Det här har jag gjort idag. Stått i en TV-studio och fått vara nyhetsankare. Himlans roligt. Och väldigt nervöst. Vi påade inslag, intervjuade i studion och läste telegram. Jättekul men också svårt. Helt slut när jag kom hem. Ramlade ber i badet och låg där någon halvtimme. Nu är det På spåret som väntar innan jag äntligen får slänga mig i sängen.
Idag har jag skrivit lite artiklar från helgens världsmusikfestival. Ska resultera i ett riktigt uppslag till sport- och kulturkursen. Förhoppningsvis blir jag färdig redan imorgon. Det är väldigt mycket som ska göras i dessa kurser. Tiden kommer att gå fort fram till jul.
Blev sugen på lite frisk luft efter en heldag framför datorn. Norrlandsmörkret bjöd in till att testa pannlampan från Claes Ohlson. Kände mig som en utforskare när jag flög fram med lampa, dobbar och pulsklocka. Dock satt lampan så hårt i pannan att jag tappade känseln en stund efteråt. Men helt klart användbar!
Jag är på Balkanparty. Hur bra som helst! Måste börja gå mer på sådant här. Undrar hur många Balkandiscon det finns i Piteå? Kanske får vänta tills jag åker söderut.
Idag är ingenting bra. Längtar hem väldigt mycket. Norrland är fint men jag passar verkligen inte in här. Men det finns inget att göra åt det mer än att längta till jul. Då har jag gjort halva tiden här uppe så efter det lär det gå lättare att leva.
Vi beställde en ny soffa igår. Jonas tycker att den vi har är för liten. Mig stör det inte så mycket. Men eftersom Jonas klagade på soffan är störande så var det bäst att köpa ny. Kommer någon gång efter jul så det är ytterligare en anledning till att se framåt.
Tog en lugn mil ute på Pitholmheden idag. Väldigt tungt att springa både terräng och snö. Men väldigt skönt att få lufta tankarna lite.
Nu kanske ni undrar varför jag står iklädd en kimono i en gångtunnel i minus sex grader? Jo det är för att jag har fått gestalta Carola till en fotoutställning. Hur logiskt som helst (och kallt).
Lägger upp bilder när jag får dem från den eminenta fotografen Maja.
Det som är värt med att Jonas alltid har sen träning är att jag får bestämma helt över kvällstvn. Idag blir det En prinsessas dagbok 2. Töntigt fantastisk (och inte skäms jag inte).
Träningen idag blev funktionell styrka och intervaller. Känner dock att jag måste höja intervallerna. Flåset är oförskämt bra. Dags för lite hybris nästan.
Bakade piroger efteråt. Med kyckling och spenatfyllning. Så. Himla. Gott! Är inne i något hungrigt stadie för tillfället och vill gärna äta hela tiden. Men försöker råda bot på det med att hinka vatten.
I mitt funktionella pass ingår det några vändor med plankan. Inte kul. Tråkigaste hörnet på Korpen också...
Idag har jag satt upp julgardiner i vardagsrummet. Jag vet att det är för tidigt men det är så mycket snö ute att det går att fuska. Inga tomtar eller julgranar än dock.
Förbannar varje dag som går innan jag får mina skidor. Nu vill jag börja åka! Denna vecka och förra har jag dock tagit det lite lugnt med träningen. Ser veckorna fram till jag får skidorna som återhämtning så just nu ligger jag på tre träningar i veckan. Skönt för musklerna men kroppen börjar dock att kännas lite rastlös.
Vaknade strax innan lunch idag. Skönt att få vara lite ostyrig och sova så länge för en gångs skull. Vi åkte till Luleå och firade Jonas syster som fyller år imorgon. Nu är Jonas på innebandy. Tittar på några lag i hans serie som möts. Jag vägrade dock följa med. Innebandy är ju ändå en himlans tråkig sport. Så just nu sitter jag på ett café, dricker thé och läser bok. Definitivt bättre än att sitta på en läktare och titta på folk jag inte känner.
Vi ska hinna förbi Jonas pappa också sedan. Käka mat och fira lite farsdag. Jag är däremot väldigt sugen på att få gå och lägga mig. Det är hårt att partaja natten lång...
Ny bok för dagen: Boken om Joe av Jonathan Tropper. Verkar bra än så länge.
Efter en hel del dans är mina ben skapligt trötta. Första utgången med Jonas på länge så det var riktigt kul. Nu ska jag försöka få mitt råttbo till hår att bli redo för sängen.
12 fantastiska kilometrar runt Piteås stadskärna. Tog det lugnt och fokuserade på löptekniken mycket. Kände in ordentligt hur jag jobbar med knän, höfter och så vidare.
