Jag är nog döende.
Här sitter jag en lördagmorgon och mår hur bra som helst. Jag tittar på jazz på tv som jag hatar men tycker att det passade in i bakgrunden. Igår gick jag och la mig vid ett för att jag inte tyckte att det var någon mening med att sitta uppe. Jag kom även på mig själv med att tänka att;
"Det här var ju jävligt skönt, jag kanske borde sitta hemma oftare. Fast det vore ju trevligt med sällskap... Nej, det tror jag inte jag orkar med. Isf får det vara någon som är jävligt bra på att nöta soffa och inte vara ivägen."
Ida, den mest sociala mäniskan i hela världen som aldrig har suttit ensam hemma. Ida, personen som MÅSTE prata med någon i telefon minst en gång varje timma och om hon inte träffar en levande mäniska en gång varje dag så blir hon galen. Den tjejen funderar nu på att avskärma sig till en viss del.
Jag måste vara döende. Det här är ju inte jag. Eller har jag bara blivit vuxen och tråkig?
"Det här var ju jävligt skönt, jag kanske borde sitta hemma oftare. Fast det vore ju trevligt med sällskap... Nej, det tror jag inte jag orkar med. Isf får det vara någon som är jävligt bra på att nöta soffa och inte vara ivägen."
Ida, den mest sociala mäniskan i hela världen som aldrig har suttit ensam hemma. Ida, personen som MÅSTE prata med någon i telefon minst en gång varje timma och om hon inte träffar en levande mäniska en gång varje dag så blir hon galen. Den tjejen funderar nu på att avskärma sig till en viss del.
Jag måste vara döende. Det här är ju inte jag. Eller har jag bara blivit vuxen och tråkig?
