Att brista
Att brista gör ont, det fick jag känna av igår när jag sprängde höger lårmuskel i en ofrivilligt split... Vi hade fotbollsmatch igår och jag var målvakt, på uppvärmningen så gick jag ner i split för att ta en boll och det sa bara pang! Och då menar jag ett sådant pang som man faktiskt kan höra. Men jag gillar livet ändå. Spelade dock hela matchen (90 minuter) fast jag svor som en borstbindare när jag blev tvingad till att använda högerfoten. Jag grät även lite i första halvlek för att det gjorde så ont men nu i efterhand så känner jag mig rätt tuff (lite dum kanske som genomförde matchen ändå).
Helgen har varit fantastisk. Bowling och fredagsöl i fredags, lunch hos mamma i lördags och spelning i stan, på söndagen så hade vi supermys med grottutforskning i Torekulla, picnic och en tupplur i en småvarm bil på en skogsväg. Jag och Jonas är verkligen fantastiska och jag tycker synd om alla andra människor i hela världen som inte får uppleva det vi har eftersom det ta mig sjutton inte kan finnas något liknande.
Du och jag mot världen, baby.