Det kanske inte ser så skönt ut men det var det. Minus tre grader, dimmigt och mot slutet lite snöfall.
Tyvärr har vädret den senaste veckan gjort vägarna till livsfarliga isbanor. Ingen asfalt alls och oftast inget grus heller. Men jag kör panschis-style och har broddar på löpskorna. Då funkar det finfint. Även om det resulterade i lite fler blåsor än vanligt...
Nu är det partaj-fixar-tajm som gäller. Med den obligatoriska powernapen för oss åldringar. ;)
Sista lediga dagen innan två nya kurser brakar loss. Har bakat focaccia idag för första gången. Kan ha blivit godaste brödet någonsin! Jonas och jag tröck i oss en hel focaccia så gott var det. Med flingsalt, oliver och körsbärstomater. Guld värt!
Träningen idag blev tusingar på gymet. Alltså intervaller om en kilometer styck. Det blev fem stycken totalt med gåpaus på en och en halv till två minuter. Sprang första i 6:00-fart (det betyder 5 km på 30 min) och ökade sedan farten med 10 snittsekunder per intervall (5:50, 5:40, 5:30, 5:20). Sista kilometern gick oförskämt bra. Men man ska inte ta i mer än vad kroppen kan klara av och knänen kändes faktiskt oroväckande dåliga efteråt. Imorgon ska jag dock till sjukgymnasten så jag hoppas på att vi kan hitta ett bra program.
Så här ser min statistik på jogg.se ut. Det blev alltså totalt 8,5 mils löpning i oktober. På åtta timmar och 50 minuter. Målet är att få till en månad på 10 timmar med 10 mil (sådana siffror som jag hoppas kunna avveckla per vecka i framtiden). Jag tror inte att jag kommer att lyckas med det nu i november men men vet aldrig. :)
Då var hösten över här i Norrland och vintern har kommit. Hyfsat tråkigt för mig som tänkte ut och springa idag. Och inte har skidorna kommit än... Men vi få se. Det kanske blir några kilometer på gymet istället. Jag menar: springa bör man, annars dör man.
Idag har jag haft mycket att göra. Jag har, under hela dagen, funderat kring vad som är bästa löparryggsäcken. Har googlat och googlat och besökt butiker för att testa. Ska nog svänga förbi Intersport imorgon igen för att testa den ryggsäck igen som jag har span på. Vill kunna löpa till och från gymet vilekt betyder att jag vill kunna packa ett par skor åtminstone. Sedan (eftersom att jag är en ultralöpare egentligen, kroppen har bara inte fattat det än) behöver jag även kunna få med mig vatten och energi ut på rundorna.
Jag kan inte riktigt förstå att jag som alltid hatat löpning så mycket har blivit frälst. Förra veckan drog jag till med ett personbästa på halvmilen och i lördags tog jag distansrekord på 11,85 km. Helt sjukt. Dock jobbar mina knän fortfarande emot mig men jag ska till en sjukgymnast på torsdag som förhoppningsvis kan ge mig ett bra rehabpass att utöva.
Måste säga att jag längtar efter snön. Men bara av en anledning: jag vill börja åka längdskidor snart! (för övrigt också en helt sjuk sak att jag längtar efter). Ser verkligen inte fram mot de där månaderna där det är tre meter snö och om man har tur kommer dagstemperaturen upp till hela -30 grader. Men det kan gärna få vara två minus och en meter snö åtminstone.
Ingen bra dag idag. Allting är alldeles för grått och trist för att jag ska kunna gilla läget. Väntar bara på att det ska bli tillräckligt sent för att gå och lägga sig. Imorgon är en bättre dag. Det har jag redan bestämt.
Förra året besökte vi Gammelstads kyrkogård i Luleå under allhelgona. Jag älskar verkligen kyrkogårdar om hösten.
Jag tänder alltid ljus. Minns året när jag var på turné med Ladies night. Tror att det var i Sundsvall som vi var över lördagen. Efter showen tände Karin och jag varsitt ljus i en grushög bakom inlastet på arenan. I år blev det ett ljus vid Minneslunden här i Piteå.
Nu har jag i dagarna flyttat över alla inlägg från NT och hit. Känns bra att vara tillbaka där allting började. Så nu kommer det att bli en lite mer blandning av allt i livet. Det var så väldigt svårt att hålla musik som röd tråd när jag har så fantastiskt mycket mer i min vardag.
Nu ska jag dock gå ner till Jonas som degar på soffan för lite lördagsmys och så måste vi ju hinna förbi kyrkogården.
