Ida af Larsson

I medieteorin har vi väldigt... mastig litteratur. Mossig, skulle man kunna säga också. Har lyckats tråckla mig igenom 60 sidor på fem dagar nu i en bok. Att det går så fruktansvärt segt är för att jag somnar varenda gång. Klarar max åtta sidor i sträck innan det blir dregelfläckar på soffan. Så himla frustrerande. Och inte går det att göra något heller. Har testat att stå upp och läsa men icke då. Knänen viker sig och jag dalar ner på golvet.

Så därför får jag läsa den stötvis. Fem sidor i taget och sedan göra något annat. Och det där "något annat" har en tendens att dra ut på tiden.

Förra veckan blev det tre löppass. På sammanlagt 18 kilometer. Inget världsrekord direkt men ruggigt bra för att vara fröken Larsson. Budade hem ett par nya löpskor från Tradera (fattig student javisst) och nu flyger jag fram. Älskar Norrland på hösten, lätt bästa årstiden här uppe. Allting blir så himla vackert. Och allra vackrast på en skogsväg med en dokumentär i lurarna.

Har denna låt på hjärnan idag. Måttligt irriterande. Så nu får ni också nynna på den ofrivilligt! (skadeglad)

Imorgon fyller Jonas år. Såklart måste det finnas lite godsaker hemma till det. Gårdagens hallonmacarons föll dock platt. Bokstavligen. Pös ihop, fastnade i plåten och var allmänt jobbiga. Gick dock att äta. Idag var det bara två små rynkiga kvar efter att Jonas fått sötcraving igårkväll. Dagens chokladvariant blev betydligt mer lyckade. Håller bara tummarna för att det är några kvar till imorgonbitti.

Igår var det 90-talsfest på kåren. Jag var givetvis där.. Så himla kul kväll. Först ett liveband som spelade några hits och sedan dansgolv med bara världens bästa låtar från världens bästa musikdecennium. Jag tappade rösten efter två låtar men röjde järnet ändå. Ingen E-type men fick åtminstone hoppa runt som en galning till Scooters How much is the fish.

 

För några veckor sedan gick VMA, Video Music Awards, av stapeln och anordnare var givetvis musikkanalen MTV. Vilka som vann vad, eller ens vilka kategorier som fanns med verkar ha gått många förbi. Men Miley Cyrus framträdande där hon stod på scenen mer eller mindre avklädd och juckade sig igenom sången är det som världen har pratat om.

Det som jag kan tycka är det konstiga i det hela är att publiken har förfasats över hennes uppvisning av sexualitet och hånat hennes kropp men ”den där snubben”, Robin Thicke, har vi glömt bort. Killen, iklädd randig kostym, som simulerade sex med Miley och berättade för henne att han skulle ”give you something big enough to tear your ass into two”. En 36-årig man med fru och barn som uppenbarligen anser att det är en bra värdering att sprida.

Tittar man på den video som släppts till låten Blurred lines, som är den han framförde på galan, tar det nästan två hela sekunder innan de första paret kvinnobröst dyker upp. Och många fler blir det. Enligt min beräkning får vi se 126 stycken bröstvårtor guppa förbi innan videon är slut. Ackompanjerat med minimala, hudfärgade trosor och ett lamm. Herrarna är välklädda och talar om att de vill ha ”good girls” och försäkrar att de ”know you want it”.

Robin Thicke försäkrar själv att han ”alltid respekterat kvinnor” och att kritiken om att låten och videon skulle vara sexistiskt är ”löjlig”. Edinburghs universitet håller inte med. Sedan två veckor tillbaka är nämligen låten totalförbjuden på skolan. Den passar inte ihop med skolans policy om jämställdhet och likabehandling enligt ledningen. Och skolans vice rektor har enligt Aftonbladet sagt i ett uttalande att ”Blurred lines främjar en osund inställning till sex och vår policy är nolltolerans mot sexuella trakasserier”.

Kanske bör det inte finnas några gränser inom musiken och konsten. Allting behöver inte vara en sanning och glorifiering av förtryck och kriminalitet är inget direkt ovanligt. Men för mig smyger sig en ganska sur smak upp i munnen när det på bästa sändningstid för barn och unga sjungs om något som kan liknas vid våldtäkt. På universitet i Edinburgh är studenterna förhoppningsvis tillräckligt gamla och intelligenta för att kunna tänka själva kring det. Men det är ändå rätt skönt när storebror ställer sig upp och säger ifrån.

Jag säger Heja Edinburgh, vi kanske inte kan styra över vilken musik som spelas in i skivstudior runt om i världen men vi kan baske mig bestämma vad vi tycker är över gränsen!

För några dagar sedan släppte Daniel Adams Ray en singel som hör till hans nya skiva som kommer i November. En låt ska heta Babbelover och handla om den såkallade "järnrörsskandalen" med Sverigedemokraterna. Ska bli intressant att lyssna på. Den nya låten tycker jag är sådär. Låter som hans förra skiva med med lite trögare tempo bara. Hoppas på att skivan överraskar med positivt.

Den kanske kan behöva fler lyssningar men just nu får den nog bara fyra av tio brieostar.

Den här är favoriten från förra skivan. Kommer aldrig att glömma när jag dj:ade under en spelning där Daniel Adams Ray var huvudakten (Den svenska björnstammen var förband). Jag stod i mörkret vid skivspelarna och hade gåshud över hela kroppen när han framförde den här låten.

Såhär ser det ofta ut när vi handlar. Jonas lägger dit lite smuggelgods mellan varorna. Lika nöjd varje gång.

Jonas - Ett, två, tre, OST! Men Harry, stå still då. Ett, två, tre... OST!

Ida - Öh, vad håller du på med? Vadå ost?

J - Haha, har du aldrig lekt det?! När någon står och räknar till tre, skriker ost och vänder sig om. Om man inte står stilla så får man gå tillbaka.

I - ..... menar du "Ett, två, tre - förstenad?"

J - .................. ööööh

I - Haha (vrålskrattar), skriker ni ost år varandra här i Norrland!? Det kan man ju inte göra! Det är väl gänska mycket mer logiskt att gapa förstenad om man ska vara stilla?

J - Jaha (tänker ett tag medan jag bara fnissar). Men man kan säga ost om man vill. De är ju faktiskt hårda och stela så då kan man visst säga ost... Jag har alltid sagt ost.

Idag har jag hunnit med så fruktansvärt mycket saker samtidigt som jag har varit på riktigt uruselt humör. Redigerade filmen från gårdagens match. Dock har skolan bytt ut alla redigeringsprogram under sommaren vilket gjorde att jag fick börja med att google-lära mig själv på engelska hur allt skulle göras. Mycket frustrerande. Missade lunchen och åkte på en jobbintervju. Hoppas på att få in lite extrapengar som jag kan spendera på ett par längdskidor (jag bor ändå i Norrland). Tillbaka till skolan med en statiolbaguette i handen och utföra lite grupparbete innan det var dags att ge sig iväg till bilioteket för att lämna tillbaka böcker.

Väl hemma var jag stressad och arg som ett bi. Orkade egentligen inte göra något alls men Jonas kom hem med en "måndagsblomma" så då blev det lite bättre. Jag gav mig iväg på en kortare löptur och sedan var endorfinerna på lagom nivå igen. Nu har jag så mycket energi att jag funderar på att baka scones till kvällen.

Filmsnuttet är givetvis ackompanjerat av Aviciis senaste singel, You make me. Går på repris hos mig för tillfället. Salem Al Fakir står för sången.

Förr om året kunde jag spendera hela söndagen med att oja mig över att helgen var över och det var dags för måndag igen. Sedan läste jag någonstans att genom att förpesta söndagen gör man ju bara helgen ännu kortare. Jobbet, plugget eller vad det nu är man sysslar med på sin vardag  är ingenting som man behöver ägna en tanke åt förrän på måndagmorgon när det är dags för det. Och därmed basta! Och nu lever jag mina söndag fullt ut. De har blivit meningsfulla istället för att jag sitter på söndagkvällen och funderar på okm jag verkligen har läst all litteratur till måndagen. Ett himla bra må-bra-tips för veckostressade människor.

Hemmapremiären idag mot TBS slutade 7-3 till Wibax. Jonas gjorde ett mål och jag är som vanligt stolt. Jag filmade kalaset så imorgon ska jag försöka få ihop en film med highlightsen på.

