Herregud!
Jag stressar mig igenom livet med förhoppningarna om att det kanske kommer att bli bättre men det blir det inte.
Mormor ligger på sjukhus igen. Hon har inte varit sig själv sen morfar dog i vintras och nu har hennes pelletspanna gått sönder så det blev väl för mycket. Jag hatar allt sådant här. Inatt fick jag även mitt andra kusinbarn. Så jag slits mellan lycka och helvete. Dom ligger på samma sjukhus, Petra och mormor, men den ena har den lyckligaste dagen i sitt och den andra kanske har sin sista. Det värsta är att jag inte klarar av att åka in. Jag vill inte se henne på sjukhuset, jag vill inte att den sista bilden ska vara mormor i en vit säng som luktar död. Mamma sa att jag var egoistisk när jag sa att jag inte ville följa med men det har inte med vad jag vill, jag kan bara inte. Jag klara inte av det. Jag har sett alldeles för mycket sådant för att jag ska klara av en till så här nära. Jag hatar död och sjukhus, det väcker alldeles för många minnen. Jag hatar att känna mig ensam i dessa stunder.
Jahaa, det är så här det känns när man klättrar och kämpar för att ta sig upp ur hålet men när man får fingrarna över kanten så står det en fet jävel ovanför och trampar så att man tappar taget. Hur många gånger kan han trampa innan jag förlorar mina fingrar och inte kan klättra längre?
Fast jag är inte ensam, idag har jag pratat med Isabel, Råbärt, Helena, Eriksson, Martina och Emilia samt människorna på jobbet men jag känner mig ensam i hjärtat. Det är svårt att förklara men jag vet precis hur jag känner.
Idag var Råbärt och jag och tittade på nya lägenheten, den var jättefin så jag tror att jag ska ta den här så att jag får flytta in så fort som möjligt. Så nästa helg blir det eventuellt inflyttningsfest. Mer eller mindre alla är välkomna. MEn vi ska hinna tapetsera innan, jag får tapeter till vardagsrummet men jag måste sätta upp dom själv. Det är tur att man är så jäkla bra på att tapetsera som jag.
Dagens glädje skutt.
Ikväll ska det firas ledighet med Isa, Frau Müller, Martinilina och moi. Senare blir det (antagligen) utgång och snapsrace.
Mormor ligger på sjukhus igen. Hon har inte varit sig själv sen morfar dog i vintras och nu har hennes pelletspanna gått sönder så det blev väl för mycket. Jag hatar allt sådant här. Inatt fick jag även mitt andra kusinbarn. Så jag slits mellan lycka och helvete. Dom ligger på samma sjukhus, Petra och mormor, men den ena har den lyckligaste dagen i sitt och den andra kanske har sin sista. Det värsta är att jag inte klarar av att åka in. Jag vill inte se henne på sjukhuset, jag vill inte att den sista bilden ska vara mormor i en vit säng som luktar död. Mamma sa att jag var egoistisk när jag sa att jag inte ville följa med men det har inte med vad jag vill, jag kan bara inte. Jag klara inte av det. Jag har sett alldeles för mycket sådant för att jag ska klara av en till så här nära. Jag hatar död och sjukhus, det väcker alldeles för många minnen. Jag hatar att känna mig ensam i dessa stunder.
Jahaa, det är så här det känns när man klättrar och kämpar för att ta sig upp ur hålet men när man får fingrarna över kanten så står det en fet jävel ovanför och trampar så att man tappar taget. Hur många gånger kan han trampa innan jag förlorar mina fingrar och inte kan klättra längre?
Fast jag är inte ensam, idag har jag pratat med Isabel, Råbärt, Helena, Eriksson, Martina och Emilia samt människorna på jobbet men jag känner mig ensam i hjärtat. Det är svårt att förklara men jag vet precis hur jag känner.
Idag var Råbärt och jag och tittade på nya lägenheten, den var jättefin så jag tror att jag ska ta den här så att jag får flytta in så fort som möjligt. Så nästa helg blir det eventuellt inflyttningsfest. Mer eller mindre alla är välkomna. MEn vi ska hinna tapetsera innan, jag får tapeter till vardagsrummet men jag måste sätta upp dom själv. Det är tur att man är så jäkla bra på att tapetsera som jag.
Dagens glädje skutt.
Ikväll ska det firas ledighet med Isa, Frau Müller, Martinilina och moi. Senare blir det (antagligen) utgång och snapsrace.
