Än en gång så är jag på resande fot. Nu sitter jag på tåget till Linköping och efter det åker jag nightliner till Leksand. Igen. Sen är det Sundsvall på lördag. Igen. Gött liv man här när någon i telefon frågar "vilken stad är du nu i?", jag vet knappt själv ibland.
Något som har kommit upp under dessa veckor är iaf min obotligt dåliga kännedom om Sveriges geografi. Jag tror även att alla städer jag inte riktigt känner till ligger några mil nedanför Kalmar, ex. Halmstad, Helsingborg och Härnösand och det gör dom visst inte alls. Men något måste även jag vara dålig på. Riktigt jävla dålig.
Håller på att fippla med en liten hemlis, den får ni reda på nästa vecka förhoppningsvis.
Att slå sig ner framför tvn för att äta lunch, bygga in sig själv med bord och kudda, då börjar Förlossningskliniken och man har ingen fungerande dosa.
Varför finns det en oskriven lag som säger att man inte får vara snygg på passkort? Jag försökte le lite när jag var på polisen nyss men då röt kassörskan att jag var tvungen att se neutral ut. Elaka människa, förstår hon inte att man måste dras med detta åbäke i tio år? Som tur är så är vi alla lika fula på våra pass och den som har lyckats med något annat kan vi helt enkelt kalla lögnare.
Nästa sista helgen med Ladies night, helt sjukt. Tiden har gått så fort och jag vill inte att det ska ta slut, samtidigt så känns dessa veckor i kroppen och det ska bli skönt att faktiskt ha lite tid över (säger jag som sitter här och slösurfar). Men, men detta har lätt varit det bästa jag någonsin har gjort.
Andreas med en lånad Ica-pokal som fick bli hans pokal efter en påhittad proffskarriär som volleybollspelare i Tyskland (lång historia väldigt kort).
Jag hann inte iväg till nio men innan tio ska jag vara iväg...
Har tagit dagens standardrunda på nätet; 1. Facebook 2. Aftonbladet 3. Bloglovin (där alla vänners bloggar ligger) 4. Blondinbella 5. Kenza 6. Kissie 7. Storstadspojken 8. Foki 9. Paow 10. Dessie
Paow och Dessie är inga orginalare men dom har kommit med sista veckan för att dom är så små och otroligt störande. Blondinbella och de andra veteranerna har ju taggat ner (utom Kissie men att hon fejkar vet alla) så fjortisdosen kan man få genom dessa två. Och jaa, jag vet. Jag är en bloggsucker.
Några andra som slängs in lite titt som tätt men inte dagligen; Niotillfem Rebecca (Stureplans chef shit) Gaybloggen Skorpsmulorochsandaletter Stina-Lee Ladies night bloggen Och lite annat smått och gott.
Jag knarkar visst bloggar, det var mer än vad jag visste. Nej, nu har jag blottat mig själv lite väl mycket. Dags att försöka vända tillbaka luggen åt rätt håll och gå till polisen och ta ett fult kort som man inte får le på och som blir i fel färg.
Hahaa! Om man letar efter mig på Bloglovin så får man tips om vad man annars kanske gillar för bloggar. Det står då; "Min väg mot ett bättre jag" och "Betraktelser från baren". Vad tror Bloglovin att jag är för brud egentligen?
Tack Stina och Mamma för kommentarerna, det värmer.
En halvtimma till spenderat i telefon med Mats, daten imorgon är ordnad och en Madakväll inplanerad. För er som inte vet vad Mada är så är det en sexa vodka med tranbärsjuice i grogglas, den kom till efter att jag fått Mats förälskad i Comsopolitan. Han beställde i grogglas för att han inte ville verka för feminin men nästa gång vi slog våra påsar ihop så hade dom inte alla ingredienser till drinken så det blev bara juicen och spriten.
Hur gott som helst! Men lömsk.
Man blir pangfull och gör en massa stolliga saker. De bästa fyllehistorierna så som "högen" på en korvkö, puttat okänt folk i snödrivor, skrattat och pekat på rullstolsburna (jag veeeet), magplask på golv, ljugarhistorier, smugit in i Takidas loge, försökt ta sig in i en polisbil, sprutat med brandsläckare, däckning baklänges gåendes i trapp och alla dessa karaokelåtar är alla gjorda under inflytande av Madan. Det finns så mycket som har gjorts på detta gift men det bästa är att det alltid är helt stört roligt.
Jobba ska jag göra imorgon också, muddra folk på Promoe i Linköping. Det kan bli riktigt roligt.
