My heart.
It's my heart you're stealing,
it's my heart you take.
It's my heart you're dealing with
and its my heart you'll break.
- The Perishers, My heart
Dagen innan jag åkte till Finspång så halverade jag mitt medicinintag (ångestdämpande och sinnesstabiliserande för de som glömt) pga att jag fick en del biverkningar som inte var jättekul. Bland annat så stack det i fötterna på mig hela tiden och det kändes som om det kröp myror under huden på mig. Det gjorde det lite jobbigt att koncentrera sig ibland. Jag vaknade heller aldrig, jag var helt knockad om mornarna och vaknade inte av klockan. Sedan så kände jag mig även lite avtrubbad och inte riktigt helt med vilket gjorde att jag och läkaren kom fram till att vi skulle minska dosen. Nu lider jag inte av dom biverkningarna, dock kan jag inte somna och ångestattackerna har börjat komma tillbaka. Jag vet inte vad som är värst...
Annars så utvärderar jag mitt liv ganska mycket just nu. Jag har trampat i en hel del kvicksand under våren/sommaren känns det som. Det har kommit en del grodor ur munnen på mig vilket jag faktiskt tänker skylla på medicinen, det är som om en seg gegga har omgett mig ett tag. Just nu så vill jag bara till Sthlm och träffa mina fina vänner och kräkas ut all ångest som samlats i mig. Jag vill gärna göra mig av med den här i Finspång men det är så två olika delar av livet att jag måste förklara för mycket för att orka ta mig igenom det när jag är här.
Och sedan så tänker jag på någon mer än vad jag borde. Jag borde inte tänka på honom alls, men det är ganska svårt...
Men nu rycker vi oss i kragen och gör en bra dag av den här också.
it's my heart you take.
It's my heart you're dealing with
and its my heart you'll break.
- The Perishers, My heart
Dagen innan jag åkte till Finspång så halverade jag mitt medicinintag (ångestdämpande och sinnesstabiliserande för de som glömt) pga att jag fick en del biverkningar som inte var jättekul. Bland annat så stack det i fötterna på mig hela tiden och det kändes som om det kröp myror under huden på mig. Det gjorde det lite jobbigt att koncentrera sig ibland. Jag vaknade heller aldrig, jag var helt knockad om mornarna och vaknade inte av klockan. Sedan så kände jag mig även lite avtrubbad och inte riktigt helt med vilket gjorde att jag och läkaren kom fram till att vi skulle minska dosen. Nu lider jag inte av dom biverkningarna, dock kan jag inte somna och ångestattackerna har börjat komma tillbaka. Jag vet inte vad som är värst...
Annars så utvärderar jag mitt liv ganska mycket just nu. Jag har trampat i en hel del kvicksand under våren/sommaren känns det som. Det har kommit en del grodor ur munnen på mig vilket jag faktiskt tänker skylla på medicinen, det är som om en seg gegga har omgett mig ett tag. Just nu så vill jag bara till Sthlm och träffa mina fina vänner och kräkas ut all ångest som samlats i mig. Jag vill gärna göra mig av med den här i Finspång men det är så två olika delar av livet att jag måste förklara för mycket för att orka ta mig igenom det när jag är här.
Och sedan så tänker jag på någon mer än vad jag borde. Jag borde inte tänka på honom alls, men det är ganska svårt...
Men nu rycker vi oss i kragen och gör en bra dag av den här också.
The Perishers - My heart