Här är en film jag gjorde i våras. Grabbarna visste inte att det var en lite ovanlig träning som väntade... Jag hade fantastiskt kul när jag redigerade allt. Kanske inte direkt proffsnivå men jag är nöjd ändå.

Jonas lovade mig en supderduperfredagsmys med hemlagad pizza och film. Men jag tror dock att vi har lite olika syn på det hela. Pizzan fick jag äta i racerfart. Och nu befinner vi oss i sporthallen, hänger lakan och ordnar med introfilmen till hemmapremiären på söndag. Supermysigt. Verkligen.

Begav mig till skolan vid nio imorse. Kom hem strax efter sex. Slafsade i mig middag som Jonas fixat. Hämtade Maja och lämnade Jonas. Iväg till kören och sjunga, sjunga, sjunga. Handla. Hämta Jonas. Åka hem. Borsta tänderna. Sova. Zzzzzzzz...

 

För ungefär 24 år sedan bildades ett band i Stockholm. Medlemmarna kom från två olika håll men tillsammans kom de att genredefiniera svensk dödsmetall. Entombed var deras namn och idag är de mer aktiva än någonsin. I dubbel bemärkelse.

I Entombed spelar idag samtliga av de som har varit med sedan starten. Det krångliga är bara att de inte spelar i samma band. Hur går då detta till? Jo, Lars-Göran Petrov och Alex Hellid har de senaste åren varit de enda originalmedlemmarna kvar. Nyligen gick Petrov ut med att Entombed skulle släppa en ny skiva. Det är tillsammans med de som spelat under bandets namn de senaste åren men Alex Hellids namn fanns inte med. Samtidigt har nu Hellid gått ut med att han spelar i Entombed och att de ska genomföra konserter utan Lars-Göran Petrov.

Om nu Petrov är den som spelar med den majoritet som senast spelat i det band som kallats för Entombed borde man kunna dra slutsatsen att Alex Hellid har hoppat av och således INTE är Entombed. Men så självklart är det givetvis inte. Det band som Hellid ska spela med har nämligen de två övriga originalmedlemmarna men som inte spelat med bandet på flera år.

För att ytterligare komplicera det hela har både Petrov och Hellid under våren ansökt om att registrera varumärket "EntombeD" hos Patent- och registreringsverket. Petrovs ansökan kom in först vilket betyder att han numer äger varumärket. Petrov äger alltså namnet och spelar tillsammans med flest medlemmar från den senaste konstellationen. Medan Hellid, som inte äger rättigheten till namnet, spelar i ett band där tre av fyra originalmedlemmar spelar.

Jag läste en gång en artikel om en man med ett adligt efternamn som skiljt sig från sin fru. Mannen ansökte om att kvinnan inte skulle få behålla det namn som hon fått genom sitt giftemål med honom. Eftersom att det var "hans" från början och att han inte ville att hon skulle heta det. Kvinnan fick behålla namnet och det var inte mer med det. Men vem är då mest äkta? De som ursprungligen haft ett namn eller de som förvärvat det? Myndigheterna säger att Petrovs namnhävdande är det rätta medan många skulle hävda att Hellids band med "75 procent" original vinner.

Hela situationen är minst sagt krånglig. Vilket band är då mest Entombed? Jag har verkligen ingen aning. Men de är definitivt mer aktiva nu än vad de någonsin varit tidigare.

Det finns så otroligt många anledningar till varför jag älskar denna katt. Hans kärlek för kuddar är en utav dem.

Både igår och idag blev föreläsningarna inställda. Och som vanligt klarar jag av att göra ingenting i ungefär en kvart innan jag blir tokig. Idag har jag beställt hem 21 utbildningskataloger till Jonas. Misstänker att brevbäraren kommer att sucka över mig om en sådär sju till tio dagar...

Nytt lack på naglarna. Blev en höstigvariant med Gatsby-tema. Älskar Gatsby.

Igår blev jag väldigt sugen på att springa skogsväg. Så jag åkte ut till Norra Pitholm och passade även på att öka min distans från 6 km till 7. Tog en grusväg som gick in i skogen och planerade att springa 3,5 km innan jag vände och sprang tillbaka.

En kilometer in sprang jag dock förbi en hel hög med jägare och massa bilar och jag insåg att det både är älg- och björnjakt på gång. Kanske inte bästa tiden att springa runt i skogen ensam. Jag hade en neonrosa långärmad på mig och tänkte att så länge jag har den så lär jägarna se mig. Men såklart blev jag väldigt varm och fick ta av mig den. Pulsen var hög, dock mest på grund av rädsla eftersom jag höll ett lugnt tempo. Jag gjorde mitt bästa att se ut som allt annat än en älg och det lyckades helt klart med tanke på min överlevnad.

Sprang dock lite kortare än 3,5 km eftersom jag tyckte att det började bli lite väl älgvänliga skogar så den sista kilometern till 7 km fick jag springa fram och tillbaka vid bilen. Men det gick finfint det med. (Det jag har på huvudet heter Buff och är supertrendig här i Norrland, mer om det en annan dag)

Vi bor i ett radhus på två våningar. Men som vanligt hänger alla tre i familj på varandra när det är lördagskväll. Tilläggas bör att Harry var den som kom sist och la sig i soffan.

Jag sitter på en buss mot Umeå (22 mil enkel väg). Idag är det seriepremiär mot Sandåkern som närmast kommer från Allsvenskan. Misstänker att det kommer att bli en nagelbitare. Grabbarna är taggade men själv är jag trött som en gnu. Igår hade vi nämligen överraskningsfest för Maja och Hanna som fyllt år under sommaren. En fest som innehöll allt. ALLT. Väldigt roligt. Idag är det min namnsdag. Får se hur långt det tar innan Jonas kommer på det. Jag har bara påmint honom tre gånger denna vecka.

Jag hittade en artikel på nätet som beskriver varför musik är bra för hälsan. Att olika typer av musik, olika genrer, kan få oss att må på ett visst sätt. Till exempel att musik som har en jämn och stark rytm synkroniserar hjärnvågorna vilket leder till en mer stabil koncentration och ett mer alert och kreativt sinne. Klassisk musik skulle däremot fungera omvänt, försätta hjärnan i ett meditativt tillstånd och göra att man känner sig lugnare och gladare även efter att musiken stängs av.

Jag vet inte exakt vilken på fakta och forskning denna artikel baserar sina påståenden  men jag kan absolut hålla med om att en viss sorts musik får mig att känna på ett visst sätt. När jag springer lyssnar jag gärna på en superamerikansk radiostation i hörlurarna. Heter något i stil med: ”mega-super-hit-star-radio-station-yeah” och spelar bara amerikanska klubbhits. Men genom att nästan alla låtar håller samma tempo blir min löpning också mer kontrollerad.

Men vilken musik som gäller är väldigt individuellt. Enligt artikeln skulle låtar med stark rytm vara bättre att ha under ett träningspass medan klassisk musik mer lugnar ner, och det kanske inte är att föredra när man vill göra sitt bästa på träningspasset. Men det har nog mer att göra med vilken typ av person man är. Ju mer stressande musik jag lyssnar på, desto bättre träningsintensitet får jag ut. Gammal hederlig, svensk trallpunk fungerar ypperligt. Men för en klasskamrat är det helt tvärtom. Det hon gillar bäst är att vara ute och springa till lugna låtar, helst tryckare. Om artikeln är sann kanske löpningen för henne är en form av meditation medan det för mig är en fråga om fokusering.

Artikeln avsluts med att påpeka att ”musiken hjälper dig att träna effektiv och längre”. Att när man upprepar övning efter övning, speciellt styrketräning eller löpning, är det lätt att det blir väldigt tråkigt. Musiken får dig att glömma det trista och fokusera på något annat. Min mamma har alltid tyckt att löpning är bland det tråkigaste som finns. För varje steg hon har tagit har det blivit mer och mer tråkigt till den punkt där hon bara lagt av för att det känts så meningslöst. Men nu springer hon i 45 minuter utan att stanna. Den största anledningen är att hon med musik i öronen inte tänkte på hur otroligt tråkigt det är att springa. Löpturen känns nu inte lika långt och lika enformig utan helt okej och kanske till och med rolig.

