Ida af Larsson

10 födelsedagar. 10 julaftonar. 10 sommarlov. 3 653 dagar. 10 år.

Ett decennium.

Det är helt ofattbart att det har hunnit gå tio år. Ett årtionde utan en pappa. Det är en oändlighet av tid fastän det fortfarande känns som om det vore igår. Såren läker aldrig. Men de blir mindre infekterade.

Det tog kanske ett år innan jag slutade se honom på stan. Såg hans ryggtavla gå in i affärer och hans ansikte blinka förbi i bilar. Jag tappade luften varje gång. Var allt bara ett osmakligt skämt? Men det var aldrig han och när jag slutade se honom på stan kom oron att glömma istället. Att glömma bort hans ansiktsdrag, hans lukt och hur hans händer kändes under mina fingrar när jag fascinerat undersökte ärren han fått i arbetslivet. Jag spenderade många panikfulla nätter med att försöka memorera precis allt så att jag aldrig, aldrig, skulle kunna glömma.

Men jag har inte glömt.

Det gör fortfarande fruktansvärt ont när någon blir skjuten på film. Men det tog tio år innan jag slutade tappa andan. Så fort jag förstod att det var på gång på filmen - knöt sig magen och andningen slutade. När skottet kom högg det till i magen som om tarmarna exploderade och tankarna blev matta av det tryck som pös ut ur huvudet. Förra veckan insåg jag att det inte längre är så . Det hugger fortfarande till som om någon sticker en kniv i hjärtat på mig. Men andningen är normal och det känns inte längre som om jag har sprungit mil efter mil i kvicksand.

Det tog tio år för mig att kunna se på film eller tv utan att få andningsstopp och lock för öronen. Det är en ganska lång tid. Lång tid att bära runt på rädslan att de jag ser filmen med ska upptäcka att jag är på väg att svimma och att de då ska få dåligt samvete. För att de liksom inte hade förstå innan att jag fortfarande får panik och då klandra sig själva. Eller att de ska titta på mig och tänka ”men herregud, har hon inte kommit över det där än?”.

Såren läker aldrig. Men de blir mindre infekterade. Efter ett årtionde av varsamt baddande kan sårskorpan anas.

Jag kommer alltid att bära mitt ärr med stolthet. Jag är den jag är för att jag har den bakgrund jag har. Och jag älskar min pappa exakt lika mycket nu som för tio år sedan.

Och han älskar mig. Det vet jag.

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Jag firade två år med en pojkvän. Det var ändå en ganska stor milstolpe under året. Har haft en himla massa förhållandet och firat några 1-årsdagar men aldrig att jag tagit mig så långt som till två år. Måste nästan ge mig själv en applåd för det!

Genomdrev du någon stor förändring? Framförallt är det väl att ha blivit löparbiten och på köpet gått ner ett antal kilon. Just nu kan jag för mitt liv inte förstå hur jag klarade mig i 25 år utan att springa några mil i veckan. Och för ett år sedan kämpade jag med tanken att kom runt 5 km i ett slag utan att avlida vid mållinjen. Hur sjukt som helst. Och jag vet att många undrar hur jag har gjort men tyvärr har jag inget bra svar. Det bara blev så helt enkelt. Och just nu är löpningen (och träningen) lika självklar som att andas.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2013? Nej, förra året har det nog inte ploppat ut några kids i min närhet. Lite tråkigt. Men jag tycker ändå att de kan hålla sig till 2015 då det är dags för oss att flytta söderut.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Oj. Jättesvårt. Just nu minns jag inga datum alls. Men kanske den 22 juni, midsommardagen, då vi hamnade i raggarbilståg och dansade till Max Rogers i Grytgöl. En sådan där perfekt Finspångskväll.

Men det finns ett till datum. Som kanske är lite mer makabert. Den 18 april. Jag var inne på min sista praktikvecka hos NT och det var min födelsedagsvecka. Något som misstänktes vara en kropp och förmodligen Jimmy som försvann i november 2012 hade hittats i Strömmen och jag blev tillfrågad om jag ville åka. Helt sjukt att chefen valde att fråga mig först men han visste att jag var intresserad av kriminaljournalistik och har en rätt bra hög med skinn på näsan. Det var absurt men så otroligt adrenalinpumpande på samma gång. Jag kan väl på ett sätt känna att det var precis då som det inte längre blev ett val av yrke utan ett kall.

Dog någon som stod dig nära? Nej, var vi nog helt förskonade från dödsfall. Vilket ändå får ses som ovanligt. Sorgligt nog.

Vilka länder besökte du? Norrland har jag ju bosatt mig i. Annars blev det inte mycket. Resorna gick till en sandbank i Pitsund där vi tältade en natt (en mil bort), en natt i Kiruna och en julklappsresa från Jonas till Göteborg i februari där vi såg Kapten Röd och Movits. OBS, glömde nästan kryssningen till Åland! Som Jonas spontanbokade. Bästa kryssningen någonsin. Sedan så spenderade jag ju nästan två månader i Östergötland i somras och jämfört med vädret just nu här i Piteå så känns det som utomlands.

Bästa köpet? Det finns två saker som jag nog anser vara de bästa köpen och de tillhör samma kategori, nämligen träning. Ett par fina löparskor som jag lyckades klicka hem från Tradera. Tusen spänn billigare för ett par skor som gått sju kilometer är toppen för en studentplånbok. Det andra är såklart mina efterlängtade längdskidor! Men jag vet inte om det egentligen var ett så bra köp med tanke på att de fortfarande står oanvända. När kommer vinter?!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Mina vänner i Finspång har nog gjort mig riktigt glad under förra året. Det har varit riktigt tungt att bo 100 mil bort från de man älskar mest (Jonas undantaget) men de har lyckats få mig att känna mig oerhört älskad ändå.

