Ida af Larsson

Ibland kan jag känna att jag inte riktigt förstår vissa saker. Ta till exempel uttrycket "Livet på en pinne". En mening som dyker upp oftare och oftare bland mina vänner på Facebook och Instagram.

Jag förstår den inte.

Handlar det om att livet är en balansgång? Att det är lite vingligt? Att man har träsmak i rumpan?

Tittar man sedan i vilka situationer uttrycket används är det oftast kring mysiga bilder eller statusrader. Personen ligger på stranden med en glass. Eller har fredagsmys med tända ljus. Eller äter mat som ser fantastiskt dyr ut. Med andra ord så verkar uttrycket betyda att något är härligt.

Googlar man då uttrycket (jag googlar allt, finns det inte på google finns det inte alls) för att försöka förstå varifrån det kommer och varför det sprider sig likt vinterkräksjukan är första länken en Wikipedia-sida. Följande går att läsa:

Livet på en pinne är en svensk film från 1942.Två brottslingar, "Chicago-Rosie" och "Röde Magnus" anländer till Stockholm. Röde Magnus träffar av en slump på juristen Jimmy Smith som inte vill leva längre då hans fästmö har lämnat honom. Han ber Magnus att mörda honom, för om Jimmy begår självmord kommer inte hans försäkringspengar betalas ut (han vill att de ska tillfalla hans gamla fästmö). Röde Magnus klarar inte av uppdraget, utan överlåter det åt sin gamle vän, den lite misslyckade brottslingen Aldor Johnsson.

Tänk. Här har jag trott att alla mina vänner har mått bra och vill visa för omvärlden hur härligt deras liv är. Och så handlar allt om att de är alldeles olyckliga och behöver bli mördade. Sicken blåsning.