Oavsett vilken musik som får dina ben att röra på sig och musklerna att spännas kan det fungera som din personliga tränare. Inte den ryska typen som skriker åt dig och får din huvudvärk att dunka. Men som en stabil vän som trycker dig upp för backen de sista metrarna när benen känns som gelé. Och behöver du den ryska typen? Ja, då finns det sådan musik för dig med.

Jonas skulle dumma sig och stoppade in sitt finger i min mun när jag gäspade. Jag bet ihop för att ge igen men Jonas löste det på sitt eget sätt genom att slå sig själv stenhårt på pungen när han skulle fly. Synden straffar sig själv. Eller i detta fall: syndaren...

Idag skulle min gospelkör ha börjat. Men vi var bara två personer så det var bara att gå hem igen. Det var ett gäng som inte kunde idag så förhoppningsvis kan vi sjunga nästa vecka iallafall. Men det känns väldigt tråkigt. Har sett fram emot det här så himla länge och så blev det inget. Jag cyklade hem och har deppat på soffan med Harry istället. Men morgondagen ska bli riktigt bra istället, för det har jag bestämt.

Igår brann Max här i Piteå ner. De fick spärra av delar av stan och folk fick hålla sig inne på grund av giftig rök.. Men inte blir piteborna utan hamburgare. Inatt fraktades nämligen en stekbarack hit från Västerås och med en snitsig uteservering så var man uppe i full kapacitet strax efter lunch idag... Man ska ej gråta över spilld mjölk.

Idag var det redovisningar i skolan. Efteråt mötte jag upp Maja och testade på Body Balance för första gången. Jag brukar alltid bli så himla arg när jag gör yoga/pilates/whatever, tycker att det går för långsamt och blir arg när jag tappar balansen. Men idag gick det riktigt bra. Body Balance var en lagom blandning av flum och stretch utan att bli för mycket. Blir fler gånger, skulle vara kul att kunna gå ner i spagat någon gång i framtiden. Kanske borde få bli ett träningsmål? Men det blir nog till sommaren.

Jonas är i Luleå ikväll så jag har spenderat mina ensamna timmar med att lyssna på musik. Denna är en gammal favorit.

Igår var jag på konsert med The Ukulele Orchestra of Great Britain. Så himla bra! Åtta stycken britter med den där torra Monty Python-humorn som jag är väldigt svag för. Det blev en kavalkad av olika sånger och låtar och jag kan verkligen rekommendera att se dem live någon gång om ni får chansen. En riktigt rolig musikupplevelse!

Den här gjorde succé igår. Deras version på Song 2 med Blur och Rolling in the deep med Adele blev mina favoriter. Finns mycket bra klipp på youtube.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I veckan har Sverige haft storbesök av Barack Obama. Jag tror inte att det är många som har missat det. Det har varit en del diskussioner kring vad som egentligen sades mellan maktens personer och framförallt vad som inte sades. Men det som jag har funderat kring är om Obama reagerar på amerikansk musik i andra länder? Ni vet när man är utomlands och en svensk låt spelas i en affär eller när man ser en fransk film som har med The Cardigans under kysscenen och man blir så där lite mallig. Vore det inte väldigt fint om USA:s president under middagen med Sveriges statsminister insåg att det spelades Cher i bakgrunden och fick en liten kick av att veta att vi ända här borta i lilla Sverige lyssnar vi på ”hans lands” musik.

Min vän Maja spenderade sin sommar i Israel. Som väldigt politiskt medveten, och med en allergi för det kommersiella har hon motvilligt låtit sig hålla med om att ”Ja, jo, videon till Aviciis låt I could be the one är åtminstone bra och det är ju bra att han ger mat till svältande barn. Men är det inte mest för att få fans och tjäna pengar?”. Att gilla det lite grann, men bara ironiskt, har fått fungera hemma i Sverige. Swedish House Mafia är dock något som Maja ställt sig helt emot, ”Usch och fy för dessa kommersiella, pengakåta män”. Men inte i Isreal inte.

Som svensk i Israel blev identifiering med dessa artister mycket enklare än vad hon någonsin kunnat föreställa sig. ”Jaså du är från Sverige, lyssnar du på Swedish House Mafia?”. Maja försäkrade att ”Oja, och så himla bra de är!” och med sin svenskhet i ett land långt borta blev igenkännandet av svensk musik en stolthet att bära. Vi är igenkända, vi gör något som andra tycker om. Vad spelar det för roll huruvida det är drivet av ett pengaintresse eller inte om det kan fungera som ett band mellan människor som med sina vitt skilda bakgrunder faktiskt inte har mycket annat att kunna relatera till?

Jag vet inte vad som är mest otroligt, att det faktiskt skulle spelas Cher på en presidentmiddag eller att Barack Obama skulle bli imponerad av det. Men jag hoppas innerligt att om Fredrik Reinfeldt åker över till Vita huset och får höra Dancing queen, att han då klämmer i riktigt ordentligt i refrängen och dansar som om det inte vore någon morgondag.

Idag har vi föreläsning med Karin af Klintberg. TV-producent bakom program som Värsta språket, REA och Historieätarna. Vinnare av Stora journalistpriset, Kristallen och en Guldbagge.

På högskolan har vi Servicecenter som främst är till för att man kan låna utrustning som kameror, mikrofoner, instrument och annat. Det är tre män i olika åldrar bakom disken och dem ska man hålla sig på god fot med. Vissa tycker att de verkar sura och korta i tonen men jag och Linn bjuds alltid på frukt och får hjälp med precis allt. Idag förvandlades de till fasion-akuten genom att laga Linns väska med spraylim. Allt går att lösa på Servicecenter.

Inatt var Jonas väldigt mysig att sova ihop med. Vaknade vid sex av att karluslingen armbågade mig rakt över bröstet. Och han har riktigt vassa armbågar... Jag vrålade rakt ut. Minns inte exdakt var det var men är ganska tacksam att vi inte har en svordomsburk. Jonas vaknade till men var en aning förvirrad (konstigt). Efter att jag vrålat färdigt var han snäll nog att somna med sin lampa tänd så jag fick väcka honom med svordomar en gång till. Inte särskilt nöjd flickvän som vaknade imorse kan jag lova. Igårkväll passade han också på att trampa mig på min blånagel...

Annars så blev det första riktiga gympasset på hela sommaren igår. Känns ordentligt idag kan jag lova. Är härligt öm i hela kroppen så idag blir det ett lugnt löppass i skogen. Jag försöker träna så ofta jag kan man har ett minimum på tre gånger i veckan. Det är ett av mina mål den här hösten/vintern. Har satt upp lite olika delmål varav jag ska klara hälften till den sista december. Men det får vi ta en annan gång.

Andra dagen i skolan och den här bekanta, förvirrade känslan av att föreläsarna egentligen driver med oss, har landat. Vi har hårdstartat med Medieteori 2. En kurs som handlar om att förstå och förklara kommunikation inom medier så krångligt som möjligt, ungefär. Känner dock att jag förstår lite mer nu än förra året så något rätt har jag lyckats göra.

Läste i en av kursböckerna imorse och mitt i allt luddigt om teorier kom en referens till skivan All hope is gone med Slipknot. Så resterande del av läsningen förstod jag inte mycket med nynnade på titelspåret från albumet. Fina, härliga Slipknot.

Det finns låtar som kanske är lite mer "nybörjarvänliga" än denna men jag gillar refrängen så otroligt mycket. En gång har jag fått se dem live och fler ska det bli.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boten Anna, Hej hej Monika och Tre gringos med Just D och Thorleifs. Låtarna är exempel på vad som kan beskrivas som ”landsplågor”. Låtar som under sina storhetsdagar terroriserade Sverige genom att spelas i tid och otid. Och hur många suckar och rullande ögon låtarnas inledningar än får när de spelas så sitter vi där, sjunger med och kan dansa Macarena i sömnen.

Kanske är det så att det faktum att de spelas så intensivt under en kort period gör att de blir speciella för oss. Jag minns att sommaren med Hej hej Monika var den då vi alltid umgicks hemma hos Helena, när vi trodde att vi var vuxna fastän vi knappt var tonåringar. Eller att 1996 blev året då jag fick se min första konsert, Gyllene tider och Wilmer X under turnén Återtåget. Det var fullpackat nere i slottsparken i Finspång och trots att jag bara var åtta år kände jag samhörigheten med den övriga publiken. Tillsammans var vi en kropp och det pratades, oavsett sysselsättning, om att äta, jobba, sova, dö. Och vi skulle alla gå och fiska. 

