Die angst
There is a place out of town.
Just nu så äter mina tankar upp mig. Vi tittade på sex, hopp och kärlek nyss. Hjärnan kollapsade. Jag vet inte varför. Just nu så är jag tillbaka på dom nätterna hos mamma då jag satt vaken flera timmar, lyssnade på musik, surfade och mådde dåligt. Jag är inte ensam nu, jag vet det men det är som om jag blir kvävd av den ångest som är alldeles för välbekant. Varför kom det nu?
I don't want what you want. I don't feel what you feel.
Jag vill inte vara här och nu, jag vill spola tillbaka tiden och trycka på repeat. Tro inte att jag menar att jag inte vill bo här med Emil, för det vill jag men det känns bara som om jag inte klarar av det här. Jag vill inte vara jag just nu, just här i tiden.
I can't tell between death and glory.
Kan ni känna att det vore bättre om man inte var en tänkande människa? Det känner jag ganska ofta, att det vore bättre om vi inte kunde greppa alla de känslor som vi kan och att vi inte skulle kunna må såhär dåligt. Jag undrar om djur kan bli deprimerade och om de kan det är det då i samma utsträckning som vi människor? Jag tror inte det fast jag vet inte vad det är som är skillnaden.
I'm so clever but clever ain't wise.
Ångesten över vikten har tagit överhand igen. Det är illa och det finns inget annat som jag fokuserar på så mycket på som det men jag kan inte låta bli. Jag såg ett program häromdagen om extremt överviktiga människor och jag kom på mig själv med att tänka att jag skulle kunna ha sökt till det. Jag vet att jag inte är så stor men det känns inte som om det är så långt ifrån. Varför kom jag in på det? Kanske för att jag nyss satt böjd över toan och försökte få upp chipsen jag precis ätit. Det är riktigt dumt.
And all the joy within you dies.
Jag fryser. Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Det känns som om jag har så mycket i huvudet och att jag måste få ner lite men jag kan inte formulera klara meningar.
Yesterday, all my troubles seemed so far away. Now it looks like they're here to stay.
Jag vill flyta bort, ur min kropp, och inte tänka på allt ont. Jag vill ligga i en svart soffa och titta på ljusfläcken som reflekteras från en cd-skiva. Jag vill läsa på ett gult vykort från Holland och fnissa åt stavning och den fula solen som är på framsidan. Jag vill undra varför jag inte befinner mig här oftare och fråga mig själv varför det var så svårt att ta steget. Jag vill lyssna på the Accidents och blanda ihop låtarna med helt andra band. Jag vill dricka en cider men bara få i mig halva för att det smakar alldeles för mycket socker. Jag vill ha myror i benen men deg i hjärnan så att jag inte riktigt vet vad jag ska göra men ljuset från en dator lugnar mig så jag fortsätter bara att se förundrat på ljusfäcken som cd-skivan har gett upphov till. Jag vill veta att hur mycket det än blåser utanför fönstret så är allting så underbart bara jag får titta på ljusfläcken.
Jag antar att jag ska sluta nu och kanske gå och lägga mig. Fast jag vet att det inte går. Det är alldeles för mycket som snurrar runt. Jag undrar om det någonsin kommer att bli helt bra.
Just nu så äter mina tankar upp mig. Vi tittade på sex, hopp och kärlek nyss. Hjärnan kollapsade. Jag vet inte varför. Just nu så är jag tillbaka på dom nätterna hos mamma då jag satt vaken flera timmar, lyssnade på musik, surfade och mådde dåligt. Jag är inte ensam nu, jag vet det men det är som om jag blir kvävd av den ångest som är alldeles för välbekant. Varför kom det nu?
I don't want what you want. I don't feel what you feel.
Jag vill inte vara här och nu, jag vill spola tillbaka tiden och trycka på repeat. Tro inte att jag menar att jag inte vill bo här med Emil, för det vill jag men det känns bara som om jag inte klarar av det här. Jag vill inte vara jag just nu, just här i tiden.
I can't tell between death and glory.
Kan ni känna att det vore bättre om man inte var en tänkande människa? Det känner jag ganska ofta, att det vore bättre om vi inte kunde greppa alla de känslor som vi kan och att vi inte skulle kunna må såhär dåligt. Jag undrar om djur kan bli deprimerade och om de kan det är det då i samma utsträckning som vi människor? Jag tror inte det fast jag vet inte vad det är som är skillnaden.
I'm so clever but clever ain't wise.
Ångesten över vikten har tagit överhand igen. Det är illa och det finns inget annat som jag fokuserar på så mycket på som det men jag kan inte låta bli. Jag såg ett program häromdagen om extremt överviktiga människor och jag kom på mig själv med att tänka att jag skulle kunna ha sökt till det. Jag vet att jag inte är så stor men det känns inte som om det är så långt ifrån. Varför kom jag in på det? Kanske för att jag nyss satt böjd över toan och försökte få upp chipsen jag precis ätit. Det är riktigt dumt.
And all the joy within you dies.
Jag fryser. Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Det känns som om jag har så mycket i huvudet och att jag måste få ner lite men jag kan inte formulera klara meningar.
Yesterday, all my troubles seemed so far away. Now it looks like they're here to stay.
Jag vill flyta bort, ur min kropp, och inte tänka på allt ont. Jag vill ligga i en svart soffa och titta på ljusfläcken som reflekteras från en cd-skiva. Jag vill läsa på ett gult vykort från Holland och fnissa åt stavning och den fula solen som är på framsidan. Jag vill undra varför jag inte befinner mig här oftare och fråga mig själv varför det var så svårt att ta steget. Jag vill lyssna på the Accidents och blanda ihop låtarna med helt andra band. Jag vill dricka en cider men bara få i mig halva för att det smakar alldeles för mycket socker. Jag vill ha myror i benen men deg i hjärnan så att jag inte riktigt vet vad jag ska göra men ljuset från en dator lugnar mig så jag fortsätter bara att se förundrat på ljusfäcken som cd-skivan har gett upphov till. Jag vill veta att hur mycket det än blåser utanför fönstret så är allting så underbart bara jag får titta på ljusfläcken.
Jag antar att jag ska sluta nu och kanske gå och lägga mig. Fast jag vet att det inte går. Det är alldeles för mycket som snurrar runt. Jag undrar om det någonsin kommer att bli helt bra.
