Igår under biofilmen (The great Gatsby) började Jonas att skruva på sig och göra lite stonkljud. Jag väste och frågade vad problemet var och då visar det sig att han lyckats med att fastna med armen långt ner på den tomma stolen brevid. Det tog ett tag innan han fick loss den. Jag höll på att skratta ihjäl mig.
Idag blev det första 5-kilometarn på nästan två veckor. Har ju varit sjuk och jobbat en hel del så det har inte hunnits med. Det var fruktansvärt jobbigt. Tror till och med att jag svettades från hårtopparna.
Ny låt från Britta Persson som jag tycker är riktigt svängig.
Idag när Jonas lämnade av mig skulle han ge mig en passionerad kyss. Då petade han mig, rätt långt in faktiskt, i näsan. Lite vrål och ond blickar (från min sida) senare så försökte han igen. Då petade han mig hårt i ögat istället...
Jag hoppade ur bilen, såg till att vara på andra sidan fönstret och vrålade sedan att jag älskade honom innan jag gick. Det kändes säkrast så.
Inatt var bussen hem lite sen, Men det gjorde mig inte det minsta. Anledningen till det är nämligen att flertalet busspassagerare förbarmade sig över en man som ramlat vid busskuren och inte mådde så bra. När bussen kom så hadfe ambulansen inte anlänt än och eftersom det var den sista turen som gick så väntade busschauffören tills ambulansen kom. Vilket ändå tog tio minuter.
Jag blir så varm i hjärtat av att se när personer hjälper totala främlingar. Det gör världen lite lättare att andas i.
När de två kvinnorna som hjälpte mannen från början hoppade av bussen (på samma hållplats) tackade de varandra för samarbetet och gick åt olika håll. De kände upperbarligen inte varandra men nu kommer de alltid att ha ett sådant där osynligt band mellan sig. Ett band som säger att de stod upp för någon som hade det svårt även om de inte var er inblandade i saken än som medmänniskor. Det fnns inget jag ser upp till mer än sådana personer.
Tack mänskligheten. Tack för att det gång på gång bevisas att det finns oerhört mycket villkorslös godhet i världen.
Yo! Vi tog en sista minuten igår och hamnade i Thailand. Eller inte. Vi var bara uppe på centrum i Finspång och käkade mat. Men hela lokalen var sådär thaisunkig med riktig utomlandskänsla. Tänk er lite svettpärlor på Jonas och en rödbränd näsa så skulle bilden kunnat vara tagit i Phuket. Perfekt.
Jag åker buss till och från jobbet varje dag. På busshållplatsen är det dock viktigt att inte stå sådär nära varandra. Minst fyra meter mellan varje person. Annars blir det obehagligt. Idag tog vårt lilla bussgäng upp några tiotals meter. Och för Guds skull, missa inte att fördela er jämt över bussen. Jag menar, man vill ju inte flåsa varandra i nacken...
Colin Hay är en man vars röst jag älskar. Ni känner säkert igen låten Down under med gruppen Men at work. Men han har också gjort några sololåtar. Och ställt upp i serien Scrubs. En väldigt bra serie när man vill ha lite ny musik att lyssna på (det är Colin själv som är med).
Colin Hay - Overkill Vid 1.10 när han höjer sången så får jag mega-chills. Det här en såklart en kortad och avskalad version. Orginalet är ännu mer fantastisk.
Jag har saknat min fina katt de här veckorna som jag varit söderut. Jonas och Harry bilade ber tillsammans så nu har jag båda mina favoritmän hos mig. Harry vill väldigt gärna vara på exakt samma kvadratcentimeter som en själv och att få bli kliad på magen är det bästa som finns! Tyvärr är jag fortfarande ynkligt sjuk så jag är inte jättetrevlig att umgås med men det struntar Harry i.
Kroppen orkade inte med spektaklet och nu är jag sjuk. Och ordentligt ynkligt sjuk! Snörvlar, nyser, ögonen rinner och tycker att världen är fantastiskt orättvis. Jag hatar verkligen att vara sjuk. Hoppas på snabb återhämtning med hjälp av lite apelsinjuice.
Idag kom min kära sambo Jonas till Östergötland. Vi passade även på att hämta hem min lillebror som campat under Bråvalla. En aning lerigare än när han åkte dit i torsdags. Han hade också gjort sitt, om han får säga det själv, bästa festivalköp någonsin. Nämligen denna 170 cm långa trästav med en hornbeklädd dödskalle. Ja, varför inte? Är det festival så är det.
Efter nästan två timmars stekarmusik så blir det är taxi hem. Gammeltackan klarar inte mer. Men jag är en jävel på att pruta pris. Tack för i år Bråvalla!
Nu börjar det att kännas ordentligt att ryggen har tagit stryk. Imorgon kommer min sambo till Östergötland och då ska han få knäcka den big time!
Mandio Diao spelade hela nya skivan. Det betyder att det inte alls var feststämning. Jo kanske efterfest möjligtvis. En väldigt deppig och filosoferande efterfest. Men de avslutade med Dance with somebody och då blev stämningen pepp igen.