Nu förtiden behöver vi inte gissa oss till vilka låtar som har spelats mest runt i stugorna, Spotify kan ge oss exakta siffror. Föga förvånande segrade Avicii med Wake me up. Medina med Miss Decibel kom strax efter och Macklemore & Ryan Lewis med Can’t hold us tog sig in på tredje plats som bästa utländska låt. Och visst kommer dessa tre låtar ohotad överst även på min lista.

Wake me up som en vän introducerade mig för och som vi lyssnade på i raggarkortegen, i smyg, när vi skulle på dansbandskväll i Grytgöl (sommaren i Finspång bjuder på mycket). Eller när jag fick se Macklemore & Ryan Lewis framföra sin hitlåt live under Bråvallafestivalen och kände att bättre än såhär kan livet faktiskt inte bli. Blöt, kall, ensam och lerig men oerhört lycklig över den energi som sprutade ut från scenen och den kärlek som publiken gav tillbaka.

Vilken låt är din sommar?

Jag har aldrig varit typen som gillar att vara ledig speciellt mycket. Som barn tyckte jag att sommarlovet var ungefär en månad och tre veckor för långt. Och det tycker jag fortfarande. Nu har jag spenderat knappt två veckor utan några direkta planer och det har varit helt vidrigt! Det enda jag gör är att gå runt och bara vänta på att skolan ska börja och att allt annat som jag pysslar med ska sätta igång. Jag kommer antagligen bli världens mest odrägliga pensionär som bara går och inväntar döden så att det "åtminstone händer något".

Igår satt jag flera timmar på biblioteket och läste barnböcker på engelska. Bara för att ha något att göra. Idag har jag gått runt på stan med myrsteg så att det skulle ta tid. Inte en endaste liten plan för helgen har jag heller. Jag kan vara ledig en vecka eller så men blir det längre så går jag runt och är så rastlös samtidigt som jag har noll fantasi för att hitta på något. På måndag början äntligen skolan igen. Och så fort CSN dyker upp ska jag inhandla ett gymkort så att jag kan hänga där lite också.

Dock kan sådana här videor alltid få mig på bra humör.

Idag satt jag och Jonas och rensade bilder på hans bärbara dator. Efter en stund började dock skärmen att flimra och bilderna började bläddras igenom automatiskt. Som vanligt när något tekniskt börjar att bråka undrade Jonas vad sjutton jag höll på med trots att jag satt med händerna i vädret och var högst oskyldig. Samma sak hände flera gånger och Jonas startade sorgearbetet för sin döende dator. Huxflux öppnade den ett sökfönster och sökte på CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCC...

Varken jag eller Jonas hade fingrarna i närheten av tangentbordet. Men det fanns någon annan... Harry hade nämligen lagt sig tillrätta ovanpå dataväskan där ett trådlöst tangentbord låg i och som fortfarande var inkopplad. Det var alltså Harry som lyckats bläddra genom alla bilderna på distans. Nedrans katt.

När vi var färdiga skulle Jonas iväg och träna. Under helgens cup skadade han ena foten och tittade på tutorials på youtube för att kunna linda den med tejp så bra som möjligt. Mycket tejp. Han stressade iväg ut till hallen och vi sa hej då följt av en lååååång tystnad...

- Ida... Vilken fot var det som jag hade gjort illa?

- Din vänstra, hur så?

- Jaha...

Karln har alltså suttit och lindat fel fot och inte märkt något förrän han skulle gå. Måste vara en mycket smärtsam skada det där...

Här är förresten en recension av Caroline af Ugglas nya skiva som publicerades idag, skriven av mig såklart.

Precis så här nöjd med livet önskar jag att jag är om 30 år. Jag tror faktiskt att jag är lite förälskad i Pirre och hans Abbe. Hjärtat värker av kärlek när han blir lite orolig över att fisken ska få ont i magen.

 

Efter att ha spenderat hela helgen i ett soligt Skellefteå blev det guld. Grabbarna i Wibax vann finalen efter en riktig rysare där Jonas fick sätta sätta 1-0. I slutminuterna på sista perioden stod det 4-3 till Wibax men med fyra, FYRA, sekunder kvar satte Skellefteå 4-4. Förlängning med sudden och när det var tolv sekunder kvar satte Wibax bollen i nätet och jag kunde äntligen få andas. Härligt kämpat!

 

 

 

Kom inte här och tro att du är något. I Norrland utövar man jante med stämplar.

Imorse var det åtta grader och riktigt murrigt. Nu är det 25 grader och vi svettas bort. Glass på altanen efter en lång dag i sporthallen med två vinster som resultat. Nu cykeltur och eventuellt kvällsdopp.

Att vara innebandyfru är väldigt glamouröst. Idag, på en lördag, gick jag upp vid 06.00 och är nu på väg till Skellefteå för cup. Har laddat upp med en bra bok. Kommer bli en hel del väntetid. Jag ser vaken ut. Men egentligen har jag bara målat ögon på ögonlocken.

I veckan har Idol satt igång sin nionde säsong här i Sverige. Auditionveckorna är kanske de veckorna som drar flest människor till tv-sofforna. Kanske är det så att vi tycker det är kul med de där som har noll självinsikt och inte förstår varför de blir nekade trots att de låter som en riktigt dålig version av en felstämd katt. Men det ligger nog större sanning i att vi vill vara med om det där första ögonblicket när en ankunge blir en vacker svan. Och har den ankungen sedan råkat ut för jobbiga saker i livet och är ute efter att ta revansch. Ja, då härjar gåshuden i de svenska vardagsrummen.

I tisdags kom en 16-årig tjej in i studion. Juryn frågade henne varför hon sökte och hon berättade. Hennes pappa hade fått cancer och ett besked om att han har ett år kvar att leva. Det här var hennes sista gåva till honom. Att söka till idol. Och vore det inte helt underbart om denna unga tjej nu går hela vägen och vinner?

För vi tittare älskar askungehistorier. I Sverige har vi inte riktigt haft någon men Susan Boyle och Paul Potts är engelska exempel på det hela. Både Susan och Paul sågs som oslipade diamanter, utan pengar och med ett ruffigt yttre men med en stor talang som tog dem till en plats där de äntligen kunde blomma ut. Musiken var deras väg till lycka och rikedom. För musiken är väl så full av känslor och betydelser att den kan bära oss över alla svårigheter och läka alla sår?

När Victoria i tisdags sjungit färdigt för juryn och visat att hon förutom en historia även bar på en talang fick hon sin guldbiljett. Och med den ett lyckorus som ackompanjeras av låten Fix you med Coldplay. Låten skrevs av bandets frontman Chris Martin till sin fru, Gwyneth Paltrow, strax efter att hennes far avlidit och hon mådde dåligt. Chris Martin ska ha berättat att ljudet kommer från en keybord som hans svärfar köpt strax innan sin död och som aldrig varit använd innan den dagen han skrev denna sång. Texten handlar om att när saker inte går som man tänkt sig, när det är svårt och jobbigt, finns det alltid någon där som hjälper till och kan laga det som är trasigt.

Men Gwyneths pappa kom inte tillbaka. Och hur långt Victoria än går i Idol så är hennes pappa dödligt sjuk i cancer. Men kanske kan det lindra och trösta när annat inte går som man har tänkt sig. Hur bra hon än sjunger och hur mycket vi än önskar kan inte musiken läka alla sår.

Tog en långpromenad på en och en halv timme runt Piteå. Hamnade på världens finaste cykelväg precis vid vattnet. Har aldrig vetat om att det området har funnits trots att det är ett stenkast från vart vi bor. Så himla kul att hitta nya smultronställen i sin egen stad. Piteå är faktiskt en riktigt fin sommarstad.

Häromdagen såg jag och Jonas filmen Ego. Båda två är riktigt förtjust i svenska filmer och försöker se så mycket som möjligt. Ego var väl kanske hyfsat förutsägbar men otroligt fin och bra ändå. Handlar om en överklasskille med musikintresse som anser att ytan betyder allt. En dag blir han blind och får omvärdera livet. Ett tips om man vill titta på en film som inte kräver så himla mycket anträngnig och innehåller en massa bra musik.