Har precis vaknat upp från en liten tupplur. Jag brukar inte gilla att sova på dagtid eftersom det känns som att jag slösar bort dagen men hade vi inte gjort det idag hade jag nog inte stått på benen länge till. Just nu är det lite dålig aktivitet från min sida här på bloggen. Men det finns en anledning till det. Berättar mer imorgon.
Så länge kan ni få njuta av denna fina låt som jag hittade häromdagen.
Imorgon från 19.00 är jag gäst hos radioprogrammet PK-maffian. Vi pratade feminism, livskriser och förfasades över sociala medier. Himlans kul med radio. Vill du lyssna (klart du vill) sänds det på www.pitefm.se mellan 19.00 och 19.45. Tune in!
Igår blev jag klar med första kursen för året, medieteori och metod 1. Jätteskönt. På torsdag är det kursavslut med tidingsproduktion och nästa vecka börjar två nya kurser. Det är två valfria kurser och jag har valt sportjournalistik och programledarrollen (tv). Känns kul. Även om programledarrollen verkar rätt mastig, vi ska banda redan första dagen.
Stromae har alltid varit en favorit. Äntligen börjar han släppa lite nytt också. Den här har börjat snurra på svensk radio. Älskar den!
Veckan som varit och helgen nu har golvat mig. Känns inte som att jag har fått sova tillräckligt någon natt. Och det har jag nog egentligen inte heller. Just nu ser jag på livet ur en ytterst vågrät position. Årets första julmust fyller magen. Och gårdagens efterrätt som var hallonmoussetårta med kokos- och chokladbotten. Tur att helgmilen avverkades vid lunch.
Teater med Claes Månsson. En monolog om åldrande. Så himla bra. Älskar allting runt en teater; sorlet, lukterna och känslan när salongsbelysningen släcks. Idag fick jag dock gå själv eftersom ingen annan kunde. Men inte gör det mig något. Nu, tredje ringningen! Dags för akt två.
Idag mutar jag mig själv med godis för att skriva en rapport. Är jag riktigt duktig får jag gå och se Claes Månsson imorgon. Senast jag såg honom låg jag ner i bänkraden och höll på att kvävas av skratt.
Har spenderat kvällen på skolan. Dock inte med skolarbete utan har redigerat ihop två filmer från helgens innebandymatch. Det märks dock nu att tålamodet börjar tryta. Är riktigt slut i huvudet.
Klockan sex ringde alarmet imorse. På med springskorna och pussa Jonas hej då. Han mumlade något om att jag var sjuk i huvudet innan jag gick. Tio kilometer genom Östersund. Över vattnet på broar och runt på en ö. Tyvärr var kartan jag tittat på i förväg inte med höjdlinjer. Fick springa fem kilometer rakt uppför. Superjobbigt. Men det var det värt på vägen ner med utsikten över hela Jämtland nästan. Det var kolsvart när jag satte igång men ljusnade under tiden. Så himla fin löptur. Ramlade in på hotellrummet en timme senare och hotellfrukosten var mer än guld värd. Under rundan sprang jag förbi Frösön zoo. Utanför stod två gigantiska dinosaurier i 3D. Hyfsat skrämmande i gryningen. Tog en bild under färden. Blev lite skakig. En fantastisk, men jobbig, löptur.
Efter nästan åtta timmar på en buss är vi framme i Östersund. Ett hotellrum med väggar klädda i guldskimrande tygtapeter. Inte helt fel. Tyvärr ganska mörkt ute så jag kan inte tycka till något om staden. Men det får jag ta imorgon, för då ska jag ut på en löptur och upptäcka. Nu, ut och inhandla lite hotellpicnic.
Nej, idag blir det ingen krönika. Urladdningen kring redaktionsövningen har tagit all tid och ork. Jag får kämpa bara för att orka skriva det här. Mycket energi har gått åt till att bråka med tekniken och slita sitt hår när filer och program inte fungerar som de ska. Så därför blir det ingen krönika. Men däremot tycker jag att ni ska titta på detta klipp och fundera lite över er teknikanvändning.
Just idag är jag faktiskt ruggigt sugen att bara dra ut alla sladdar, släcka lamporna och låtsas att industrialiseringen aldrig hade hänt. Tekniken och jag är inte bästa vänner idag.
Klockan är snart 03. Men vi har en hel tidning. Typ. Vi är så sjukt bra. Imorgon är det finputs och redovisning. Inte så pepp för tillfället men det kommer nog en ny våg imorgon. Nu ska jag snart traska hem i snölandskapet.
Nu är vi verkligen igång. Ögonen börjar tåras för att vi tittat på skärmarna så länge. Nyss blev det middag på kåren med hela gänget. Det börjar att bli en tidning men vi är en bit ifrån fortfarande.
