Ida af Larsson

Jag har tänkt på en sak;
Jag kan inte förstå hur människor kan vara sorglösa och känna totalt lugn. Jag har verkligen aldrig gjort det, fast det är något som jag verkligen skulle vilja kunna. Jag skulle vilja kunna släppa allt jag håller i och inse att det faktiskt ligger kvar på marken för mig att plocka upp bara jag släpper det på rätt sätt. Jag tror att jag behöver skaffa mig en ny pratkontakt.

Jag är ledsen får mina senast ångestfyllda inlägg men det är en sådan period. Jag behöver bara någon som håller mig i handen.