Magnus Tingsek är det som står bakom musiken. Han är kanske mer känd under sitt artistnamn Tingsek. En artist som jag aldrig har lyssnat på men läst om. Vilket gjorde att jag under en ganska lång tid uttalade hans namn på engelska [Täjngsäjk] eftersom jag helt enkelt trodde att han inte var från Sverige. Minns när en av mina musikvänner tittade skeptiskt  på mig en gång och sa "Du menar väl Tiiiiingseeek", på riktig stockholmska. Tji fick jag. Men som sagt, nu efter Ego så kommer jag definitift ha koll på vem han är.

Idag blev jag utelåst. För tredje gången på ett halvår. Av min "kära" sambo. Jag skulle ut och ta mig en liten lätt löprunda på fem kilometer med mestadels skogsväg. Jonas skulle gå fem minuter innan jag siktade på att vara hemma och skulle då lämna en nyckel utanför. Men icke då. Och jag kom tillbaka ungefär en halv minut efter att deras samling började vilket betyder att han inte har koll på sin telefon. Efter X antal svordomar och svarslösa telefonsamtal var det bara att fortsätta löpturen till innebandyhallen. Min lätta löprunda på mjukt underlag förvandlades till 10 kilometer på mestadels asfalt och ett blödande skavsår PÅ ett annat skavsår.

Jag har straffat honom genom att äta upp den sista chevréosten. Där fick han. Och det är nog värt minst fem massager. Minst.

Varning för fult språk:

Medina med Miss Decibel har tydligen varit en kandidat till årets sommarplåga. Jag upptäckte den dock för bara några veckor sedan. Idag har jag haft den på hjärnan och gått runt och sjungit på refrängen hela dagen.

Något som är rätt kul är att vi helt oplanerat idag matchar videon till låten.

Eftersom jag har haft en väldigt lång och regnig dag så har jag underhållt mig själv med att svara på en väldigt lång lista med frågor. Enjoy.

1. När gick du upp i morse? – Strax innan nio släpade jag mig ur sängen.

2. Vem ringde du senast? – Jonas för att höra vart han tagit vägen. Det visade sig att han fastnat på fika.

3. Vad har du i dina fickor? – Jag har en kjol utan fickor.

4. Vad köpte du senast? – Det blev en ansiktsmask och lite bubblor till badet igår.

5. Vad får dig att bli riktigt arg? – Okunskap och ovilja att förstå.

6. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? – En tjock bok, solkräm och en kamera med evighetsbatteri.

7. Är du morgon- eller kvällsmänniska? – Jag är en kvällsmänniska som konverterat och numer intalar mig själv att jag är morgonmänniska.

8. Senaste filmen du såg på bio? – The great Gatsby, så fantastiskt bra film! Se den.

9. Vad uppskattar du hos en vän? – Humor, djup och intresse.

10. Har du någon gång badat naken utomhus? – Jajamensan, ett givet sommarnöje när man är uppvuxen i en kommun med en miljon sjöar.

11. Vad äter du helst? – Ost i alla former med alla sorters tillbehör.

12. Är du driven som person? – Ja, ibland lite för mycket.

13. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? – Ja, en gång på väg från Finspång till Nyköping under första veckan jag pluggade där. Jag var superstressad och läraren hade dagen innan hotat med att försening betydde underkänt. Så jag bröt ihop när jag blev stoppad och grät som ett litet barn i polisbilen. De tittade mest konstigt på mig. Det var ingen bra dag.

14. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? – Det är nog ett tag sedan så jag vet inte, säkert mamma eller Jonas.

15. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? – På nattduksbordet.

16. Är du materialist? – Till viss del, är en second-hand-person men gillar verkligen att shoppa.

17. Har du några djur? – För tillfället katten Harry som beter sig som en hund. Två i en liksom.

18. Är du blyg? – Nej, snarare motsatsen.

19. När flög du senast? – Jag flög ner till Arlanda från Luleå i mitten på juni för att spendera sommaren. Hade inte berättat det för vännerna och överraskade alla genom att dyka upp på Malins födelsedagsfest oannonserat samma kväll.

20. Har du någon tatuering? – Ja, hur många beror lite på hur man räknar men vi kan säga åtta stycken.

21. Har du varit med om en bilolycka? – Nej inte direkt men en gång krockade jag med en bensinmack (lång historia som vi kan ta någon annan dag).

22. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? – Ja, det finns nog.

23. Vilken är den roligaste träningsformen? – Åh, variation är bäst men måste jag välja är det kampsport och löpning som vinner.

24. Bästa egenskapen hos en partner? – Förståelse och tillit.

25. Sämsta egenskapen hos en partner? – Ointresse och oförmåga att kommunicera.

26. Var växte du upp? – På Östermalm i Finspång, rätt sida av bron.

27. Har du någon gång ringt polisen? – Ja, flera gånger.

28. Vilka är dina största svagheter? – Mitt tålamod och min envishet, även om de egenskaperna också kan vara till fördel ibland.

29. Har du, eller har haft någon barnsjukdom? – Vattkoppor är nog det enda.

30. Vilka är dina bästa egenskaper? – Min kreativitet och så är jag ganska säker på att jag är en baddare på att lyssna och kunna ge råd. Antagligen för att jag själv har lyckats hamna i så många knasiga situationer åren igenom.

31. Vad har du in din väska? – Mobil, plånbok, kalender, glasögon och diverse blandat. Typ åtta läppstift, lite mynt, kvitton, ludd, trasiga smycken och pennor.

32. Vad shoppar du helst? – Kläder och skor.

33. Favoritklädesplagg? – Klänningar i alla färger och former.

34. Bästa plagg/accessoar i garderoben? – Oj, vad svårt. Bästa accessoaren är nog dock snygga naglar.

35. Vilken är din favoritparfym? – Jag är en periodare men gillar Mexx och Diesel extra mycket.

38. Går du på någon diet? – Nej men jag äter inte så mycket kolhydrater.

39. Nämn tre maträtter du äter ofta? – Tacos, hemmagjorda hamburgare och kyckling.

40. Vad dricker du till vardags? – Bubbelvatten.

41. Om du dricker alkohol, vad dricker du helst? – Jag har inte druckit alkohol sedan nyår 2011/2012 då jag helt enkelt tröttnade på alkoholnormen. Numer dricker jag gärna alkoholfritt mousserande om det är festligt.

42. Lugn hemmakväll eller party all night long? – En mix av båda! (Ej samma kväll)

43. Tycker du om att fika? – Nej, jag är inte så speciellt förtjust i söta saker. Men chokladbollar är favoriten.

44. Vilka tidningar brukar du läsa? – Jag läser gärna tidningar i väntrum, då blir det Illustrerad vetenskap eller träningstidningar.

45. Favoritprogram på TV? – Allt! Tycker allt från Kobra till Honey Boo Boo Child är superbra. Djurakuten är dock det tråkigaste jag vet.

46. Lyssnar du på radio? – I bilen och ibland när jag är hemma och vill känna mig vuxen.

47. Hur skulle du beskriva ditt drömhem? – Som ett engelskt stenhus med mossa på tomten och väldigt mycket second hand. Eller det här huset precis så amerikanskt 90-talsaktigt som en 7th heaven-junkie vill ha det.

48. Pedant eller slarver? – Jag är en slarvig pedant. Ett resultat av mitt kontrollbehov blandat med mitt dåliga tålamod.

49. Dricker du kaffe och i så fall vilken sort? – Nej, jag har aldrig fattat grejen med saker som man måste ”lära sig att tycka om”.

50. Tråkigaste hushållssysslan? – Diska. Så därför får Jonas alltid göra det (men jag lagar all mat).

51. Brukar du ta sovmorgon? – Nej, till nio är det längsta jag kan sova. Annars känner jag att jag slösar bort dagen och blir superstressad.

52. Leva nu, längta eller minnas? Det går inte att välja. Kombination av de alla är nog allra hälsosammast. Men jag har alltid haft svårt att leva i nuet och lever gärna strax före allt.