Den där chocken att gå ner till köket och först reflektera att det är lite konstigt att alla blad på buskarna utanför har blivit vita. Att sedan inse att det faktiskt är ett lager snö som ligger på marken i mitten på oktober är lite nedslående. Men lite fint, det är det faktiskt.
Idag har redaktionsövningen kört igång. Helt galet. Vi har hållt på sedan nio imorse och kommer nog hålla på till sent ikväll. Jag är redaktionschef och trivs finfint som det. Även om hjärnan börjar kännas väldigt tjock. Och då har vårt redigeringsarbete knappt satt igång. Denna vecka har verkligen varit galen. Full rulle fram till fredagen innan vi lämnar Piteå för Östersund och innebandy på lördag. Men det är den mest hektiskta veckan på hela hösten så vi klarar oss.
Det ska snöa på torsdag. Så det var läge att skaffa sig vinterdugliga färdmedel. Piteå må vara sparkens hemstad men jag har inhandlat mig ett par projlans nya Fischer. Nu är jag redo kung Bore. I år är det min tur att ta efter Hellner!
Milen på 56 minuter och 7 sekunder. Det är helt sjukt. Första gången under en timme och totalt fjärde gången någonsin jag springer milen. På söndagar är jag tydligen stark som en varg när det gäller löpningen. Och Jonas med sitt Wibax tog sig upp till serieledning. Söndagar är så långt ifrån söndagsångest att det finns inte. (Förövrigt är jag älgjaktsklädd numer under löprundorna, mycket nöjd.)
I veckan kom sammanställningen av årets festivalsommar från föreningen Jämställd festival. Föreningen sysslar med att titta på hur fördelningen mellan kvinnor och män ser ut både på festivalscenen men också bakom kulisserna. En ett år ung förening som syftar till att belysa problem med hjälp av statistik.
De har granskat festivaler under de två senaste säsongerna. 2012 var fördelningen att 79 procent av akterna för de tio största festivalerna var män. 17 procent var kvinnodominerade akter och 4 procent var mixade. Enligt de själva arbetar de för att hålla debatten igång men främst för att den ska höjas till en nivå där det går att diskutera huruvida det är ett problem eller inte.
Är det då ett problem? Ja, jag kan tycka det. Att det behövs fler kvinnor än nu handlar inte om att allting ska vara en millimeterrättvisa. Problematiken ligger så mycket djupare. En argumentation till att lägga bort genusglasögonen när man tittar på festivalbokningar är att det helt enkelt är så att det inte finns tillräckligt mycket duktiga kvinnliga musiker. Om männen dominerar i musikvärlden, varför ska den statistiken då inte speglas på scenerna?
För att det blir en ond cirkel. Så enkelt är det svaret. Alla behöver ha förebilder att se upp till och inspireras av. Genom att bara fortsätta göra det enkelt för sig och inte positionera sig i debatten gör att festivalbokarna upprätthåller de strukturer som gör att manliga akter lyfts fram mer. När då de manliga akterna får mer ljus på sig är det också den bilden som växer vidare. Någon som kanske inte heller är så förvånande är att 88 procent av årets artistbokare på de tio största festivalerna är just män.
Så hur blev fördelningen i år? Bättre. 76 procent var mansdominerade akter, 19 procent kvinnor och 5 procent var mixade. Det är definitivt inte jämställt men åtminstone åt rätt håll. För Norrköpings aktuella storbolaget FKP Scorpio är betyget dock inte så bra. Till Bråvalla bokades hela 86 procent mansdominerat. Och till sin festival i Gävle, Getaway rock, fanns det inga kvinnliga akter bokade överhuvudtaget. Däremot fanns en festival från Norrköping, Alternativet, som aktivt valde att boka underrepresenterade grupper i musikvärlden. Det resulterade i 76 procent kvinnor, lika stor andel som de övriga hade bokat män.
Här är en kort film om föreningens resultat över sommarens festivaler
En riktigt ruggig höstdag idag. Men det är ändå rätt mysigt. Lite magiskt helt enkelt. Har suttit i skolan och jobbat med en rapport. Mycket frustration på få sidor. Fick dock avsluta dagen med att göra lite leopardnaglar på en kompis. Mycket trevligt. Nu är det middag innan jag tänker trotsa vädret och springa lite intervaller.
Det är inte det att vi är helt galna i couscous. Vi hade ett paket hemma. Förra helgen skulle Jonas köpa quorn men tänkte lite fel och fick med sig det andra paketet couscous. Igår skulle han köpa bulgur. Självklart kon han hem med det tredje paketet couscous... Förhoppningsvis har han koll på vad som är vad från och med nu.
