Att må som en påse skit.
Igårkväll grät jag hysteriskt i flera timmar. Det är rätt ovanligt. Jag kan få stora svarta ångestmoln i magen men jag brukar inte bli hysterisk särskilt ofta. Fast det var jag igår. Sådär så att jag nästan var påväg att kräkas för att jag inte hade mer skrik och gråt kvar i kroppen. Sådär så att jag bara ville domna bort och aldrig mer vakna.
Igår var jag osäker på om jag skulle klara av dagen utan att bryta ihop igen men det går ganska bra. Inga gråtattacker och inga krampanfall i magen. Mamma påstår att jag är för intelligent och att det är därför jag mår så dåligt, för att jag tänker för mycket. Jag är nog villig att hålla med. Fast jantelagen säger åt mig att jag inte alls får tycka att jag är intelligent. Men jag bryter mot den.
Ikväll så ska jag börja med en ny samtalskontakt, en person från något som heter Ung idag som är gratis KBT för unga i Nyköping i 10 samtal. Jag har inte haft en samtalskontakt sedan ajg flyttade från Finspång och nu känns det osm om det behövs. Jag räknade lite på hur många jag har haft tidigare; ca 7 olika på Ungdomshälsan, 3 gruppterapigrupper, 1 BUP-kontakt, 1 på kommunhälsan och 1 kontakt på barntrauma. Och detta är bara under cirka fyra års tid. Det är inte det att jag är ett hopplöst mentalcase, anledningarna till att det är så många är främst graviditeter och uppsägningar.
Jag tror på det här med att prata och jag har ingen nära mig i verkligheten som jag känner att jag kan anförtro mig åt. Jag menar, varför skulle jag lägga över mitt överfyllda ok på någon med svagare rygg?
Solen skiner och här sitter jag och har en isande dödsångest hängade över mig. Nu skärper jag till mig, drar upp mungiporna och låtsas att allt är finemang. Precis som vanligt. Dags för lunch och dag nummer 3 på den varma smörgåstårtan.
Igår var jag osäker på om jag skulle klara av dagen utan att bryta ihop igen men det går ganska bra. Inga gråtattacker och inga krampanfall i magen. Mamma påstår att jag är för intelligent och att det är därför jag mår så dåligt, för att jag tänker för mycket. Jag är nog villig att hålla med. Fast jantelagen säger åt mig att jag inte alls får tycka att jag är intelligent. Men jag bryter mot den.
Ikväll så ska jag börja med en ny samtalskontakt, en person från något som heter Ung idag som är gratis KBT för unga i Nyköping i 10 samtal. Jag har inte haft en samtalskontakt sedan ajg flyttade från Finspång och nu känns det osm om det behövs. Jag räknade lite på hur många jag har haft tidigare; ca 7 olika på Ungdomshälsan, 3 gruppterapigrupper, 1 BUP-kontakt, 1 på kommunhälsan och 1 kontakt på barntrauma. Och detta är bara under cirka fyra års tid. Det är inte det att jag är ett hopplöst mentalcase, anledningarna till att det är så många är främst graviditeter och uppsägningar.
Jag tror på det här med att prata och jag har ingen nära mig i verkligheten som jag känner att jag kan anförtro mig åt. Jag menar, varför skulle jag lägga över mitt överfyllda ok på någon med svagare rygg?
Solen skiner och här sitter jag och har en isande dödsångest hängade över mig. Nu skärper jag till mig, drar upp mungiporna och låtsas att allt är finemang. Precis som vanligt. Dags för lunch och dag nummer 3 på den varma smörgåstårtan.
