Ida af Larsson

Hoppas att det här fick dig att må bättre, för jag vill bara slita allt i stycken, svälja det och kräkas upp det. Inte ett jäkla skit är som det ska! Varför håller jag inte på att packa för att börja på högskola i höst? Livet väntar ju inte på mig, jag måste hoppa på första bästa vagn för jag har inte råd att vänta. Just så vill jag bara bygga en mörk koja som det växer gräs i och ligga där tills jag förstår att det inte är där jag ska vara. Allt det som var bra håller bara på att rinna av mig och ut i ett jäkla hav och jag kommer aldrig hitta tillbaka. Jag hatar detta. Just nu är mitt liv ett jäkla äckel. Bor i en två på nyhem med en besatt katt, jobbar som städtant och vikarie på förskola. Inte faan är det här jag ska sluta men jag trode aldrig att jag ens skulle börja här - jag skulle ju börja med något mycket större. Jag skulle flytta till Stockholm och börja plugga med människor som ser samma saker som jag gör och kan förstå sig på något så banalt som måttligt intelligenta diskussioner, sedan så skulle jag gå ut på sådär retrohippa krogar på helgerna och sitta och dricka vin på Bröderna Ohlssons. Vad sjutton hände? Vart försvann mina drömmar och när började jag tycka att det var okej att bo på nyhem och vara arbetslös? Jag vet inte längre, jag trodde jag visste förut men nu vet jag inte. Och snart ska ajg börja jobba också och då kommer alla dessa tankar att bli både större och mörkare för då har jag ingenstans att göra av dom. Faan också, varför nu? Jag vet inte om jag vill forstsätta att gå på den här stigen. Jag är så jävla arg. Jag klarar inte av att skriva mer för snart så kommer jag bara att skriva en massa dumma saker. Förlåt om det är ihopskrivet men det är så tankarna är så varför ska då inte inlägget vara det?

Jag vill hem.