Sorg
Förra veckan åkte vi akut upp till Luleå för att hinna träffa en av Jonas närmsta vänner innan han gick bort. Sorgligt. Det var tre mycket fina dagar och i helgen så gick han bort. Det har varit väldigt tungt och på ett sätt så känns det som om jag har en egen sorg som jag blir kvävd av. Det är ganska svårt när det egentligen inte är jag som äger sorgen, hur rättfärdigar jag att må dåligt för något som inte borde påverka mig så djupt? Jag antar att det är mina gamla sorger som kommer upp till ytan och drar mig neråt.
Men för Jonas skull så försöker jag vara stark.
Men för Jonas skull så försöker jag vara stark.