Det finns så mycket saker som jag borde göra förtillfället men det är så skönt att bara få vara hemma att jag inte orkar. Morgondagen kommer att bli riktigt stressig men jag pallar inte att göra saker idag. Jag har ändå tvättat och det är ju bra. Ska försöka ta mig till polisen och fixa pass så tidigt som möjligt (jag siktar på nio men kors i taket om det händer) för om jag gör det så blir inte dagen så farlig.
En stånde Mats och Ida grej; vråla "Weeeeeääöööeee"-sången från Ronja Röverdotter så högt vi kan.
Jag har alltid varit en sådan som svurit över de som inte går till tandläkaren. Jag tyckte dom var knäppa som inte la ut lite pengar på att hålla tänderna hela och fina istället för att bara gå och vänta på hål.
Jag har nu gått över till den mörka sidan.
Inte en jävla chans att jag betalar så sjukt mycket för att någon nisse ska glo på mina tänder! My fucking god. Det är helt sjukt dyrt! Nej då tappar jag hellre dom jag har och köper nya fina när jag är miljonär för nu finns det inte en endaste liten chans att jag skulle få för mig att betala flera hundra för en undersökning.
Saker jag ska önska mig i julklapp; en tandläkarundersökning presentkort på Hemköp backup till datorn en minidator parfym presentkort på make up store en tv med fungerande fjärrkontroll och något lättare i vikt betald shoppingtur med mamma extra elkontakter till köket (äventuellt lag de som är trasiga) träningsdvder minneskort till mobilen mer tid
Dom här dagarna har jag haft ont i hjärtat, inte som det brukar vara att jag inbillar mig att jag ska få en hjärtattack utan ont av sorg och av ångest.
Överallt börjar det nu ploppa upp en massa reklam och tips till Farsdag. Det hugger till varje gång jag ser en skylt och det bränner i ögonen varje gång jag blir påmind om att jag tillhör dom som inte har någon att fira. Jag tillhör dom som Farsdag inte är något annat än en smärtsam pik om att man har förlorat en förälder.
Vet ni hur det är att alltid gå runt och vara rädd för att sådant kan komma på tal? Det har blivit lugnare med åren men från början så gick jag runt på helspän och var livrädd för att någon skulle prata om sina föräldrar, säga ordet pappa, fråga mig om mina föräldrar eller liknande. Dom där gångerna när man träffar nya människor som frågar "vad gör din pappa", "vart bor din pappa", "du pratar aldrig om din pappa, varför" då knyter det sig i magen och man vet precis vad som ska hända. Jag svarar att han är död, den som frågat blir antingen röd i ansikten, mumlar något och tittar bort eller så säger dom "förlåt, det är säkert jobbigt att prata om det" jag svara alltid nej på den frågan men av någon konstig anledning är det aldrig någon som fortsätter på ämnen. Då är vädret ett säkrare kort.
Jag kommer ihåg en dag på svenskan i gymnasiet, jag var ung och arg och ifrågasatte min lärares tvång om att föräldrarna skulle skriva under ett papper. Jag menade att det var förelegat i dagens plast/regnbågs/bonus/adoptiv/foster/etc.-familjer och hon spydde ut något om att jag som minnsan hade en mamma och en pappa inte hade rätt att ifrågasätta det. Jag minns att jag vrålade att min pappa var död och att jag knappt kunde hålla tillbaka tårarna men jag gjorde det ändå för att jag inte ville visa mig svag. Hon blev nog rätt paf och skamsen men det visar att människor har så svårt att förstå att föräldrar kan dö tidigt och att det inte är så ovanligt.
Jag blir så arg varje gång någon talar bra om sin pappa för att i mig känns det som ett hån. I mig är jag porättvis mot alla när det gäller detta, jag vill att vi ska utrota ordet pappa så att jag aldrig mer får höra det. Bara gå tillbaka till 70-tals tänket där de kallade föräldrarna vid namn.
Det finns saker som får mig att bli så arg att jag nästan spricker och det är människor som skämtar om självmord. Jag var en sådan där liten fjortis som sprang runt och sa att jag skulle ta livet av mig på skämt så fort något gick emot mig men när det väl drabbar en själv så är man inte så jävla glad över att höra om det jämt. De första åren så blev jag arg och skällde åt dom som sa något i min närhet och jag har säkert fått några att tänka om men jag har slutat med det och detta gör att jag har några i min närhet som alltid ska skämta om det och det sårar mig varje gång. Jag blir ledsen av att bli påmind, jag blir ledsen av att ni inte förstår hur allvarligt detta ämne är. Jag blir så fruktansvärt ledsen när ni inte förstår hur många ni har gjort så otroligt ledsna för att ni har skämtat om självmord i närheten av folk som upplevt det.