53. Något du aldrig skulle klä dig i? – Rosa från topp till tå.

54. Har du färgat hår nu? – Ja, men ska försöka hinna färga om det innan hösten.

55. Vad gör du för att rensa huvudet och få extra energi? – Om det är något stort går jag till frisören annars är träning en bra grej.

56. Drömresemål? – Någon liten hydda i Karibien kanske. Eller världens lyxigaste hotellrum med panoramafönster på 56:e våningen i New York.

57. Värsta resmålet? – Thailand. Var där några veckor för ett antal år sedan. Jag har alltid vägrat landet men jag tvingades välja mellan Thailand och Alaska över nyår så då fick det bli som det blev. Ogillar allt med landet på ett väldigt ologiskt och envist sätt.

58. Vad är det finaste du gjort för någon? – Förhoppningsvis har jag väl hunnit med att göra en hel del fina saker. Men jag har nog inte sett någon gråta av lycka så mycket som Jonas gjorde när jag överraskade honom med flygresa och matchbiljetter till Manchester United. Tyvärr kan jag aldrig överträffa den presenten men försöka går ju alltid.

59. Vad tråkar ut dig? – Självgodhet och tyvärr allt för ofta föreläsningar (tålamodet igen).

60. Beskriv en perfekt vardag för dig? – Frukost på sängen, hinna göra en massa nödvändiga saker under dagen, ett träningspass, få sjunga lite och som avslutning en feel-good-film med Jonas och Harry.

Idag har vi påbörjat projektet med att få Harry att använda toaletten. Den riktiga toaletten. Vi får se hur det går... Steg ett är att han ska använda denna fejksits på golvet. Notera gärna Harrys storlek i förhållande till toastolen. Kan gå hur som helst.

 

Precis nu börjar en ny säsong av Idol. Jag brukar se auditionveckorna men annars så har jag nog faktiskt inte sett ett helt avsnitt. Tyvärr tycker jag att det blir lite långdraget. Men jag älskar en hel hög av artisterna som tagit vägen via programmet: Loreen, Danny, Robin Stjärnberg, Linnea Henriksson och Tove Styrke bland annat. Men det finns en deltagare från 2005 som är en favoritfavorit. Nämligen Ola Svensson! Vet inte riktigt varför det blev så men han har fått bli en av mina "guilty pleasures".

Jag har jobbat med honom en gång och haft honom på scenen i Kungsträdgården i Stockholm. Behöver jag säga att jag stod i scendiket och dreglade när han uppträdde? Och inte skäms jag för det kan jag lova.

Just här har han lite för långt och lite för lockligt hår men kära Ola, du är förlåten. Denna låt är en av mina "duschlåtar". En sådan där som ofta kommer fram just i duschen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jaha, är det därför? Jag som trodde ni bara var för snåla för att koppla in en större kyl.

Ikväll ska vi ut och äta med mamma. Imorgon åker hon nämligen hem till Finspång. Sedan ses vi nog inte förrän till jul.

Jag har gått all in på blått.

Peppar inför sista löprundan denna vecka med denna fantastiska 70-talsdänga. Älskar kläderna och de fantastiska falsettskriken.

"Vadå, ska du gå här? Pfft, här ligger jag."

Förra året var det jobbigt att bo i Norrland. Omställningen att flytta blev mycket större än vad jag hade räknat med och jag och Norrland var inte vidare vänner. Men i år känner jag att jag kan omfamna det på ett annat sätt och imorse när jag vaknade kände jag mig så sjukt norrländsk att vi bara var tvungna att åka på upptäcksfärd till inlandet!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Känner att jag har fått tillfredsställa min inre norrlänning ordentligt idag. Ingen skymt av bärplockare dock. Men en bärplockarbuss, det är också ganska exotiskt.

Tre mils cykeltur runt yttre fjärden. Genom Piteås alla södra delar. Himla fint. Lite fika hade vi med oss och tog en paus halvvägs. Vi tog en snabbpaus högst uppe på Pitholmsbron också. Mamma hade lite höjd- och broskräck så vi stannade inte så länge. En väldigt fin dag i ett Piteå som jag faktiskt börjar tycka lite bättre om.

Igår när jag låg i sängen, redo för att sova gick Jonas ut på balkongen som vi har i sovrummet. Jag låg och klappade katten och märkte hur Harry blev spänd och började stirra mot balkongdörren. Jag ropar på Jonas och bad honom komma in. Inget svar. Jag ropade igen eftersom det började bli ordentligt kallt av kvällsluften i sovrummet. Inget svar. Men fnittrande. Jag tittade bort mot balkongdörren och då ligger Jonas på alla fyra ute på balkongen och sticker in och ut huvudet och grimaserar åt katten. Och fnittrar. Tydligen var det det roligaste på hela dagen...

Förövrigt kan jag inte dosera värktabletter om jag inte nynnar på denna sång. Jag är ingen storknaprare, eftersom jag har fått för mig att man bara skjuter upp värken och att det är bättre att ta det direkt, men ibland så behöver även jag lite hjälp. Men jag vet aldrig om jag ska ta två eller en. Så då sjunger jag "...nanananana En ipren 400 mg hjälper oftast bättre än två receptfria tabletter med paracetamol nananana" Med uteslutningsmetoden kan jag då räkna ut vilka jag ska ta två eller en utav. Man får inte vara dum.

Senaste naglarna. Gjorda igårkväll under ett maratontittande på deckarserier. Därav de sadomasochistiska inslaget på ringfingret. Väger upp det med att baka blåbärspaj ikväll. Mumma.

Att få sova i sin egen säng för första gången på två månader är värd sin vikt i guld.

Bästa idéen i år måste vara att hänga en hängmatta på balkongen. Bästa läsarplatsen. Börjar dock bli lite kyligt i luften men med en filt och lite thé så överlever jag nog.

Det här vaknar jag till. En katt som sitter väldigt, väldigt nära (eller på) och stirrar hårt på mig så att jag ska få dåligt samvete att jag inte är vaken och myser med honom.

Igår drack vi Petters (artisten) nya alkoholfria mousserande. Hur gott som helst! Kommer absolut att bli fler gånger. Även om hon i kassan påstod att det var Kent som marknadsförde vinet (?!).

Låten handlar om missbruk och att inse sitt problem. Kan tänka mig att det finns en anledning till varför Petter har valt att göra en alkoholfri variant på sin dricka. Starkt jobbat Petter.

Harry såg en kattrival i fönstret. Det betyder att det numer är rätt tomt på fönsterbrädan. Och att vi är en vas fattigare.

Första riktiga semesterdagen. Norrländska drinkar med frusna hjortron i. Jonas har dekorerat uteplatsen. Observera den gigantiska, australiensiska masken som passar bra in i den svenska sommarstilen. Han har även plockat ut en plastblomma att ha på bordet: "tjusigt".

103 mil med missljud från växellådan och gnisslande vindrutetorkare. Vad vore livet utan utmaningar?

Sista kvällen i Finspång på ett tag firas med ost och lemonad med mamsingen. Och någon riktigt bra feel-good-film.

Barack Obama ska komma till Sverige och på Aftonbladet kan man rösta på vad presidenten ska syssla med. Jag säger: GO FOR IT! Gör allt för sjutton gubbar. Då skulle jag bli riktigt glad.

Träffade tre av mina favoritdamer ikväll. Vi åt mat och skvallrade på Joan's. Jag visade, mycket pedagogiskt med servetter och mobiler, hur man fickparkerar på bästa sätt. Det är nämligen något som jag är en riktig hejare på om jag får säga det själv.

Idag är min sista dag på NT. Åtminstone för sommaren. Men bloggen fortsätter. I sju veckor har jag fått hålla på med det som jag gillar bäst, att skriva. Och så har jag fått bättra på min östgötska. Innan jag kom hit så fanns det inte många drag i mitt språk som avslöjade att jag är från Finspång. Men det går inte att undvika att haka på dialekten här på redaktionen. För här pratas det enbart östgötska. Och gärna så bred som möjligt.

Det här är den finaste avslutningen på en serie (säsong) som någonsin visats. Även om JD:s framtidsplaner inte kommer så snart för mig är det ändå lite liknande jag känner. Melankoliskt men hoppfullt och väldigt ljust. Och låten som spelas, The book of love med Peter Gabriel, är en stark bröllopsfavorit för mig.