Nu är det en och en halv timme kvar till Avicii. Jag försöker tagga igång men regnet gör det ganska svårt. Jag har dock både paraply och poncho så jag ska försöka hålla mig hyfsat torr. Markus Krunegård knatade runt på festivalområdet. Han är nog också sugen på att skaka lite rumpa till Avicii.
Jag älskar denna video. Det känns som att allt är möjligt bara man vill (även om slutet kanske är lite tragiskt).
The Sounds var riktigt bra. Regnet öste ner ett tag men det gav publiken blanka sjutton i och röjde järnet ändå. Tyvärr har jag lyckats få till en liten infektion i ett långfinger under dagen så jag går runt med ett finger som är dubbelt så stort som de andra och dunkar lite. Men är det festival så är det.
Maja avslutade allt med att dra en handduk mellan benen och sedan kasta ut i publiken. Totalt jubel!
Kändisminglare än så länge idag är komikern Mårten Andersson, bloggaren Andreas Wijk och lokalkändisen (?)Sanna Sydborg. Igår var det Johan från Movits! och Sebbe Staxx från Kartellen
Har hunnit komma fram och titta på Far east movement. Helt okej men rätt tråkigt om jag ska vara ärlig. De samplade sina hits och spelade lite då och då under sitt set och det var nog det som räddade dem.
Har inte hunnit få i mig någon mat än. Magen knorrar men nu är det dags för The Sounds också. Har jag tur så hinner jag pilla i mig något innan. Det gäller ju att hålla igång i X antal timmar till...
Jag tror att min kropp behövde sömn. Vaknade tjugo i två... Lite tråkigt eftersom den buss jag skulle ta gick halv två. Men det gick en buss 25 minuter senare så den sitter jag på nu. Halleluja att jag redan valt kläder. Men jag är hungrig som ett djur. Armin van Buuren avslutade igår. Ganska lite publik där så det var lite tråkigt. Men idag lär det nog vara fler på Avicii.
Ikväll så var Maskinen kungarna. Inget snack om saken. De bjöd på en riktig fest. Har dock hamnat på en buss hem med ett gäng som sjunger barnvisor och har fantastiskt kul. Tack för det. Ikväll somnar jag alltså med Imse vimse spindel på hjärnan.
Två timmar och tjugo minuter ska de föråldade, pubertala, pojkmännen spela. Jag orkade inte stå och titta hela tiden. Det är jag för gammal för. Min rygg går av. Men det var faktiskt bra. Det bästa var såklart den ruggiga allsången på Basket case. Hjärta på det.
Men lite töntig är det att de har en i crewet som spelar åskådare och både publiksurfar och får spela med Green day på scenen och faktist få med sig en gitarr...
Passade på att se mig om på området lite. Gick förbi vita scenen och tänkte att "här lät det fantastiskt bra!". Då visade det sig att det var norska Kvelertak som hade stigit upp på scen. Jag såg den på Sonisphere för två år sedan och recenserade dem här. En fantastiskt dålig skriven recension på en fantastiskt bra konsert. Och idag, inget undantag. Rysligt bra.
Knatade även förbi hangaren där Female DJ revolution spelade. Nätstrumpbyxor, minishorts, glitter och stekarhänder... Jag är ganska säker på att jag var enda människan vänd mot scenen som hade två X-kromosoner. Resten var storögda män i varierade åldrar som sket blanka sjutton i Green day några hundra meter ifrån. Krasst nog kändes det inte som att de var där för musiken. Men vad vet jag?
Ikväll är det framförallt Green day och Maskinen som hägrar för min del. Green day tror jag tyvärr kommer att bli en besvikelse (jag menar hur länge kan man gå runt med en high-school-punk-attityd utan att tappa trovärdigheten). Maskinens konsert kommer sluta i ett av två scenarion: antingen är de så sjukt röjiga och gör en makalöst bra konsert eller så kan de knappt stå på benen och allting blir pinsamt. Jag hoppas såklart på det första alternativet.
Här på NT.se kan man se Maskinens hälsning till fansen. Med i videon förutom Frej och Afasi är Johan från Movits!. Man kan misstänka att de kommer att spela singeln Limousin som de har gjort tillsammans och som släpptes för någon månad sedan. Movits! har jag alltid tyckt om men på sista tiden så tycker jag att de verkar ha... sunkat ner sig lite. Kan ha att göra med att jag är lite allergisk mot den yviga ansiktsbehåringen à la hipster som frontmannen skaffat sig. Nej, varken den eller låten går nog tyvärr hem oss mig. Men bilen kan jag ta!
Movits! feat Maskinen - Limousin (limousinen finns med i videohälsningen på NT)
Jag hann inte vara på området särskilt många timmar inatt. Det blir lite längre ikväll. Men när jag gick ifrån festivalen så knäppte jag en bild på det lite från håll.
Det ser rätt coolt ut med det lilla tivolit. Känns nästan som att befinna sig på någon halvtaskig pir i USA med festivalstämning på topp. Till vänster ser man gröna scenen där Macklemore och Ryan Lewis spelade för fullt.
Just nu spelar dessa läckerbitar. Just denna konsert såg jag live och det är nog en utav de bättre som jag har varit på. Guld värt!
