Rammstein
Jäklar i min lilla låda vad jag sprang. Det gick i Usain Bolt-tempo ner till resecentrum. Jag sprang och sprang och sprang och jag är väldigt glad över att jag har löptränat en del på sista tiden. Väl på resecentrum tog jag en paus, pillade i min två mandariner och lyckades haffa en efterlängtad spårvagn. När den väl kom fram till Fridvalla var det bara att lubba igen. Efter att ha slitit av mig båda jacka och tröja för att släppa lös svetten så kom jag äntligen fram. Trodde jag. Det visade sig vara två entréer och tre lervällingshav att ta sig över. Men fram kom jag.
Rammstein var väl... helt okej. Det var faktiskt inte så bra som jag hade räknat med. Men det blev väldigt mycket pyro. Allting som man kan klämma in en liten eldkastare i hade de gjort det med och hade med sig på scenen. Det bjöds på lite naket när Till Lindemann (sångaren) drog fram en annan bandmedlem i koppel, drog ner brallorna på honom och simulerade både llite onani och analsex...
Min absoluta favoritlåt kom som extranummer, Mein herz brennt. Den började fint med flygel och sång men tyvärr så kom den aldrig igång. Den hade behövt blomma ut i sin fulla prakt vilket den inte gjorde med bara ett piano som komp. Men att få se en Rammstein-show är alltid något. Scenen stod i brand ett antal gånger och efter mycket tveksamheter så mjuknade även publiken upp och började röja.
Helt klart en bit ifrån men jag ljudet var ruggigt bra.
Om något brinner? Äsch, det är bara scenen.
