Ida af Larsson

Idag blev jag utelåst. För tredje gången på ett halvår. Av min "kära" sambo. Jag skulle ut och ta mig en liten lätt löprunda på fem kilometer med mestadels skogsväg. Jonas skulle gå fem minuter innan jag siktade på att vara hemma och skulle då lämna en nyckel utanför. Men icke då. Och jag kom tillbaka ungefär en halv minut efter att deras samling började vilket betyder att han inte har koll på sin telefon. Efter X antal svordomar och svarslösa telefonsamtal var det bara att fortsätta löpturen till innebandyhallen. Min lätta löprunda på mjukt underlag förvandlades till 10 kilometer på mestadels asfalt och ett blödande skavsår PÅ ett annat skavsår.

Jag har straffat honom genom att äta upp den sista chevréosten. Där fick han. Och det är nog värt minst fem massager. Minst.

Varning för fult språk: