Dag 20
"Vi kommer att vilja att det goda som finns inom oss alla, även hos den mest förhärdade, ska växa och blomstra. Helt visst kommer vi att behöva frisk luft och massor av mat. Men mest av allt kommer vi att behöva solsken. Ingenting kan växa i mörkret. Meditation heter vår väg ut i solen."
-De tolv stegen; de tolv traditionerna
AA
Medan vi stillar våra sinnen för att lyssna till vår högre kraft börjar ljus strömma in i lla de mörka skrymslena inom oss och vi kan se den sanning som legat begravd i många år. Det har aldrig funnits en chans att vi skulle kunna blomma i detta mörker.
När vi idag så småningom börjar acceptera att vi är den vi är kommer vi attkänna oss lättare och varmare och mer avslappnade.
Idag väljer jag att leva i min sannings ljus.
Jag ångrar allt jag någonsin gjort som har varit destruktiv och det verkar vara en hel del, nästan allt. Jag ångrar att jag är den personen jag är och att jag har valt att ha kvar vissa sidor som jag borde ha lämnat och inte utvecklat de bättre som jag har haft möjlighet till. Jag ångrar mitt liv.
Jag kan inte ha kärleks relationer, alla de som jag har haft har slutat i hat och missförstånd. Ska det vara omöjligt att även om kärleken försvinner så kan man ha relationen? Jag vill inte ha kärlek något mer, jag vill inte känna den där känslan för det är bara lurendrejeri. Man är glad och tror att det här är så det känns när man är som lyckligast sen så ser men verkligheten och inser att det i slutändan alltid leder till sorg och ledsamhet. Och det värsta av allt, när man blir ensam. Jag är hellre alltid ensam än att behöva känna smärtan med att inse att man inte var värd så mycket som man idiotiskt nog trodde.
Jag är en sådan person som inte ens kan ha vanliga relationer. Jag har inte en normal relation till mig själv. Jag avskyr allt det mitt liv är. Jag avskyr det faktum att jag någonstans, någon gång tyckte att allt som hänt och gjorts hade format mig till en bra person. Jag bevisar motsatsen för mig själv gång, på gång, på gång. Jag är inte bra vare sig för mig eller för andra, det är det som jag måste inse. Jag kommer att göra saker som skadar mig och skadar andra för det är så jag fungerar, jag är på allvar psykiskt sjuk.
Jag vet inte om jag är redo till att ta steget men jag önskar att bilen kunde hjälpa till.