Jag älskar Wake me up med Avicii. Den kommer vara för mig, som för många andra, sommarens stora minnas-tillbaka-låt. Men jag kan inte riktigt säga att jag gillar videon. Jag tror faktiskt inte heller att jag fattar den. Fula människor är avundsjuka? Folk som inte har råd med nya kläder har inte bra musiksmak? Det är bara med mode som man kan bli helt lycklig?

Nej, Avicii får bakläxa. Jag brukar gilla hans videor men denna får tummen ner.

Enligt denna artikel i Aftonbladet tar Avicii avstånd från alkohol (kanske bara tillfälligt men bättre det än inget). Det gör mig riktigt glad när idoler kan gå ut och bli riktiga förebilder genom att öppet ifrågasätta eller ta avstånd från alkoholnormen. Säkerligen kan det påverka en och annan att reflektera över sina egna värderinar och prioriteringar. Heja Avicii!

Bra låt med suspekt video

Idag gick det att läsa om parkour i NT. Jag vill visserligen lära mig att bugga men lite parkour skulle inte sitta helt fel det heller. Fast jag får ont i fotlederna och knänen bara av att titta på det...

Ett väldigt bra exempel på hur rysligt bra det kan bli med ett bra bildtänk och musiksmak. Lite sugen blir man.

Men nu har Jonas tagit sitt pick och pack och åkt till Norrland. Om inte allt för många dagar ses vi dock igen.

Någon som känner Sopp och Sallad? Inte? De verkar ha en egen buffé på Kristallen i alla fall...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På bussen hem en fredagseftermiddag: En mamma och dotter kliver på bussen. När vi åkt några meter tar mamman upp en cider ur väskan och öppnar den med ett pys. Dottern tittar förskräckt och säger "men mamma?! Du får inte dricka här". Mamman tar på sig stora hörlurar och halsar cidern. Dottern fortsätter att ropa på mamma för uppmärksamhet men mamman bara fortsätter dricka och lyssna på sin musik.
Men alla har vi ju vår mänskliga rättighet att få ta oss den där efterlängtade drinken till helgen. Det är ju självklart. Eller?

Jag sitter alltid till höger på bussen. Då slipper jag få solen i ögonen när jag försöker sova. Som en god resenär sätter sig alla passagerare med en rads mellanrum. Men idag fick jag göra det otänkbara...

Jag satte mig direkt bakom någon annan. Trots att det fanns tillräckliga mellanrum på vänstersidan. Det kändes som om jag hade tagit mig in i hennes privatzon. Hon undrade säkert om det var något fel på mig. Komma där och sätta sig för nära.

Ja det är inte lätt att åka buss på rätt sätt.

Det känns som att springa genom Sahara. Även om Lunddalen innehåller lite fler tallar. Solen bränner så att jag nästan svinmar. Det är nästan så att ser fram lite mot hösten....

Just nu har jag träningsvärk. Idag är den helt okej men under några dagar har jag rört mig som om jag hade tappat bort min rullator. Det blev knäböj på gymmet häromdagen, för första gången på säkert fyra veckor. En dag senare kunde jag inte resa mig från sittande utan hjälp.

Men det är faktiskt rätt skönt. Jag antar att det är den där lilla sadisten som bor i varje träningsmänniska som känner att "Nu har jag varit duktig och tagit i ordentligt". Så jag kan inte säga att jag hatar träningsvärk. Jag gillar att lida med den helt enkelt. Men jag gillar den helt klart mer idag än vad jag gjorde igår. Även om den planerade löprundan ikväll kanske får mig att tänka om...

En några åra gammal låt från Andreas Grega. Men fortfarande lika magiskt bra. Olagligt snygg är han också. Helt klart en av Sveriges bästa artister.

Vid middagen fick jag något konstigt i maten och kunde inte sluta skratta. Jonas lyckades se ut som en groda i jeansväst - bra jobbat.

Kryssningen kräver såklart nya naglar. Lite halvstressad när jag gjorde dem men helt okej. Får duga tillsvidare. Ska försöka få Jonas att bugga ikväll. Vi får vad jag lyckas med....

Som studenter tillåter inte direkt ekonomin några utsvävningar. Men sista veckorna har Jonas och jag pratat om att försöka komma iväg på en resa till vintern. En resa som är lite längre än till de östgötska skogarna. Detta har gjort att min impulsiva karl bestämt sig för att han måste resa utomlands. NU!

Så därför åker vi på ålandskryssning imorgon...

Han ringde mig igår:

Jonas - Vet du, det kostar bara typ 400 kronor för två hyttar och middag och frukost!

Ida - Va, två hyttar? Men vi behöver väl bara en? Eller har du tänkt att hela familjen ska åka?

J - Ja, jag har redan pratat med dig mamma (gladaste killen i stan).

Sötaste Jonas vet att familjen ligger mig varmt om hjärtat. Ingen romantisk kärlekssemester här inte. Det roligaste med hela denna resa är att som den norrlänning Jonas är så kommer det här att bli hans första "finlandsfärja". Själv är jag uppvuxen med att alla har sin beskärda del av finlandskryssningar i bagaget. Nu ska jag alltså åka med någon som týcker att det är ovanligt och spännande.

Det ligger så mycket hatkärlek i det här med kryssningar. Jag älskar't (på ren östgötska)!

Ja. Vår familj gillar kött. Idag är det köttberg på menyn. Mumsigt.

Jag vill till något varmt ställe. Jonas vill allra helst till Ullared. Men kanske inte direkt för att shoppa...

Ibland kan jag känna att jag inte riktigt förstår vissa saker. Ta till exempel uttrycket "Livet på en pinne". En mening som dyker upp oftare och oftare bland mina vänner på Facebook och Instagram.

Jag förstår den inte.

Handlar det om att livet är en balansgång? Att det är lite vingligt? Att man har träsmak i rumpan?

Tittar man sedan i vilka situationer uttrycket används är det oftast kring mysiga bilder eller statusrader. Personen ligger på stranden med en glass. Eller har fredagsmys med tända ljus. Eller äter mat som ser fantastiskt dyr ut. Med andra ord så verkar uttrycket betyda att något är härligt.

Googlar man då uttrycket (jag googlar allt, finns det inte på google finns det inte alls) för att försöka förstå varifrån det kommer och varför det sprider sig likt vinterkräksjukan är första länken en Wikipedia-sida. Följande går att läsa:

Livet på en pinne är en svensk film från 1942.Två brottslingar, "Chicago-Rosie" och "Röde Magnus" anländer till Stockholm. Röde Magnus träffar av en slump på juristen Jimmy Smith som inte vill leva längre då hans fästmö har lämnat honom. Han ber Magnus att mörda honom, för om Jimmy begår självmord kommer inte hans försäkringspengar betalas ut (han vill att de ska tillfalla hans gamla fästmö). Röde Magnus klarar inte av uppdraget, utan överlåter det åt sin gamle vän, den lite misslyckade brottslingen Aldor Johnsson.

Tänk. Här har jag trott att alla mina vänner har mått bra och vill visa för omvärlden hur härligt deras liv är. Och så handlar allt om att de är alldeles olyckliga och behöver bli mördade. Sicken blåsning.

Det här har jag skrattat riktigt gott åt idag. Orginalet (och framför allt videon) är totalt värdelös men Billyboy gör det snyggt.

Det finns också några med Obama. Sjukt roliga! Titta på det en regnig dag.

Igårkväll skulle jag ta en ny buss från jobbet ner till resecentrum. Enligt min fina app skulle promenaden från NT till Ljuraskolan ta fem minuter. Fågelvägen... Vilket jag inte upptäckte förrän det var försent och jag inte skulle hinna med bussen. Jag lyckades snabbt luska fram att den stannade vid en annan hållplats i närheten och började jogga ditåt. Efter tio sekunder ser jag den... Förbaskade buss. ¨

Jag lägger benen på ryggen och springer med påsväska, passerkort och mobiltelefon flaxandes omkring mig. Bussen kör om. Ett rödljus! Hinner ikapp och om. Det blir grönt. Bussen kör förbi igen. Ett rödljus till! Jag sprintar förbi bussen. När det blir grönt ser jag busshållplatsen långt där framme men inser att jag inte kommer hinna. Jag börjar att veva mot chauffören som en idiot. Han saktar in. Jag är osäker på om han har sett mig så jag fortsätter. Han tutar och jag springer över vägen mot honom. Väl inne på bussen kravlar jag mig förbi kortläsaren och slänger mig i ett säte. Han skrattar och säger något om spårvagnen längre fram som jag bara hummar till.