För vi är många, otroligt många.
Jag menar inte att man ska sluta prata om det, absolut inte. Men vi måste sluta använda det som ett begrepp för att förklara att saker och ting är lite jobbigt. Precis som vi måste sluta med att använda ordet ångest när man har lite svårt att välja vad man ska äta till lunch. Ångest är något helt annat och dom som verkligen lider av ångest blir nederväderade. Deras sjukdom blir något vardagligt och tas inte på samma allvar.
Jag är en av dom som har tagit grundskoleexamen, genomfört mitt första projektarbete, varit med i tidningar och tv, firat julafton/midsommar/påskafton, tagit studenten, fyllt år, snubblat över födelsedagar när det inte finns någon att fira, pluggat på universitetet, flyttat hemifrån, flyttat till ny stad, gett mig in i politiken med mera och varje gång, i mitten på min stora glädje så finns ett stort svart hål där något saknas. Varje gång jag gläds över något så svider till till i magen för att en av dom jag vill dela det med aldrig ens kommer att få veta vad jag har åstadkommit. Mina framtida barn kommer aldrig att få säga ordet morfar till någon. Jag kommer inte att kunna ha ett traditionsenligt tal på min bröllopsdag för person som skulle hålla det är död. Men sådant har jag accepterat och jag glädjer mig över att jag har en förälder kvar. Hon får bli en morfor och hon får hålla talet och det kommer att bli kanonbra.
Jag vill bara få er att kanske förstå en liten del av den sorg jag bär på och som vissa inte har upplevt. Jag vill få er att förstå att jag, Ida Anna Viktoria Larsson, är så svag och liten att jag ibland bara försvinner och då behöver jag hjälp. Även om jag aldrig någonsin skulle be er om det.
Framförallt vill jag säga att jag blir ledsen när ni går runt och undrar om min pappa men aldrig frågar. Gör honom till ett viktigt och intressant ämne istället för något tabubelagt. Det är inte jag som har problem med ämnet, det är ni och det svenska jävla samhället.
Vi ligger och tittar på en hajfilm, jag kommer att drömma mardrömmar. Karin vägrar byta kanal men tvingar mig att titta under sängen så att det inte ligger något monster därunder.
Hade telefonkonference med Mats nyss, han är bäst. Ska bli fruktansvärt härligt att träffa honom på torsdag. Man kan behöva en Mats-dos lite då och då för att fungera.
Med Mats har man alltid kul, speciellt om man hittar en brandsläckare.
-Karin blir förvånad när folk man träffar ofta är på tvn, även om dom är kändisar.
Ursäkta mig, men vad är det för fel på Elisabeth Höglund och varför får hon jobberbjudanden?! Männsikan verkar ju inte riktigt klok. Fast det är ju bra att vi har något kul att skratta åt.
Kvällen ska berikas med sushi, affischering av stan och lite tvtittande. Imorgon kommer jag äntligen hem.
Det finns ingen snö i Sundsvall. Det är bara regn. Lite tjurig är jag. Fast vi har världens mysigaste hotellrum. Med världens sämsta morgon-Karin, man måste hålla sig borta i cirka tre koppar kaffe innan ett normalt samtal utan pikar kan föras.
Nu ska vi knata, knata, knata runt i denna stad och affischera. Idag hoppas jag på noll skador men det lär det inte bli.
Sitter på tåget mellan Borlänge och Gävle. Har ett sådant tryck över bröstet, jag är nog döende. Tror att det är en hjärtinfarkt pågång eller något liknande. Mår faan inte alls bra.
Nu dör jag. Hej då. Karin kommer nog bara att skratta för det har hon gjort hela tiden när jag har gjort mig illa idag. T.ex. när jag fick ett häftstift genom fingret eller när jag slog mig själv på näsan ganska hårt med en kartongrulle.
Det regnar i Leksand, inget mysigt alls. Jättekul att gå runt och affischera i skor det är hål i. NOT! Vi är enda gästerna på hela hotellet, det är lite soft. Dock längtar jag så sjukt mycket efter min säng. Fatta att om två veckor så ligger jag helt tom i min säng och förstår inte vad jag ska göra med livet. Det kommer att vara som en förälskelse som tog slut för att offret för passionen flyttade till Ukraina.
Kommer kanske inte till Finspång12-15 November, om jag får som jag vill så kommer jag att jobba som scenchefsass på en rock-kryssning. Inte helt fel. Det betyder dock att jag nog inte kommer hem förrän 18 december och då har jag inte varit i Finspång på lite över tre månader. Så länge har jag inte varit borta förut. Och vet ni vad? Det känns inte ett skit. Jag saknar vissa människor (antagligen färre än vad jag trodde) och jag kan sakna vissa känslor men ärligt talat så är det väldigt skönt att inte ha något att pendla till varenda jävla helg (nu jobbar jag visserligen och åker över hela Sverige men det räknas inte).
