Ida af Larsson

Matador 25, du förstör mig.

Mamma är på spa, Martin har gått och gömt sig längst inne i sitt rum och här sitter jag. Jag har egentligen rätt mycket att göra men jag skjuter allt framför mig. Det är riktigt illa nu med måendet. Nu är en det antagligen min näst allvarligaste stund i livet. Jag känner mig verkligen cancersjuk. Det är illa.

Jag vill inte sitta här ensam, men Helena svarar inte på msn så jag vet inte vad jag ska göra. Kyligt är det också, jävla vinter. Jag är alldeles för negativ för mitt eget bästa men just nu så kan jag inte vara något annat. Jag känner mig som sagt var cansersjuk och att det snart är slut.

Jag är en destruktiv, dum tjockis som tror sig vara bättre än vad hon egentligen är.
Patetiska jag. Nej, om man skulle gå och gör något vettigt av det liv man har kvar? Typ röka ihjäl sig.

Du får skylla dig själv Ida, du förtjänar inget mer. Du är en egeoistisk idiot som skiter i alla andra därför skiter alla i dig. Fy faan för dig Ida, du är äcklig. Du är så jävla äcklig att du aldrig kommer att få äkta kärlek. Du har en äcklig person med en äcklig själ. Det är därför sådant här händer, det är fel på dig!

Du valde den vägen jag nu tänker gå.

Det var rätt länge sedan som jag skrev här, har bara inte blivit av. Vet väl kanske inte riktigt vad det är den här bloggen ska ha för syfte. Men varför måste den ha ett syfte? Äsch, mina planer än så länge får vara att jag skriver om mitt svenssonliv, om iriiterande och även underbara saker.

Snart kommer Torsten att dö, våran bil, det är rätt sorgligt faktiskt. Det är inte många utav mina vänner som inte vet vem Torsten är. Helena och jag ska ha en cermoni när han skrotas, stå och sjunga tryggare kan ingen vara och sådant där. Vi hade ju faktiskt en mycket vacker bagravning för en kräfta en gång i tiden(kremeringen gick dock inte vidare bra).

Nej, om man skulle ta tag i religionhemtentan kanske. Jippie.