Ida af Larsson

För några veckor sedan gick VMA, Video Music Awards, av stapeln och anordnare var givetvis musikkanalen MTV. Vilka som vann vad, eller ens vilka kategorier som fanns med verkar ha gått många förbi. Men Miley Cyrus framträdande där hon stod på scenen mer eller mindre avklädd och juckade sig igenom sången är det som världen har pratat om.

Det som jag kan tycka är det konstiga i det hela är att publiken har förfasats över hennes uppvisning av sexualitet och hånat hennes kropp men ”den där snubben”, Robin Thicke, har vi glömt bort. Killen, iklädd randig kostym, som simulerade sex med Miley och berättade för henne att han skulle ”give you something big enough to tear your ass into two”. En 36-årig man med fru och barn som uppenbarligen anser att det är en bra värdering att sprida.

Tittar man på den video som släppts till låten Blurred lines, som är den han framförde på galan, tar det nästan två hela sekunder innan de första paret kvinnobröst dyker upp. Och många fler blir det. Enligt min beräkning får vi se 126 stycken bröstvårtor guppa förbi innan videon är slut. Ackompanjerat med minimala, hudfärgade trosor och ett lamm. Herrarna är välklädda och talar om att de vill ha ”good girls” och försäkrar att de ”know you want it”.

Robin Thicke försäkrar själv att han ”alltid respekterat kvinnor” och att kritiken om att låten och videon skulle vara sexistiskt är ”löjlig”. Edinburghs universitet håller inte med. Sedan två veckor tillbaka är nämligen låten totalförbjuden på skolan. Den passar inte ihop med skolans policy om jämställdhet och likabehandling enligt ledningen. Och skolans vice rektor har enligt Aftonbladet sagt i ett uttalande att ”Blurred lines främjar en osund inställning till sex och vår policy är nolltolerans mot sexuella trakasserier”.

Kanske bör det inte finnas några gränser inom musiken och konsten. Allting behöver inte vara en sanning och glorifiering av förtryck och kriminalitet är inget direkt ovanligt. Men för mig smyger sig en ganska sur smak upp i munnen när det på bästa sändningstid för barn och unga sjungs om något som kan liknas vid våldtäkt. På universitet i Edinburgh är studenterna förhoppningsvis tillräckligt gamla och intelligenta för att kunna tänka själva kring det. Men det är ändå rätt skönt när storebror ställer sig upp och säger ifrån.

Jag säger Heja Edinburgh, vi kanske inte kan styra över vilken musik som spelas in i skivstudior runt om i världen men vi kan baske mig bestämma vad vi tycker är över gränsen!