Idag ska vi affischera, besöka arenan och samtala med dalmasar. 17.10 ska vi även ta oss till Sundsvall via tåg. Två byten och en jävla massa timmar. Wihuu. Förövrgit så ligger Sundsvall enligt Wikipedia i Norrland så snart har jag äntligen varit där. Ser jag inga tomtar/troll/snö/varg/björn så kommer jag bli besviken.
Det försvinner lite bloggtid när man är ute på turné, helt klart.
Fick en liten depp i lördags och bölade i ett förråd i Malmö. Kände mig som Elliot från Scrubs. Kände mig värdelös och ensam men det börjar gå över nu. Tror att det är väldigt lätt att falla ner i dom hålen när man är igång så många timmar på så lite sömn och så mycket stress.
Nu ska jag och Karin titta på Love Actually och mysa lite med gottigott på vårt hotellrum i Leksand. Imorgon är en lång dag med ännu mera tågåkande.
Den finske; Å andra sidan är det väl bra att det är Julmust och inte Påskmust...
Gick upp förjädrans tidigt imorse, en dusch och en långfrukost senare så är det bara 50 minuter innan tåget går. Ska även hinna med att packa det sista och göra mig iordning så så tidigt var det inte.
Läste ut Lipstick jungle inatt. Tyckte att den var sådär. Hade lite svårt att hänga med då den hoppade både mellan personer, berättarröst och tid. Nej, Jenny Wilcox är den bästa karaktären Candance Bushnell har skrivit och därmed basta. Det roliga var att många karaktärer från den boken fanns med i Lipstick. En av huvudpersonerna får barn med en av Jennys gamla flammor. Det tyckte jag var lite kul.
Det ska jag besöka och tända ett ljus när vi är i Paris. Samhällets samvete ska tyngas.
Nej, nu säger jag godnatt. Har inte packat färdigt men jag får ta det sista imorgon. Har en date nästa torsdag, en date i Linköping. En romantisk date innan turnébussen går.
Nyfikna?
Det behöver ni inte vara. Det är bara Mats och jag som ska hänga lite.
Fy faan, tittade på bilder från sommaren/hösten. Jag ser ju ut som en äcklig jävla gris! Kunde ingen ha slängt en jävla korv i huvudet på mig och skrikit att jag var så äcklig att man mådde illa?! Jag är fortfarande tjock men nu är det iaf inte lika tydligt. Usch. Nu mår jag illa. Imorgon ska jag straffa mig själv så att jag förstår att jag aldrig får låta det gå så långt igen. Jag är faan inte gjord för att ha pojkvän. Då säger det bara Poff och så är man stor som en jävla flohabba!
Karin och jag har planer för nyår. Lite tidigt kan tyckas men så länge är det faktiskt inte kvar. Vad det är avslöjar jag inte men det kommer att bli fab!
Ikväll ska jag packa väskan och städa lite hade jag tänkt mig. Vi får se hur det går med det. Spotify har fått för sig att jag är offline... Jag som var så sugen på julsånger. Haha, sådär ja. Jag såg mamma kyssa tomten på högsta volym. Me likey.
Oh, heeeeeeeelga naaaaaaaatt.
Lite knäpp kanske jag är men mysigt är det. Halloweenspex med Karin är fixat också. Man får göra det bästa av situationen så att säga.
Jag blir helt knäpp av alla problem med pengar. Jag förstår inte hur dom bara kan försvinna så fort? Fast det blir väl bättre när jag inte har dubblahyror. 167 kronor kvar och tågbiljetten till Sthlm imorgon går på 107 kronor. 60 spänn. Som tur är så har Karin lovat att låna ut pengar till SL-remsa och cigg så jag borde klara mig. Csn på fredag och det kommer inte en dag förtidigt kan jag lova. Har nu även fått reda på att jag kanske kan få skadeståndet men det kan ta ett halvår. Förbannade byråkrati.
Som det ser ut nu så ser närmsta veckan ut såhär; Tisdag; Tvätta, packa, städa. Onsdag; Sthlm, kontoret, spelning på Alcazar/Nalen, sover hos Karin. Torsdag; kontoret, häng på centralen, träffa Magda, den gule till Halmstad. Fredag; vakna upp i Halmstad, gig. Lördag; vakna upp i Malmö, gig. Söndag; vakna upp i Sthlm, tåg direkt till Leksand. Måndag; Leksand för marknadsföring, tåg till Sundsvall på kvällen. Tisdag; Sundsvall för marknadsföring. Onsdag; Tåg hem till Nypan. Torsdag; Åka den gule tillbaka till Leksand.