Jonas gör mig också oerhört glad. Jag tror inte att jag känner någon som är så knäpp som han. Och gasig.

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Struktur. Inte för att 2013 var särskilt ostrukturerad men jag känner själv att jag behöver extra mycket struktur i år. 2014 är sista året (ta i trä) som jag spenderar hela långt bort ifrån nära och kära och jag vill att det ska gå hur fort som helst!

Vad önskar du att du gjort mer? Tränat! En gång om dagen minst. Och tjänat pengar kanske. Så kanske resandet hade kunna gått längre än till västkusten. Jag hade nog gärna upptäckt lite mer av Norrland också. Nu när jag ändå är här.

Vad önskar du att du gjort mindre? Sett på tv. Jag är sämsta soffmänniskan. Hamnar alltid framför dåliga program och blir kvar i flera timmar. Våndats över min förmåga. Jag är faktiskt rätt bra och nu börjar det bli dags att inse det.

Favoritprogram på TV? Jag upptäckte Desperate housewives! Hur har jag kunnat fördömma det i så många år? Julkalendern, Allt för Sverige och Stjärnorna på slotten (som ju går nu igen) är också favoriter. En ny bekantskap är Castle som jag fullkomligt älskar!

Bästa boken du läste i år? "En man som heter Ove" är nog långt upp på listan. Den borde alla tvingas läsa. Så fin och sann att det nästan gör ont. Jag tog mig också igenom "En dag" som jag fulgrät till så mycket att jag nästan skäms. "Oväntat besök på Star street" kan jag också rekommendera, älskar Marian Keyes. Vi stannar nog vid dem tre.

Största musikaliska upptäckten? Oj. En upptäckt? Det kanske kan bli att jag huxflux har lärt mig gospel och sjunger i en gospelkör. Fantastiskt roligt. Men är fortfarande lite för stel och svensk för att det ska bli riktigt bra.

Vad var din största framgång på jobbet 2013? Det får väl definitivt vara att jag fick en förfrågan om sommarjobb efter fyra dagar på praktiken. Jag har nog aldrig varit så stolt, och nervös, som den fredagen.

Framgång på det privata planet? Det är väl kanske att jag och Jonas har hittat till ett vardagslunk som inte känns som ett vardagslunk. Vi har löst en hel del stora knutar som man inte ser i ett förhållande förrän efter ett år eller två men som är nödvändiga att lösa för att det ska hålla en livstid eller två.

Största misstaget? Att i april, efter en och en halv månads löpträning med max fem km få för mig att jag är oövervinnerlig och springa milen två gånger på en vecka. Resulterade i löparknä och hopparknä på båda knänen. Idioti. Men kanske en nödvändighet för att jag skulle inse löpningens begränsningar och tjusning? Misstag och ånger är inget som jag direkt tror på. Det handlar bara om mindre bekväma vägar att nå ett mål.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var nog gladare. Livet i Piteå är helt klart över förväntan och jag har nog kunnat lugna ner lite av mina stressigare sidor så att jag har fått mer ro i själen.

Livet i Piteå funkar. Mycket tack vare dessa personer och några till.

Vad spenderade du mest pengar på? Flygresor. Hujeda mig så dyrt det är. Tänkte på det häromdagen på Arlanda, att de senaste året har jag spenderat x antal dagar på flygplatser och varenda gång har jag varit på väg hem eller hem. 2014 ska jag ta mig sjutton åka bort också.

Något du önskade dig och fick? Sommarjobb på en tidningsredaktion. Och en övervåning!

Något du önskade dig och inte fick? Pengarna att räcka. Tänk den dagen Jonas eller jag har ett jobb. Kommer att känns som ett överflöd av pengar!

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Jag var ute på praktik på NT. Enligt min loggbok gjorde jag detta:

"Min 25-årsdag! Och personalbrist. Fick kasta mig iväg direkt på ett snabbt studiebesök på akuten på Vrinnevi. Hade även polisen denna dag vilket betyder att jag tog presskonferensen igen. Ingen konkurrent på plats så jag tog min tid och gick igenom det som var spännande.  Fick kritik av chefen för utredningsroteln att jag var för frågvis, tog det som en komplimang. Fick med mig en massa hem. Hann skriva några stycken av det men även göra en telefonare om Vrinnevi."

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mer tid med Jonas. Bara han och jag. Helst ute i naturen i ett tält med något spel och ett trangiakök. I år hann vi inte med så mycket vilket var synd. Hoppas på att vi kan ta oss lite mer tid i år men misstänker att det inte kommer att bli så.

Vad fick dig att må bra? Löpningen. Och vännerna. Både i Piteå och i Finspång.

Vem saknade du? Som alltid, min pappa. 2014 är det tio år sedan han dog. Helt sjukt. Men jag har saknat hela Finspång mycket av och till.

De bästa nya människorna du träffade? 2013 har jag nog inte träffat så många nya människor mer än de på NT som såklart har inspirerat mig en hel del. Men jag måste nog säga Piteåfolket eftersom det ändå är under förra året som jag har lärt känna dem ordentligt. Både på gott och ont.

Mest stolt över? Också en jättesvår fråga. Men jag får vara tråkig och säga löpningen här också. Den är en sådan stor del av mitt liv just nu att det inte går att ignorera.

Högsta önskan just nu? Att jag hittar ett bra sommarjobb men ändå kan få njuta av sommaren med vänner och med Jonas.

Vad tänker du göra annorlunda 2014? Jag ska bena ut livet lite mer. Reda ut olika mål och strukturera upp var min tid ska läggas. Och så ska jag nog försöka hinna njuta lite mer. 2013 var ett år med mycket positivt men det gick så otroligt fort.