Idag skulle jag öka på min helg runda med en kilomter och springa åtta kilometer. Men kroppen var pepp på lite mer så helt plötslig slog gpsen över till tio kilometer och jag kände mig stark som en oxe. Sprang en nu väg, en lantväg ute på en udde. Som vanligt är naturen här uppe helt magisk. Den norrländska hösten for inte tillräckligt mycket uppmärksamhet. Sista halvan började det att duggregna. Men det var bara skönt. När man sliter sig upp för en kilomterlång backe är lite droppar i ansiktet bara skönt. Kom runt 43 sekunder innan min mitt tidsmål för 2014 på milen. Makalöst.
Givetvis fick jag hybris efter löpturen. Pratade om mig själv i tredje person och presenterade mig som "Milen-Ida" i telefonen. Men det tycker jag faktiskt att jag är värd.
Sitter på spelarbussen i Umeå. Det blev 3-3 i matchen så jag inväntar ett gäng buttra killar. En besvikelse faktiskt. Skönt att det är en ledig dag imorgon också. 22 mil hem innan det blir lördagskväll.
Den 25 juni 2009. En varm sommardag som jag spenderade allmänt sliten på Peace & Love-festivalen i Borlänge. När jag och mitt sällskap gick genom campingen mot området kändes stämningen konstig. De flesta såg ovanligt förvirrade ut. Mer än vad som är brukligt en förmiddag efter en lång festivalnatt. Ord snappades upp. Någon var död. En artist. Antagligen någon ung indie-stjärna. Säkert ingen att bry sig om.
På vägen mellan campingen och området mötte vi en tjej som grät och skrek att Michael inte fick vara borta. ”Vadå Michael? Inte Jackson va? Nej, det skulle vara helt sjukt. Det kan inte stämma.” Men väl på området gick det inte att förneka sanningen. Stora klungor med ledsna och bakfylla människor med löpsedlar i händerna som skrek ut sorgen över kungen av pop. En snabb ändring i festivalschemat och en tyst minut inleddes från en av de stora scenerna. Varje konsert som följde började med att artisterna, stora som små, beklagade sig över den onda död som lämnat ett stort hål i musikvärlden.
Michael Jackson har aldrig varit en storfavorit hos mig men det var fint att se hur otroligt många som han betytt så mycket för. Och vare sig det är sant eller inte påstår sig så många band ha varit inspirerade av popikonen att det är uppenbart att musikvärlden inte skulle ha sett likadan ut idag som den gör.
Överdos av ett narkosläkemedel sa obduktionsprotokollet. Conrad Murray, Jacksons läkare som var med vid dödstillfället och som också skrivit ut läkemedlet, dömdes 2011 för vållande till annans död. Han fick fyra års fängelse och ett rykte som han med all säkerhet aldrig kommer kunna reparera. Men Michaels mamma ansåg att det fanns fler onda människor i soppan. Hon ansåg att företaget AEG live, som var de som anställt Murray som läkare för att få Michael i form till comebackspelningar, var minst lika skyldiga eftersom det beslutet tog knäcken på kungen av pop. Nästan två miljarder kronor stämde hon AEG på och i onsdags kom beslutet. Företaget frias. Det var bevisligen deras val att anställa läkaren men rätten ansåg inte att de kunde veta vad som skulle hända.
Katherine Jackson har förlorat en av sina söner. Det är mycket sorgligt. Men hur många hon än stämmer kommer han inte tillbaka. Hur många vi än klandrar säger obduktionsprotokollet ändå samma sak. Det som är mest sorgligt i historien är ändå att både företagen och Jacksons anhöriga har tjänat mer pengar på honom död än levande. Och vi tröstar oss med att peka på Conrad Murray och säga ”det var hans fel”. För att acceptera att Michael själv kan ha gjort misstag som ledde till hans död, det vill vi inte.
Idag har jag sprungit intervaller på Grisberget på förmiddagen. Strålande sol, klarblå himmel,tio grader i luften och träd som skiftar i en miljon färger. Det är så himla inspirerande att vara utomhus på hösten. Speciellt här i Norrland. Och idag har jag på mig min absolut bästa höstfärg, vinröd. Önskar att allt jag ägde hade den färgen. Men idag får kjolen och halsduken räcka.
Jonas är på träning och jag är ensam hemma. Spenderar kvällen med att sitta på vardagsrumsgolvet och vråla i micken till Singstar. Älskar det spelet. Lite tråkigt att sjunga själv dock. Just nu brölar jag ikapp med Cobain i låten Lithium. Så himla bra.
