Jobb
Idag var min första dag på jobbet. Jag vikarierar på Fasetten, en förskola med dygnet runt öppet och som även har platser för förståndshandikappade barn och även barn upp till tolv år, så det är lite varierat. Jag ska antagligen på intro på Sodexho, tor-fre men det är inte bestämt. Nästa vecka börjar jag där och jobbar där v. 27-v.31 mellan 06.00-12.00 beroende på. Sedan så kör jag parallelt med Fasetten så jag är där eftermiddagar, kvällar och helger. Det kommer att bli mycket pengar tillslut.
Veckan:
Tidag: Fasetten 9-16
Onsdag: Fasetten 9-15, ifk-örgryte i stan.
Torsdag: Intro på Sodexho, möte på fasetten
Fredag: Intro på Sodexho, vara död resten av kvällen.
Lördag: Ta igen förlorad tid med Emil. (Han jobbar natt så jag kommer bara träffa honom imorn och på fredag)
Söndag:Ladda inför mastodont-måndag med både Sodexho och Fasetten.
Jo, jag undrar vad det är som gör en person populär under sin uppväxt?
Jag har definitivt lyckats undvika all popularitet. Jag undrar varför? Varför blev jag så extremt mobbad på låg- och mellanstadiet och varför jagar det mig fortfarande? Jag vill inte känna mig som den fula tjockisen med eksem längre. Jag har en underbar pojkvän som tjatar om att han inte alls ser mig så. Grejen är att om man har hört det för mycket så fastnar det och det kan inte Emil förstå, för han var en sån där populär unge. Sen så känns det som att han enbart säger så för att han är min pojkvän och måste. Men längst inne hoppas jag att det inte är så. Självömkan är inget roligt och absolut inget bra men jag blir tokig på att veta att jag anses som icke-snygg och jag vill aldrig få kommentaren; "Vad gör du med en snygging som honom?".
Förbannade idioter som präntade in det i min skalle när vi gick i grundskolan, hoppas ni aldrig känner er älskade.
Nog med patetiskt snack, åter till mitt lugna jag.
Veckan:
Tidag: Fasetten 9-16
Onsdag: Fasetten 9-15, ifk-örgryte i stan.
Torsdag: Intro på Sodexho, möte på fasetten
Fredag: Intro på Sodexho, vara död resten av kvällen.
Lördag: Ta igen förlorad tid med Emil. (Han jobbar natt så jag kommer bara träffa honom imorn och på fredag)
Söndag:Ladda inför mastodont-måndag med både Sodexho och Fasetten.
Jo, jag undrar vad det är som gör en person populär under sin uppväxt?
Jag har definitivt lyckats undvika all popularitet. Jag undrar varför? Varför blev jag så extremt mobbad på låg- och mellanstadiet och varför jagar det mig fortfarande? Jag vill inte känna mig som den fula tjockisen med eksem längre. Jag har en underbar pojkvän som tjatar om att han inte alls ser mig så. Grejen är att om man har hört det för mycket så fastnar det och det kan inte Emil förstå, för han var en sån där populär unge. Sen så känns det som att han enbart säger så för att han är min pojkvän och måste. Men längst inne hoppas jag att det inte är så. Självömkan är inget roligt och absolut inget bra men jag blir tokig på att veta att jag anses som icke-snygg och jag vill aldrig få kommentaren; "Vad gör du med en snygging som honom?".
Förbannade idioter som präntade in det i min skalle när vi gick i grundskolan, hoppas ni aldrig känner er älskade.
Nog med patetiskt snack, åter till mitt lugna jag.
