Det här vägandet för att inte trampa människor på tårna är jag väldigt trött på. Från och med nu så tänker jag göra det som jag tror är bäst för mig själv och för min utveckling som människa. Jag tänker inte stå still på samma ställe och förlora mig själv. Jag vet sanningen om mig och går det inte att förstå så kan jag inget göra. Jag kompromissar inte min egen själ.
Som vanligt nu för tiden så är jag hemma och är sjuk. Ärligt talat så kanske det är bättre att vara rökare än konstant sjuk?
Idag har jag hunnit med att fantasishoppat lite på Ikea.se Vi tänkte skaffa oss ett matbord eftersom vi ändå borde ses som vuxna och jag har möblerat om lägenheten i min fantasi. Jag vill gärna få det fixat innan sista helgen i oktober för då kommer Jonas Pappa med familj och det vore ju rätt sjysst att kunna bjuda på sittplatser...
Började på ett nytt korsbroderi igår också. Det är väl sådant man ska göra när man är sjuk? Jag tycker att broderi är vansinnigt fult men älskar att sy så vad ska man göra?
Idag startade skolan. Supermysigt. Jag saknar lite att inte få börja själv men det är faktiskt ganska spännande att få stå på andra sidan av upplevelsen också och få ta emot alla glada små knattar. Fast jag är fortfarande rätt sjuk och mår som en överkörd padda.
Imorse när jag gick upp så hade jag en döende pojkvän som låg brevid mig i sängen och snörvlade. Stackars liten. Vilken tur att jag är typ bäst på att ta hand om sjuklingar. Och som grädden på moset så slutar jag tidigt idag vilket gör att jag kan ta hand om honom hela eftermiddagen.
Det känns som om min hals är helt fylld av peppar, jag håller på att bli så sjuk att det inte ens är roligt. (Varför det nu någonsin skulle vara det) Och ont i smalbenen har jag, jag är tydligen för gammal för att träna och min kropp håller på att förfalla. Det är bara att acceptera.
Ikväll är det personalfest på jobbet, roligt! Tydligen ska vi äta flygande Jakob eftersom det är 80-talsfest. Kan det finns något som är äckligare än den maträtten? Bajs kanske men inte så mycket annat.
Igår tog jag ledigt från jobbet och var hemma och donade. Det behövs just nu eftersom två vuxna människor med alldeles för mycket kartonger försöker få plats i en etta... Men det är mysigt och jag skulle inte klara mig utan min andra halva. Det är liksom bara vi nu och så är det.
Jag saknar att vara i Paris med Karin. Jag vet inte riktigt varför men jag saknar den där känslan som jag hade i magen då. Det där med att allting var möjligt och att världen låg för mina fötter. Jag känner inte så längre. Jag har nog tappat tron på mig själv och på min egen fantastiskhet. Det känns inget vidare. Precis som om jag har lämnat något bakom mig som jag inte hade behövt. Jag kan både ha det jag har idag och det som jag var på väg mot då. Det handlar nog bara om att jag inte riktigt litar på mig själv. Om livet vore lätt att leva så vore det ingen konst att överleva men frågan är bara vad som är värt att tappa på väg mot evigheten. Vad betyder mest, verkligheten eller drömmar?
Åh, idag är det fredag. Veckan har gått så himla fort. Ikväll ville Jonas gå på bio men jag nog med säkerhet säga att jag inte kommer att orka det. Ungarna är out of control på jobbet och min träningsvärk är inte nådig.
Imorse när Nyköping steg upp så fanns det inget vatten i staden. Kul. Som tur var så började jag sent och precis innan jag skulle cykla hemifrån så satte vattnet igång igen och jag kunde kissa och borsta tänderna.
Imorgon är det äntligen lördag! Då ska jag få se min sambo spela innebandy för första gången. Han är fortfarande skadad men inte lika mycket. Förhoppningsvis så får jag med mig söta Maja också som läktarstöd.
Jag misstänker att ni alla redan har sett/hört denna men jag måste bara lägga upp den. Jag tycker att den är sjukt bra!
Torsdagar är så sköna. För då är det liksom bara en dag kvar till fredag fast sjukt många dagar kvar till söndag. Jag gillar torsdagar.
Igår tränade jag fotboll för första gången på tre år. Det var stelt, det var knagligt och rostigt men det var sjukt kul. Fick göra två mål när vi spelade match och det var liksom där, då min nickboll gick in i mål, som jag helt klart bestämde mig för att sätta igång och spela på riktigt igen. Träning ikväll igen också. Kul. Och Jonas kommer hem tidigt också.
Jag hatar tisdagar. Helgen är så sjukt långt bort och jag är så trött så att jag aldrig tror att jag ska vakna. Jag ska ut och springa ikväll och sedan ska jag gå och lägga mig. På störtt.
Idag slutade min semester. Klockan ringde vid sju och jag var sjukligt trött. Fast dagen har gått väldigt fort på jobbet. Poff. Ikväll ska jag mastodonttvätta och kanske åka och titta på ett fotbollslag. Jag vet inte men jag kanske borde sätta igång med det igen? Och samma träningsdagar som Jonas har är det också, perfekt.
Semestern i Luleå blev kanonbra. Jonas familj var jättemysig och inte alls lik någon i Jägarna. Bra det.
