Ida af Larsson

Dagarna börjar suddas ut och snart är jag tillbaka i Nypan. Känns väldigt skönt eftersom jag har ett liv där som inte påverkas så mycket av de förändringar som har skett i mitt liv den senaste tiden. Det känns lite som om jag har två liv vid sidan av varandra. Finspångslivet och Nyköpingslivet. Finspång står för tryggheten och det som har varit och Nyköping är min framtid, eller åtminstone början på min framtid. Så borde alla få ha det. Att få ha två liv alltså. När det ena livet känns tungt så kan man bara fly till det andra och få andas ut ett tag.

Sedan så saknar jag alla min kära Nypanvänner mycket speciellt; Lisa, Josse, Julia och Maja (Karin får inte stå med för henne har jag träffat titt som tätt under sommaren så henne saknar jag inte lika mycket ;) Puss på dig). Resterande del utav klassen saknar jag också grymt mycket men dom är alldeles för många för att räkna upp.

Pratade med Angelica häromdagen, tiden går alldeles för fort mellan gångerna vi träffas men det får vi ändra på. Vi har planer som ligger i framtiden och som definitivt kommer att genomföras, förhoppningsvis redan till nästa sommar. Jag saknar henne också. Väldigt mycket. Det finns nog inte några andra som kan ha så sinnessjuka samtal om förhållanden och liknande som vi kan.

Nog om alla jag saknar, igår blev det partaj i Stjärnvik med destination krogen strax efter tolv. Det utvecklade sig till att bli någon sorts hetsjakt på att hitta ett ragg till mig (karlarna drog i trådarna och försökte hitta kandidater, jag satt mest still och skrattade) men det gick inte så bra. Hamnade på efterfest och slocknade på en soffa vid sextiden. Vaknade vid nio av att båda händerna hade domnat och att jag frös som en hund, tvingade mamma att hämta mig och åkte och badade med Jörgen och gänget. Mycket trevligt. Nu på eftermiddagen och kvällen har jag bara legat på soffan och drönat. Men det är rätt skönt det med.

Jag kanske borde skriva av mig lite oftare för sådana här mastodontinlägg är inte kul att läsa.