När serier blir hälsovådliga
Jag har blivit helt fast i serien The Walking dead. Så. Jävla. Bra. Serie. Egentligen så avskyr jag ju zombies och sådana där postapokalyptiska världar men ett avsnitt hemma hos en kompis för någon månad sedan och jag har inte kunnat värja mig. Det är på riktigt en helt makalös serie. (Se den)
Sen är det ju det här med att det handlar om zombies. Och zombies är mer eller mindre per automatik en ganska äcklig döing som vill käka upp dig och ibland dyker upp på ställen man inte alls har varit förberedd på. Så ibland kan man bli lite rädd. Men bara ibland. I mitt fall en sisådär två/tre gånger per avsnitt - inte så farligt ändå! (Det är faktiskt en ganska snäll serie när det gäller skrämmande döingar - det är liksom inte det som det går ut på.)
Det här har gjort att jag ändå har haft en tydlig regel i att jag inte ser några avsnitt efter mörkrets infall och ABSOLUT inte precis innan jag ska lägga mig. Så långt allting gott. Men sen kom andra halvan av säsong fyra och början på säsong fem... SÅ FRIKKING SPÄNNANDE ATT JAG DÖR!
Så jag såg alla dessa avsnitt igår - jag skulle egentligen gå på en orgelkonsert på kvällen men det blev mjukiskläder och soffan istället - och eftersom de alla är 45 minuter långa blev det lite sent. Lite för sent. Typ ungefär klockan ett i natt. Och jag skulle upp 06:30 för att jobba...
Men hoppet är det sista som överger en! Så jag var helt övertygad, under hela kvällen som jag valde att starta igång avsnitt efter avsnitt, att jag skulle vara stark och inte påverkas av serien.
Jag var inte så stark som jag trodde.
Såatteeeeh... I natt har jag varit vaken - och funderat på zombies (och Daryl Dixon, SLURP!). Och sedan har jag sovit - och drömt om zombies. Och sedan har jag både sovit och varit vaken och tvingat mig själv att ha ett öga öppet.
Fast det är ju inte därför jag har ont i ryggen. Det är ju för att jag under hela natten har legat vänd ut från väggen och mot rummet, utifall att ni vet...
