Ida af Larsson

Jodå, nu i veckan kom hösten på riktigt. Sensommaren har varit snäll mot Norrland men nu börjar det att bli kyligt. Fast det är riktigt vackert. Piteå verkar första att det här är mitt sista år och ger järnet. Jag gillar det. Även om jag inte har kunnat vare sig ta promenader eller vara ute och springa sista veckan. Jag har blivit ganska ordentligt sjuk. Inte vad jag hade planerat! Men jag biter ihop och hoppas på att det blir den enda sjukveckan detta år.

 

Att sätta sig själv i förstahand är inte så lätt. Så mycket man gör kan påverka så många andra och att Sverige är så långt gör det inte lättare. Men jag tror på syften och meningar. Och jag tror också på att jag är bra. Jag är rätt fantastisk faktiskt. Med många fel. De kommer liksom på köpet av att vara fantastisk. Men jag klarar mig. Min energi kommer jag att investera i mig själv, oavsett vad som händer. Livet tar oss på sidovägar men de leder alltid framåt tillslut. Men nu börjar min nyfikenhet att dala. Jag ska framåt, inte stampa på samma ställe.