Ida af Larsson

Idag satt jag och Jonas och rensade bilder på hans bärbara dator. Efter en stund började dock skärmen att flimra och bilderna började bläddras igenom automatiskt. Som vanligt när något tekniskt börjar att bråka undrade Jonas vad sjutton jag höll på med trots att jag satt med händerna i vädret och var högst oskyldig. Samma sak hände flera gånger och Jonas startade sorgearbetet för sin döende dator. Huxflux öppnade den ett sökfönster och sökte på CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCC...

Varken jag eller Jonas hade fingrarna i närheten av tangentbordet. Men det fanns någon annan... Harry hade nämligen lagt sig tillrätta ovanpå dataväskan där ett trådlöst tangentbord låg i och som fortfarande var inkopplad. Det var alltså Harry som lyckats bläddra genom alla bilderna på distans. Nedrans katt.

När vi var färdiga skulle Jonas iväg och träna. Under helgens cup skadade han ena foten och tittade på tutorials på youtube för att kunna linda den med tejp så bra som möjligt. Mycket tejp. Han stressade iväg ut till hallen och vi sa hej då följt av en lååååång tystnad...

- Ida... Vilken fot var det som jag hade gjort illa?

- Din vänstra, hur så?

- Jaha...

Karln har alltså suttit och lindat fel fot och inte märkt något förrän han skulle gå. Måste vara en mycket smärtsam skada det där...

Här är förresten en recension av Caroline af Ugglas nya skiva som publicerades idag, skriven av mig såklart.