saknad
Idag har det gått 5 fucking, jävla år. 5 totalt meningslösa jävla år utav saknad och förtvivlan. Det är sinnesjukt att tiden går så fort, det känns som om det var igår som jag sprang rakt ut i natten utan jacka och skrek och sprang bort. Jag vet liksom inte vad jag ska säga. Det är bara sådär obehagligt tomt, det finns inga skrik och inga tårar kvar. Det är inte för att det inte påverkar mig utan mest bara förr att det är tomt.
Ett svart jävla hål rakt in i hjärtat som äter sig större för varje minut jag inte lever upp till någon som fattas mig. Men jag vet också att det bästa sättet att hedra hans minne är att göra det bästa möjliga utav mig själv och jag har bara börjat.
Älskade pappa.
"Du finns i våra hjärtan"
Ett svart jävla hål rakt in i hjärtat som äter sig större för varje minut jag inte lever upp till någon som fattas mig. Men jag vet också att det bästa sättet att hedra hans minne är att göra det bästa möjliga utav mig själv och jag har bara börjat.
Älskade pappa.
"Du finns i våra hjärtan"