Fy faan. Misstänker starkt att efter denna vecka så är jag helt död. Eller åtminstone helt uppsnurrad på var jag befinner mig i Sverige.
Varför tycker Farbror blå att man ska betala passavgiften när man ansöker? Jag har faan inte pengar. Kommer inte ha pengar förrän vi åker och då är det lite sent att skaffa pass...
Ska försöka få mitt skadestånd också. Har 10 000 som jag inte har fått än efter ett knivhot förra sommaren men nu börjar det kännas som om dom brinner inne. Inte så jävla nice men jag ska ta tag i det imorgon. Måste få tag på pengar. Har 10 000 i skadestånd, lite mer än 2000 i skulder som ska drivas in och en cross som ska säljas för minst 6000. Kom igen nu, kan jag få allt nuuuuuuu?!
Tänkte ta en promenad bort till kyrkan och tända ett ljus. Vet inte varför men fick något sug efter att bara stå utanför en kyrka när det är mörkt. Älskar kyrkogårdar på All helgona, det är så oerhört vackert. Kommer inte kunna tända något ljus på gravarna iår eftersom jag är långt borta men funderar på att ta med mig ett gravljus och en blomma och lägga utanför bussen eller något så att man är med lite iaf. Kanske lite makabert, jag vet inte. Jag tycker mest det kan vara fint.
Det bästa med den här turnén är att det öppnas så sjukt många dörrar. Det är då man känner att man faktiskt är rätt bra på det man gör.
3 helger kvar, helt sjukt. Jag vill att det ska vara 3 år kvar. Siktar på en turné i december och en sommar full med festivaljobb. Man vet aldrig. Så jävla mycket i skolan dock men jag har helt klart tappat peppen, vill bara att skiten ska vara över så att jag kan jobba på riktigt och fokusera på en sak. Men utan denna utbildning så hade jag inte varit där jag är idag. Då hade jag säkert suttit i Sthlm med ett eller två år kvar på universitetet och sedan gjort något som jag bara var nöjd med. Jag hade längtat till min lediga tid och det betyder att man är helt fel ute. Jag är bara så jävla glad över att jag valde det okända och spännande framför ett tryggt liv i kära Finspång där dubbeldanserna är det man ser fram emot. Inget ont mot Finspång men jag hade aldrig blivit lycklig där.
Söndagarna nu på turnén är vidrigt sköna. Bara ligga på soffan och känna hur det onda försvinner ur kroppen. Det som att man lever i ett rus under helgerna som bara dansar iväg någonstans på vägen mellan soffan och fönstret.
Ikväll behöver jag sällskap, dimma och tända ljus. Inget utav det kommer bli verklighet.
Jag är trött, jag tror att jag har feber, jag har ont i fötter och ben och jag är fattig som en kyrkråtta. Nu lämnar vi Gbg för några dagar på hemmaplan och lite skönt är det faktiskt. Även om jag skulle kunna turnéra hela tiden för alltid. Jag har lätt hittat min nisch. Turnéer och festivaler är det jag vill göra. Nej fel, det är det jag kommer att göra.
Göteborg idag, Växjö igår. Måste säga att dessa två arenor skiller sig litegrann... Har en liten paus från arbetet men vägrar gå och sova som alla andra, skulle jag göra det så skulle jag vara medvetslös resten av kvällen.
Malin från Gambia jobbar som servis i Gbg, vad är oddsen? Har träffat två av mina gambiavänner på en vecka, det är coolt.
En cigg, byta om och sedan kör vi. Showen kommer bli grym ikväll, 8000 damer som vrålar. Me likey.
Malmös bussar är lömska, även om man hoppar på de som går åt rätt håll så är det inte säkert att de går ända fram. Det märker man när de vrålar att det faktiskt är ändstation. Helt psycho. Nåja, nu ska vi inte åka mer buss i Skåneland, det blir till att använda fötterna. Precis som vi gjorde igår när vi knatade igenom ett 8 våningar högt parkeringshus. Det var spännande.
Inga fler uppdateringar förrän vi sitter på tåget för nu åker kära Sune ner i väskan.
Karin sitter och bitchslapar sin dator, hur normalt är det?
Vi har lyckats än en gång, vi har lyckats med att göra saker le-gen-dary, som dom skulle ha sagt på How I met your mother. Jag säger bara Taxi kurirs VD och en HR-ansvarig från porrbranschen.
Efter det så säger jag godnatt för vi har en lång morgondag.
