kan väl bli så? Fast fråga mig inte vad det är som jag vill ha, det kan jag inte sätta ord på. Jag får klura på det.

Ikväll har Ellen lovat mig att vi ska göra något som jag har velat göra ett tag. Jag kan inte säga vad för då försvinner charmen och ni kommer antagligen inte heller få reda på vad det är som vi ska göra så vidare det inte misslyckas för då kan jag delge er det men kul ska det bli.

Jag undrar hela tiden vad du tänker på och vad du gör och jag frågar min själv hela tiden om jag verkligen tog rätt beslut.

Det ser så spännande ut och jag vet att det kommer att hjälpa så jag måste få testa. Det värsta som kan hände är att jag dör och om det är meningen så kommer det att hända i vilket fall som helst. Jag är bara för feg för att ta steget till att sätta mina ord i handlingar för tillfället men jag vill verkligen. Jag tror att det kan vara min räddning från mina tankar.

Välkommen till min nya blogg!