Har precis vaknat upp från en liten tupplur. Jag brukar inte gilla att sova på dagtid eftersom det känns som att jag slösar bort dagen men hade vi inte gjort det idag hade jag nog inte stått på benen länge till. Just nu är det lite dålig aktivitet från min sida här på bloggen. Men det finns en anledning till det. Berättar mer imorgon.
Så länge kan ni få njuta av denna fina låt som jag hittade häromdagen.
Igår blev jag klar med första kursen för året, medieteori och metod 1. Jätteskönt. På torsdag är det kursavslut med tidingsproduktion och nästa vecka börjar två nya kurser. Det är två valfria kurser och jag har valt sportjournalistik och programledarrollen (tv). Känns kul. Även om programledarrollen verkar rätt mastig, vi ska banda redan första dagen.
Stromae har alltid varit en favorit. Äntligen börjar han släppa lite nytt också. Den här har börjat snurra på svensk radio. Älskar den!
Veckan som varit och helgen nu har golvat mig. Känns inte som att jag har fått sova tillräckligt någon natt. Och det har jag nog egentligen inte heller. Just nu ser jag på livet ur en ytterst vågrät position. Årets första julmust fyller magen. Och gårdagens efterrätt som var hallonmoussetårta med kokos- och chokladbotten. Tur att helgmilen avverkades vid lunch.
Har spenderat kvällen på skolan. Dock inte med skolarbete utan har redigerat ihop två filmer från helgens innebandymatch. Det märks dock nu att tålamodet börjar tryta. Är riktigt slut i huvudet.
Kvällens soundtrack.
Nej, idag blir det ingen krönika. Urladdningen kring redaktionsövningen har tagit all tid och ork. Jag får kämpa bara för att orka skriva det här. Mycket energi har gått åt till att bråka med tekniken och slita sitt hår när filer och program inte fungerar som de ska. Så därför blir det ingen krönika. Men däremot tycker jag att ni ska titta på detta klipp och fundera lite över er teknikanvändning.
Just idag är jag faktiskt ruggigt sugen att bara dra ut alla sladdar, släcka lamporna och låtsas att industrialiseringen aldrig hade hänt. Tekniken och jag är inte bästa vänner idag.
Idag har redaktionsövningen kört igång. Helt galet. Vi har hållt på sedan nio imorse och kommer nog hålla på till sent ikväll. Jag är redaktionschef och trivs finfint som det. Även om hjärnan börjar kännas väldigt tjock. Och då har vårt redigeringsarbete knappt satt igång. Denna vecka har verkligen varit galen. Full rulle fram till fredagen innan vi lämnar Piteå för Östersund och innebandy på lördag. Men det är den mest hektiskta veckan på hela hösten så vi klarar oss.
Milen på 56 minuter och 7 sekunder. Det är helt sjukt. Första gången under en timme och totalt fjärde gången någonsin jag springer milen. På söndagar är jag tydligen stark som en varg när det gäller löpningen. Och Jonas med sitt Wibax tog sig upp till serieledning. Söndagar är så långt ifrån söndagsångest att det finns inte. (Förövrigt är jag älgjaktsklädd numer under löprundorna, mycket nöjd.)
Jag satt lugnt och fint vid datorn och slösurfade. Då kom Harry.
I veckan kom sammanställningen av årets festivalsommar från föreningen Jämställd festival. Föreningen sysslar med att titta på hur fördelningen mellan kvinnor och män ser ut både på festivalscenen men också bakom kulisserna. En ett år ung förening som syftar till att belysa problem med hjälp av statistik.
De har granskat festivaler under de två senaste säsongerna. 2012 var fördelningen att 79 procent av akterna för de tio största festivalerna var män. 17 procent var kvinnodominerade akter och 4 procent var mixade. Enligt de själva arbetar de för att hålla debatten igång men främst för att den ska höjas till en nivå där det går att diskutera huruvida det är ett problem eller inte.
Är det då ett problem? Ja, jag kan tycka det. Att det behövs fler kvinnor än nu handlar inte om att allting ska vara en millimeterrättvisa. Problematiken ligger så mycket djupare. En argumentation till att lägga bort genusglasögonen när man tittar på festivalbokningar är att det helt enkelt är så att det inte finns tillräckligt mycket duktiga kvinnliga musiker. Om männen dominerar i musikvärlden, varför ska den statistiken då inte speglas på scenerna?
För att det blir en ond cirkel. Så enkelt är det svaret. Alla behöver ha förebilder att se upp till och inspireras av. Genom att bara fortsätta göra det enkelt för sig och inte positionera sig i debatten gör att festivalbokarna upprätthåller de strukturer som gör att manliga akter lyfts fram mer. När då de manliga akterna får mer ljus på sig är det också den bilden som växer vidare. Någon som kanske inte heller är så förvånande är att 88 procent av årets artistbokare på de tio största festivalerna är just män.
Så hur blev fördelningen i år? Bättre. 76 procent var mansdominerade akter, 19 procent kvinnor och 5 procent var mixade. Det är definitivt inte jämställt men åtminstone åt rätt håll. För Norrköpings aktuella storbolaget FKP Scorpio är betyget dock inte så bra. Till Bråvalla bokades hela 86 procent mansdominerat. Och till sin festival i Gävle, Getaway rock, fanns det inga kvinnliga akter bokade överhuvudtaget. Däremot fanns en festival från Norrköping, Alternativet, som aktivt valde att boka underrepresenterade grupper i musikvärlden. Det resulterade i 76 procent kvinnor, lika stor andel som de övriga hade bokat män.
Här är en kort film om föreningens resultat över sommarens festivaler