Karin är ju jätterolig, verkligen. Somnar direkt som jag sätter mig på tåget nästan. Eller hon sover väl inte men lyssnar på musik och vilar. Kanske jag också borde göra.
Nu är vi någonstans efter Mjölby. Vad kommer sen? Jönköping? Jag har ingen aning om hur tåget går. Sävsjö kanske, vart ligger det? Finns Sävsjö?
Det finns en svag punkt i min hjärna, som ett stort svart hål bland all kunskap och det är Sveriges geografi. Länder och huvudstäder är jag skitbra på men just Sverige är jag oförskämt dålig på. Fråga Helena, hon vet. Jag kan inte peka ut på en Sverigekarta vart Finspång ligger och när dom pratar om svealand, nordland, sydland och vad det nu heter så är jag helt lost. Jag har sjukt bra lokalsinne men när det blir lite större så försvinner all logik.
Karin och jag ska köpa med en leksak till helgens bussåkande.
Sitter på tåget till Norrköping och är nästan medvetslös. Som vanligt så kunde jag inte somna inatt. Klockan 05.50 rignde det även någon och väckte mig, jag svarade men personen sa inget så jag ringde upp och då var det typ någon finsk gubbe som sa att han inte alls hade ringt och efter ett tag bad han om ursäkt för att han ringde fel. Förpannade guppjevel.
Ska sitta i Norrköping i en timme och vänta på malmötåget. Det var länge sedan jag satt i den väntsalen. Satt där nästan varje helg för några år sedan då jag var uppe i Sthlm jämt. Men nu är det andra tider så jag tillbringar min mesta väntetid på centralen istället.
Hoppas ingen ska sitta där jag sitter. *håller tummarna*
Victory! Ja, vi stannade nyss i Kolmården och jag sitter inte på min plats för det var en kvinna som hade spillt ut kaffe där.
Jadu, det är retligt att packa. Även fast man gör det inför varje helg så har jag inte koll på vad som ska med alls. Sålänge ackrediteringen, radion och mobilen är med så klarar man sig men ändå. Väskan verkar bara bli tyngre för varje gång också. Det är galet.
Det som är nerpackat nu är underkläder, strumpor och ett multitool. Vilka prioriteringar jag har.
Ingående info om vad jag ska göra de närmsta dagarna:
Resterande tisdag: Packa, städa, diska. Onsdag: Morgontåg ner till Malmö, sätta upp affischer, dela ut flyers etc, förhoppningsvis träffa min alldeles egna lilla Ernst (Kevin som jag träffade i Gambia), pimpla vin i hotellbaren, mysa med Karin på hotellrummet. Torsdag: fortsätta marknadsföra i Malmö, ta tåget till Linköping, smygsupa i vattenflaskor med Karin och Conny på tåget, hoppa på nightlinern till Växjö, sova med Karin på en soffa i en karlbuss. Fredag: Vakna i Växjö, gig. Lördag: Vakna i Göteborg, gig, bussfesta ordentligt på hemvägen (har faktiskt inte hunnit med det än). Söndag: Ligga på soffan i Nyköping och tycka synd om mig själv.
Det var förjävligt att gå upp imorse! Kunde inte somna inatt heller, gick ifrån datorn vid tre och låg sedan och vände och vred på mig en stund till. Jag somnade visserligen bra i lördagsnatt men det kan man inte räkna, det är en självklarhet med däckning då. Hoppas på att jag somnar innan ett inatt iaf.
Dagens; Skriva några sidor jobb Städa till det sista i gamla lägenheten Packa till onsdag- malmö, torsdag - linköping, fredag - växjö, lördag - göteborg. Städa till lägenhten Träna, vikten börjar stå still.
I:Vet du vad jag tänkte på imorse? Det låg ett par byxor i parken när jag var påväg till kontoret. K:Ja, jag såg också dom. I:Jaha, vad tänkte du på då? K:Jag tänkte på låten "blå jeans" med Kent. I:Hm, jag tänkte att det låg någon död i skogen.
123, klapp 123, klapp 1 och 2 och 1 och 2 vänster! klapp höger! klapp 123, klapp 123, klapp
Tony Irving står och gapar på centralen. Sitter här för att jag missade tåget med en minut och det är något dansevent bakom mig. Jag är måttligt intresserad, vill bara komma hem och arbeta färdigt min dag.
Jag och Karin åker till Malmö på onsdag för lite marknadsföring, sover på hotell till torsdag och åker sedan tillbaka till antingen Linköping eller Stockholm för buss till Växjö. En himla massa flängande blir det. Men det kan vara trevligt det med, slipper ju Tony...
