Ida af Larsson

Igår kände vi att vi hade fått nog av storstadsmetropolen Piteå och drog ut i skogen istället. Vädret var fantastiskt.

Vi tänkte testa Eliasleden som är Piteås längsta vandringsled (dock "endast" 9,4 km). Vi räknande med att vara ute i kanske tre timmar. Vi knatade i skogen.

Tog oss upp och ned för flera berg.

Vid en tjärn hittade vi en grillplats och käkade chirozo och kabanoss. Fint ska det vara.

Jonas passade på att bada fötterna.

Själv tyckte jag inte att ungefär tre grader var särskilt fotvänligt utan nöjde mig med att sola på bryggan.

Sedan fortsatte färden över myrer på spångar.

Leden bjöd även på suspekta broar. Strax efter denna gick vi dock vilse och hamnade uppe på ett berg med en omväg på tre kilometer.

Vi tittade även in i Eliasgrottan där stortjuven Elias gömde sig. Enligt historian ska ha varit Piteås svar på Robin Hood under 1800-talet. När länsman kom för att gripa honom ska han ha kastat glödheta paltar och på så sätt kunnat hålla ställningarna en stund innan han greps.

 De tre timmarna som vi hade räknat med att det skulle ta blev till 6 timmar och 45 minuter. En aning dåligt höftat av oss. Men vi fick en riktigt härlig dag i skogen med en oändlighet av olika naturslag. Väl hemma protesterade mina fötter dock ordentligt med X antal blåsor och svullna vrister. Men det var det väl värt.