Ida af Larsson

Någon som känner Sopp och Sallad? Inte? De verkar ha en egen buffé på Kristallen i alla fall...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På bussen hem en fredagseftermiddag: En mamma och dotter kliver på bussen. När vi åkt några meter tar mamman upp en cider ur väskan och öppnar den med ett pys. Dottern tittar förskräckt och säger "men mamma?! Du får inte dricka här". Mamman tar på sig stora hörlurar och halsar cidern. Dottern fortsätter att ropa på mamma för uppmärksamhet men mamman bara fortsätter dricka och lyssna på sin musik.
Men alla har vi ju vår mänskliga rättighet att få ta oss den där efterlängtade drinken till helgen. Det är ju självklart. Eller?

Jag sitter alltid till höger på bussen. Då slipper jag få solen i ögonen när jag försöker sova. Som en god resenär sätter sig alla passagerare med en rads mellanrum. Men idag fick jag göra det otänkbara...

Jag satte mig direkt bakom någon annan. Trots att det fanns tillräckliga mellanrum på vänstersidan. Det kändes som om jag hade tagit mig in i hennes privatzon. Hon undrade säkert om det var något fel på mig. Komma där och sätta sig för nära.

Ja det är inte lätt att åka buss på rätt sätt.

Det känns som att springa genom Sahara. Även om Lunddalen innehåller lite fler tallar. Solen bränner så att jag nästan svinmar. Det är nästan så att ser fram lite mot hösten....

Just nu har jag träningsvärk. Idag är den helt okej men under några dagar har jag rört mig som om jag hade tappat bort min rullator. Det blev knäböj på gymmet häromdagen, för första gången på säkert fyra veckor. En dag senare kunde jag inte resa mig från sittande utan hjälp.

Men det är faktiskt rätt skönt. Jag antar att det är den där lilla sadisten som bor i varje träningsmänniska som känner att "Nu har jag varit duktig och tagit i ordentligt". Så jag kan inte säga att jag hatar träningsvärk. Jag gillar att lida med den helt enkelt. Men jag gillar den helt klart mer idag än vad jag gjorde igår. Även om den planerade löprundan ikväll kanske får mig att tänka om...

En några åra gammal låt från Andreas Grega. Men fortfarande lika magiskt bra. Olagligt snygg är han också. Helt klart en av Sveriges bästa artister.

Vid middagen fick jag något konstigt i maten och kunde inte sluta skratta. Jonas lyckades se ut som en groda i jeansväst - bra jobbat.

Kryssningen kräver såklart nya naglar. Lite halvstressad när jag gjorde dem men helt okej. Får duga tillsvidare. Ska försöka få Jonas att bugga ikväll. Vi får vad jag lyckas med....

Som studenter tillåter inte direkt ekonomin några utsvävningar. Men sista veckorna har Jonas och jag pratat om att försöka komma iväg på en resa till vintern. En resa som är lite längre än till de östgötska skogarna. Detta har gjort att min impulsiva karl bestämt sig för att han måste resa utomlands. NU!

Så därför åker vi på ålandskryssning imorgon...

Han ringde mig igår:

Jonas - Vet du, det kostar bara typ 400 kronor för två hyttar och middag och frukost!

Ida - Va, två hyttar? Men vi behöver väl bara en? Eller har du tänkt att hela familjen ska åka?

J - Ja, jag har redan pratat med dig mamma (gladaste killen i stan).

Sötaste Jonas vet att familjen ligger mig varmt om hjärtat. Ingen romantisk kärlekssemester här inte. Det roligaste med hela denna resa är att som den norrlänning Jonas är så kommer det här att bli hans första "finlandsfärja". Själv är jag uppvuxen med att alla har sin beskärda del av finlandskryssningar i bagaget. Nu ska jag alltså åka med någon som týcker att det är ovanligt och spännande.

Det ligger så mycket hatkärlek i det här med kryssningar. Jag älskar't (på ren östgötska)!

Ja. Vår familj gillar kött. Idag är det köttberg på menyn. Mumsigt.

Jag vill till något varmt ställe. Jonas vill allra helst till Ullared. Men kanske inte direkt för att shoppa...

Ibland kan jag känna att jag inte riktigt förstår vissa saker. Ta till exempel uttrycket "Livet på en pinne". En mening som dyker upp oftare och oftare bland mina vänner på Facebook och Instagram.

Jag förstår den inte.

Handlar det om att livet är en balansgång? Att det är lite vingligt? Att man har träsmak i rumpan?

Tittar man sedan i vilka situationer uttrycket används är det oftast kring mysiga bilder eller statusrader. Personen ligger på stranden med en glass. Eller har fredagsmys med tända ljus. Eller äter mat som ser fantastiskt dyr ut. Med andra ord så verkar uttrycket betyda att något är härligt.

