Sensommar
Piteå är soligt och höstvarmt. Inga strumpbyxor men däremot en svart, lång jacka. Nej, det här är inte min stad längre. Inte på pappret. Men jag kommer aldrig att släppa Piteå och Norrbotten. Det är en paralell värld där varje vrå känns som hemma. Tänk hur mycket tid jag tillbringade med att avsky det här stället. Jag förstod bara inte att det inte var fel på världen, bara fel i mig. Men det blev rätt sen, och tur är väl det.
Sommaren har bestått av mycket jobb. Så pass mycket att jag mer eller mindre inte har gjort något annat. Men sedan kom jag på att jag är där nu. Jag är där livet är. Och det kommer att fortsätta så. Det här är inte någon övergångsperiod och därför kan jag heller inte behandla det som det. Så jag skrev en lista på saker som jag vill göra fram till nyår. Mål. Men inte ett enda har med jobbet att göra utan enbart livet i sig. För det är ingen idé att vänta på att livet ska börja längre, början är redan här.
Ikväll är det middag hos goda vänner. Ankars. <3