Idag har det varit en riktig tråkdag. Jag har tvättat och suttit framför datorn. That´s it. Har lite svarta moln i hjärnan och dom lär inte försvinna på ett tag. Lät min mobil styra ödet lite och vi får se hur det utvecklar sig.
Just nu känns det som om jag är påväg mot en återvändsgränd. Jag menar, hur gör man för att fixa festivaljobb eller turnéjobb. Hur faan gör man? För det är det jag vill göra.
Nummer ett är nog att skaffa kontakter och det är det jag håller på med under den här turnén men sen då? Hur gör man för att komma vidare?
Det är mycket att tänka på.
Åker till kontoret imorgon ändå. Tänkte inte göra det eftersom jag inte har råd men jag känner att jag måste. Hellre pank och skuldsatt nu med en framtida karriär i sikte än ett normalt och tråkigt liv.
Godnatt söndagsångest, fettdepp och pengaproblem. Vi ses imorgon.
Jag hade fått en skuld betalad i helgen vilket betyder att jag äntligen har kunnat betala hyran! Victory!!! Det känns oförskämt bra. Nu har jag visserligen inte ens tusen kronor att klara mig på fram tills den 25:e men det gör inte ett skit! Måste dock försöka se till att jag kan jobba lite hemma för 4 kontorsdagar resulterar i en bankrutt Ida utan mat... Jag är så jävla glad att månadens räkningar är betalda!
Nu håller vi tummarna allihopa att jag blir av med den förbannade Brandkärrslägenheten tills november för annars är jag i samma sits igen.
Jag har nog aldrig haft så ont i kroppen som jag har idag. Höger handled gör svinont, jag har blåmärken på axlar och över hela benen, fötterna ska vi inte ens tala om, vänster knä måste nog undersökas och huvudet dunkar som om jag hade druckit rödvin dygnet runt hela helgen. Men det har jag inte. Bara fyra, fem glas vin i fredags som efter alldeels för lite sömn och för mycket jobb gick direkt till huvudet och jag blev knölpackad.
Helt sjukt kul var det dock men 3,5 timmars sömn inför lördagen och dag två var lite för lite. Det gick dock bra ändå.
Lyftskola med Magnus Samuelsson igår. Rätt roligt men framförallt nyttigt. Nu kan jag allt om lyft.
Fick skjuts hem inatt av Peter, monitorteknikern, han skulle till Stigtomta och jag har inte råd att åka tåg från Sthlm till Nypan så jag fick följa med. Ni anar inte hur sjukt skönt det var att vara hemma strax efter två när vi egentligen inte har lämnat location då... Vi pratade om crossar, körkort, branchen och allt annat intressant.
Sitter på bussen och försöker bli lite trött men det går sådär. Lyssnar på Slipknot på lite lagom låg volym och dricker vatten. Det är mys. Frågan är om de andra tycker att det är mys med Slippis med det skiter jag i. Så mycket odräglig pop som jag får genomlida under dagarna så kan det faktiskt få vara min tur nu.
Någonstans påväg mot Örebro är vi. Dubbelgig och personalfest imorgon. Jag har ett fucking mission som jag ta mig sjutton ska genomföra och därmed basta. Eller pasta, som dom säger i Italien.
Och jag kanske är lite trött. Humorn verkar inte vara på topp.
Nej, lite DLK och sedan sängen. Förbaskade Julia som var och såg dom ikväll men jag fick åtminstone lyssna lite. Tack hjärtat!
Jag hatar när man inte har råd att betala räkningar. Nu är det hyran som får lida. Har inte kunnat betala den och det fattas 1000 spänn. Så jävla onice!
Men skit i det för sjutton, det är ju MW ikväll... Käka ute och dricka ett glas vin eller två. Jippie yaj MF!
Nu ska Karin och jag göra oss fina, för det är sådant vi är bra på.
Just det. Mobilen ligger i Sthlm. Jag sitter i Nypan. Jag finns på Karins telefon.
Kontoret imorgon och MITTWOCH på kvällen. John ME spelar och det kan ju bli trevligt. Måste packa LN-väskan för på torsdagmorgon åker jag till Sthlm och på kvällen drar vi till Örebra. Me love me life.
Lyssnar på The baboon show och funderar på framtiden. Har försökt att hitta band till A&R-caset. Det har inte gått så bra. Dels för att jag inte kan något om osignerade svenska band och även för att vartenda band som jag har lyckats tycka om på myspace har varit signade. Hade jag fått välja helt så hade jag helt klart velat ha Baboon show, men det går ju inte så bra. Såg dom senast på P&L i somras. Dom är så sjukt bra. Fick titta på den spelningen helt själv också, dom andra ville inte följa med. Tråkigt men nu röjade jag själv istället. P&L var ett fucking jävla maraton i ensamhet. Dit åker jag inte som besökare igen, möjligtvis på jobb men jag är ju så dålig så det är bara en dröm.
