Aldrig nöjd
Läser på om min ena faschination; serie mördare och lyssnar på Veronica Maggio. Det blev en ganska bra kväll ändå. Farbror Ågren bleknade när Herr Wincent kom hit och berättade för mig att jag inte alls var värdelös. Det behövde jag.
En morgon för kanske två år sedan var jag försenad till skolan och cyklade som en galning för att hinna. Jag förbannade backen som sträcker sig från centrum och bort till Bergska men när jag cyklade förbi Baptistkyrkan mötte jag den mannen som jag senare fick förklarat för mig hette Erik Mars, jag kommer inte exakt ihåg vad han sa men det var något i stil med "Oj, här trampar man på. Tack för att du finns och ha det underbart.". Sen så var jag salig hela dagen. Jag skulle vilja ha modet att kunna säga det till människor jag möter men jag har en känsla av att man då skulle bli dumförklarad. Men jag dumförklarade ju inte honom?
Sommaren efter bjöd han mig och mina kollegor på glass.
En morgon för kanske två år sedan var jag försenad till skolan och cyklade som en galning för att hinna. Jag förbannade backen som sträcker sig från centrum och bort till Bergska men när jag cyklade förbi Baptistkyrkan mötte jag den mannen som jag senare fick förklarat för mig hette Erik Mars, jag kommer inte exakt ihåg vad han sa men det var något i stil med "Oj, här trampar man på. Tack för att du finns och ha det underbart.". Sen så var jag salig hela dagen. Jag skulle vilja ha modet att kunna säga det till människor jag möter men jag har en känsla av att man då skulle bli dumförklarad. Men jag dumförklarade ju inte honom?
Sommaren efter bjöd han mig och mina kollegor på glass.
