Något konstigt är det med honom
Igår när jag låg i sängen, redo för att sova gick Jonas ut på balkongen som vi har i sovrummet. Jag låg och klappade katten och märkte hur Harry blev spänd och började stirra mot balkongdörren. Jag ropar på Jonas och bad honom komma in. Inget svar. Jag ropade igen eftersom det började bli ordentligt kallt av kvällsluften i sovrummet. Inget svar. Men fnittrande. Jag tittade bort mot balkongdörren och då ligger Jonas på alla fyra ute på balkongen och sticker in och ut huvudet och grimaserar åt katten. Och fnittrar. Tydligen var det det roligaste på hela dagen...
Förövrigt kan jag inte dosera värktabletter om jag inte nynnar på denna sång. Jag är ingen storknaprare, eftersom jag har fått för mig att man bara skjuter upp värken och att det är bättre att ta det direkt, men ibland så behöver även jag lite hjälp. Men jag vet aldrig om jag ska ta två eller en. Så då sjunger jag "...nanananana En ipren 400 mg hjälper oftast bättre än två receptfria tabletter med paracetamol nananana" Med uteslutningsmetoden kan jag då räkna ut vilka jag ska ta två eller en utav. Man får inte vara dum.