Googlar man då uttrycket (jag googlar allt, finns det inte på google finns det inte alls) för att försöka förstå varifrån det kommer och varför det sprider sig likt vinterkräksjukan är första länken en Wikipedia-sida. Följande går att läsa:

Livet på en pinne är en svensk film från 1942.Två brottslingar, "Chicago-Rosie" och "Röde Magnus" anländer till Stockholm. Röde Magnus träffar av en slump på juristen Jimmy Smith som inte vill leva längre då hans fästmö har lämnat honom. Han ber Magnus att mörda honom, för om Jimmy begår självmord kommer inte hans försäkringspengar betalas ut (han vill att de ska tillfalla hans gamla fästmö). Röde Magnus klarar inte av uppdraget, utan överlåter det åt sin gamle vän, den lite misslyckade brottslingen Aldor Johnsson.

Tänk. Här har jag trott att alla mina vänner har mått bra och vill visa för omvärlden hur härligt deras liv är. Och så handlar allt om att de är alldeles olyckliga och behöver bli mördade. Sicken blåsning.

Det här har jag skrattat riktigt gott åt idag. Orginalet (och framför allt videon) är totalt värdelös men Billyboy gör det snyggt.

Det finns också några med Obama. Sjukt roliga! Titta på det en regnig dag.

Igårkväll skulle jag ta en ny buss från jobbet ner till resecentrum. Enligt min fina app skulle promenaden från NT till Ljuraskolan ta fem minuter. Fågelvägen... Vilket jag inte upptäckte förrän det var försent och jag inte skulle hinna med bussen. Jag lyckades snabbt luska fram att den stannade vid en annan hållplats i närheten och började jogga ditåt. Efter tio sekunder ser jag den... Förbaskade buss. ¨

Jag lägger benen på ryggen och springer med påsväska, passerkort och mobiltelefon flaxandes omkring mig. Bussen kör om. Ett rödljus! Hinner ikapp och om. Det blir grönt. Bussen kör förbi igen. Ett rödljus till! Jag sprintar förbi bussen. När det blir grönt ser jag busshållplatsen långt där framme men inser att jag inte kommer hinna. Jag börjar att veva mot chauffören som en idiot. Han saktar in. Jag är osäker på om han har sett mig så jag fortsätter. Han tutar och jag springer över vägen mot honom. Väl inne på bussen kravlar jag mig förbi kortläsaren och slänger mig i ett säte. Han skrattar och säger något om spårvagnen längre fram som jag bara hummar till.

Väl på bussen så tycker jag att han kör lite väl snabbt. Men jag försöker bara få ner pulsen till kolibrinivå så jag orkar inte tänka så mycket. Han sladdar mer eller mindre in på busstationen, åker förbi hållplatsen där han ska stanna och vrålar: JAG TROR VI HINNER!!! Innan han tvärnitar så nära spårvagnarna vi kommer. Han tror alltså att det var spårvagnen framför bussen som jag skulle med. Vilket inte alla är fallet. Jag ska med buss 410 till Finspång. Men när han nu har kört det snabbast han kan och antagligen ser sig själv som en hjälte så kan jag ju inte göra honom besviken. Jag skriker TACK och springer ut från bussen mot spårvagnen.

Jag tittar på klockan och räknar ut att jag hinner åka spårvagnen en hållplats för att sedan springa tillbaka innan min buss ska gå. Men min busshjälte åker iväg så jag kan vända tillbaka. Spenderade tiden innan 410 kom med att hålla mig gömd bakom ett träd. Utifall min busshjälte skulle se mig och bli djupt besviken... Ibland är det inte helt lätt. .

Idag har vi varit på marknad i Rejmyre. Himla trevligt måste jag säga. Och stor marknad. Känns som att den har expanderar sedan senast jag var där. Käkade en hamburgare som var en aning övervärderad till lunch. Tittade även in i kyrkan som hade öppet.. Dopfunten var såklart i glas och från glasbruket. Där var vi också inne en sväng. Tänk att det finns så mycket att göra i Rejmyre. Dagens inköp blev två vykort. Ett med ett tibetanskt barn och en med kungafamiljen. Sjukt nöjd!

Ni vet den där låten. Den där låten som bara dyker upp och förföljer en. Jag har en sådan låt som jag har haft på hjäran från och till i flera år. Tror att det började någon gång under 2008 och sedan har det bara fortsatt. Utan att jag vet ordet av det så brister jag ut i sång och oftast spelas den i bakhuvudet några timmar åt gången. Ibland går det bara någon dag mellan den undermedvetna spontansången. Ibland flera veckor...

Den. Vägrar. Försvinna!

Det blir kanske inte bättre heller att det är just Dr Alban...

Igår när jag gick på stan så stirrade en kvinna med rufsigt hår på mig. När jag gick förbi väste hon "jävla modedocka!".... Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Som en komplimang? En förolämpning? Jag väljer att ta det som en komplimang men misstänker att det nog inte riktigt var menat så.... Harry är skeptisk till det hela.

Finspång mötte USA's landslag idag. 6-6 blev slutresultatet. En rolig match att titta på. Som vanligt var jag en väldigt stolt flickvän efteråt. Jonas tekar på  bilden. Fick även en rundtur i Borensberg innan matchen. Världens mysigaste stad?! Åk dit vettja.

Kvällsmys i skogen. Har plockat blåbär, smultron och några torra kantareller. Härligt med svensk sommarkväll.