Känner mig lite bitter.
Jag säger som The baboon show; Fuck them I don´t care about them!
Baboon show blev lite suddiga på P&L men det gjorde inget för jag vet hur jävla bra dom var.
Jag är ledig hela dagen, oerhört skönt men lite stressande. Jag är inte så bra på att inte ha måsten. Ska skriva skarpa projekt, planera hösten/vintern i grova drag och kanske ta en promenad. Jag saknar någon att ta promenaden med men det är inte mycket mer att göra åt det.
Lite fettdepp pågång känner jag. Kommer inte att lyckas med 10 kg tills på fredag. Ska försöka dra ut lite bilder och sätta upp på kylskåpet som "thinspiration", tänkte iaf dra ett träningspass imorgon. 2,9 kg kvar till 10. Klarar jag av dom tills på fredag så kommer jag att vara jävligt lycklig. Hoppas, hoppas.
Stina; Det kan vara en pejlingsgubbe men dom ringer väl inte på vid åtta om kvällarna? Det är ett konstigt släkte det där.
Nej, en cigg och sedan sängen. Imorgonbitti ska jag äta äggröra och det har jag längtat efter. Tomater och morötter i all ära men lite tradigt blir det att äta det i en vecka. För övrigt så fick jag min första spontana "du har gått ner i vikt!" kommentar i veckan som var. Obeskrivlig lycka.
Vad är det för stil att inte ha varken groddar eller portabellosvamp i sitt sortiment? Nu är jag sur. Jag är ju sjukt sugen på groddar.
En mystisk man ringde på dörren förut, jag öppnade inte. Det kunde ju faktiskt vara en mördare. Eller postkodsmiljonären, fast det tror jag inte. Jag äger faktiskt ingen lott. Så då är det nog troligare att det var en mördare.
Pyjamasen är fortfarande på och jag har rört mig från sängen till soffan. Det var min dag det. Får ont i magen av att inte göra något men jag känner att jag behöver det här lite ändå. Man kan inte alltid vara igång.
Borde äta mat men är inte hungrig alls. Känner mig bara fet för tillfället så mat känns inte så lockande. Men samtidigt så är jag sjukt sugen på brysselkål. Skitkonstigt men ändå. Men mat måste man väl äta antar så jag får väl masa mig upp och käka någonting.
Jag är lite off idag, det känns inte som om jag gör mitt absolut bästa på LN och det är jobbigt. Vet inte vad jag ska ändra men jag känner mig inte riktigt lyckad bara. Nåja, vi får väl se hur det.
Jag är så jävla seg. Kom hem vid fyra tiden inatt och sket i att ställa klockan, tänkte att jag för en gångs skull skulle få vakna av mig själv. Mamma ringde vid tolv och vävkte mig (tack) men lyckades somna om och vaknade igen strax efter tre. Tvingade mig själv att gå upp för att det var oförskämt sent men var inte särskilt pigg. Så nu ligger jag på soffan och försöker planera min vecka. Det går inget bra. Orkar inte planera längre än till nästa cigg.
Nej, nu vill jag åka. Kan inte bussen komma nu? Vill inte vänta till halv tolv...
Det som är kvar på min to-do-list är packa, putsa, laga mat, äta mat och spela tv-spel. En rätt så bra lista om jag får säga det själv. QOTSA spelas i högtalarna och det gör den ännu bättre.
Nahe, man kanske skulle se till att få den där förbannade väskan packad då?
Städar arslet av mig och lyssnar till älskade Blindside, fick se dom två gånger i år och har sett dom några gånger tidigare. Varje konsert blir bara bättre. Bästa konserten var på lilla hotellbaren i våras då dom gjorde en liten småhemlig spelning och det var så jävla intimt. Lyckades mosa fram mig längst fram, stod och vråla och headbangade. Underbart! På P&L så var jag själv på spelningen eftersom ingen annan ville. Hade sett Dia psalma på samma scen innan och hade redan lyckats blivit överhettad och fått solsting eftersom det inte fanns skugga men likt faan röjde jag järnet där framme tillsammans med alla andra Blindsidefans. Det var härligt det med att bara stå själv och älska musiken.
Nej, nu har vi glorifierat dom tillräckligt. Jag ska fortsätta städa.
Martina: Vad gullig du är som läser min blogg fast du är på Kreta. ;) Jag älskar dig. Puss.
