Kalas!
Det blev Luleå för kvällen och Lulekalaset. Vi tittade bland annat på sötaste sockerpojken Ulrik Munther och åt varsin munk.
Munkar är sjuttsingen underskattade, minns när vi gick på typ högstadiet och Eriksson alltid köpte en hel påse munkar till sig själv som hon slukade på några sekunder. Det var tider det.
Annars så har dagen också varit fylld med sorg. Livet kan verkligen känns underligt och orättvist men jag kan inte gå ifrån min livssyn om att det alltid kommer något gott ur allt. Skulle jag sluta tro på det så skulle jag gå under.
Jag är väldigt glad att jag lever och det får helt enkelt summera kvällen. Bjuder på en bild från kvällens Luleå.
