Les miserables.
Hjärnan snurrar så sjukt fort med arbetsuppgifter och annat som jag måste ordna. Samtidigt så mår jag inte bra om det inte är lite för mycket att göra.
Idag så började jag på en ny medicin. Det jag ska berätta nu är ingenting som jag skäms över men det är lite jobbigt att berätta eftersom jag inte vet vad ni kommer att tycka om mig...
Jag uttreds just nu för manodepressivitet vilket gör att jag har fått en medicin för att stabilisera sinnesläget som det så fint heter. Egentligen så är medicinen mot epilepsi men skrivs tydligen ut i detta syfte också. Dock finns det en hel del biverkningar men jag hoppas på att jag slipper undan de flesta. Detta står att läsa på bipacksedeln;
"Det kan vara bra att berätta för en släkting eller vän när du börjar ta detta läkemedel och läs igenom denna information med dem. Be dem säga till dig om de blir oroliga för att du beter dig annorlunda."
Så nu får ni vara mina observatörer. De heter Topiramat actavis om ni är nyfikna på hur weird jag kan bli på dom. Dock tänker jag slänga dom i väggen direkt om de stör mig i mitt arbete.
Så nu vet ni det. Tyck inte illa om mig eller ändra er uppfattning om mig. Jag kommer alltid att vara jag oavsett vad läkare kommer fram till.
Tre småttingar.
Jag, min bror och min fd. plastkusin.