Väl på bussen så tycker jag att han kör lite väl snabbt. Men jag försöker bara få ner pulsen till kolibrinivå så jag orkar inte tänka så mycket. Han sladdar mer eller mindre in på busstationen, åker förbi hållplatsen där han ska stanna och vrålar: JAG TROR VI HINNER!!! Innan han tvärnitar så nära spårvagnarna vi kommer. Han tror alltså att det var spårvagnen framför bussen som jag skulle med. Vilket inte alla är fallet. Jag ska med buss 410 till Finspång. Men när han nu har kört det snabbast han kan och antagligen ser sig själv som en hjälte så kan jag ju inte göra honom besviken. Jag skriker TACK och springer ut från bussen mot spårvagnen.

Jag tittar på klockan och räknar ut att jag hinner åka spårvagnen en hållplats för att sedan springa tillbaka innan min buss ska gå. Men min busshjälte åker iväg så jag kan vända tillbaka. Spenderade tiden innan 410 kom med att hålla mig gömd bakom ett träd. Utifall min busshjälte skulle se mig och bli djupt besviken... Ibland är det inte helt lätt. .

Idag har vi varit på marknad i Rejmyre. Himla trevligt måste jag säga. Och stor marknad. Känns som att den har expanderar sedan senast jag var där. Käkade en hamburgare som var en aning övervärderad till lunch. Tittade även in i kyrkan som hade öppet.. Dopfunten var såklart i glas och från glasbruket. Där var vi också inne en sväng. Tänk att det finns så mycket att göra i Rejmyre. Dagens inköp blev två vykort. Ett med ett tibetanskt barn och en med kungafamiljen. Sjukt nöjd!

Ni vet den där låten. Den där låten som bara dyker upp och förföljer en. Jag har en sådan låt som jag har haft på hjäran från och till i flera år. Tror att det började någon gång under 2008 och sedan har det bara fortsatt. Utan att jag vet ordet av det så brister jag ut i sång och oftast spelas den i bakhuvudet några timmar åt gången. Ibland går det bara någon dag mellan den undermedvetna spontansången. Ibland flera veckor...

Den. Vägrar. Försvinna!

Det blir kanske inte bättre heller att det är just Dr Alban...

Igår när jag gick på stan så stirrade en kvinna med rufsigt hår på mig. När jag gick förbi väste hon "jävla modedocka!".... Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Som en komplimang? En förolämpning? Jag väljer att ta det som en komplimang men misstänker att det nog inte riktigt var menat så.... Harry är skeptisk till det hela.

Finspång mötte USA's landslag idag. 6-6 blev slutresultatet. En rolig match att titta på. Som vanligt var jag en väldigt stolt flickvän efteråt. Jonas tekar på  bilden. Fick även en rundtur i Borensberg innan matchen. Världens mysigaste stad?! Åk dit vettja.

Kvällsmys i skogen. Har plockat blåbär, smultron och några torra kantareller. Härligt med svensk sommarkväll.

Efter middagen igårkväll tog jag och Jonas bilen till Doversund. Vi gick en liten bit och hamnade vid ett vindskydd ute på en liten udde. Vi tog med oss hallon och godis som efterrätt och pratade lite om livet. Älskar att få vara nära naturen. När vi skulle gå tillbaka till bilen hade det dock blivit riktigt mörkt så båda två var livrädda att det skulle komma ett monster och ta oss. Vi är inte direkt modiga i mörkret...

 

 

Idag har Jonas legat på mage. Och det kommer han nog att få fortsätta med inatt... Det är inte lätt att vara norrlänning söderut. Tur att jag tycker om honom så mycket ändå.

Idag har jag på mig ett par nya jeans med hög midja. Det gör att jag inte riktigt kan sitta ner... Jag tänker mig att de kanske töjer sig lite (eller att jag blir lite mindre) men just för tillfället är det vissa problem med att se normal ut i sittande ställning.

Påminner mig om ett par jeans jag hade för några år sedan som satt stenhårt precis över höftbenen. Hade jag dem två dagar i streck så svullande huden vid höftbenen upp och jag fick stora blåmärken. Men jag fick snygg rumpa så det var det ju värt (?!). Varför utsätter man sig för sådana tokigheter?!

Ungefär såhär känner jag mig idag. Cathie Jung är gift med en korsettmakare och har ett midjemått på 38,1 cm...

Ikväll gjorde jag naglar på en god vän. Ugglor fick det bli. Hur passade som helst eftersom båda två älskar dessa kloka djur.

Det brukar gå ungefär ett år mellan mina tatueringar. Den senaste gjorde jag i juli förra året så det börjar att bli dags... Inte blir suget mindre av att jag toklyssnade på Nirvanas skiva Nevermind förra veckan heller. Men det är dumt. Studentekonomin tillåter inte så mycket och jag är ganska kräsen när det gäller tatueringsstudior. Och eftersom det finns planer på en utlandsresa kanske det är bättre att spara pengarna? Men jag är så sugen. Förra årets blev ett yttepytte hjärta på foten. Tillägnad min sambo. Om jag bara gör en till sådan liten så kanske jag nöjer mig i ett år till?

Denna vecka hade jag skivrecension på Musicstage. Det blev Queens of the stone age nya album. Här går det att läsa den.

QOTSA är ett av mina favoritband genom tiderna. Fantastiskt fantstiskt.

Hahaha, onsdagshumor! Väldigt roligt såhär på lunchen.

Klicka här för att se ännu mer fantastiska bilder. Ju fler man tittar på desto roligare blir det.

Jag har ungefär 318 intressen här i livet. En utav dem är att måla naglarna. Jag har sedan jag var liten alltid bitit på naglarna. Jag kämpade med olika försökt till att sluta men det gick inte (stopp-och-väx är bara äckligt första 10 minuterna, genomlider man det är det bara att tugga på). Sista åren har jag dock hittat något som fungerar: måla naglarna så snyggt jag kan. Det gör att jag helt enkelt inte vill bita när jag jobbad med dem i flera timmar. Just nu har jag dessa tribalnaglar. Gjorde dem för en vecka sedan så det blir nya till nästa vecka eller så. Dock har jag fortfarande bitbehovet kvar. Ibland blir det en nagelkant eller två men Jonas kan också råka ut för en del...

J - Kan du klia mig på axeln?

I - Mmm, var?

J - Här. (kliar sig på axeln)

J - Määh?! Jag kunde ju klia själv! (nöjd) .

Vem vill göra det här med mig?! Så himla roligt. Älskar "monsterdansen". Det här får nog bli ett av mna projekt under sommaren: att lära mig dansen utantill.

Satt och funderade på varför det var så mycket flaggor ute idag. Kom precis på att det faktiskt är Kronprinsessans födelsedag idag! Jag har varit på Öland två år när Victoria har fyllt år och då är det givet att spendera 14 juli på Borgholms idrottsplats. Första året som vi var där var det 30-års jubileum och varje år delas det ut ett stipendium, Victoriastipendiet. Det går till en idrottare som utmärkt sig. När det då var jublieum hade de bjudit in samtliga stipendiater att närvara. Jag är så sjukt blödig när det gäller sport så jag tjöt förstås som en gris när jag fick se alla mina idoler på scenen.

Det mest fantastiska var att jag stod lite vid sidan av precis inna allt skulle börja och från ingenstans är det någon som går in i mig. "Oj ursäkta" säger mannen och tar mig på axeln. Tyvärr svarade jag inget eftersom personen i fråga var Ingemar Stenmark... Jag dog. Blev ordentligt starstrucked innan jag insåg att efter honom följde även de andra gamla stipendiaterna. Det var lite som att ha dött och kommit till sporthimlen.

Sanna Kallur var det årets stipendiat. Lägg märke till alla legender i bakgrunden (jag har ungefär en miljon bilder på hela gänget som stod på scenen)

Fotboll, ost och finkorv. Jo men visst. En bättre lördagkväll går knappt att få. Vi började myset med ett kvällsdopp i Bönern också. Livet är allt bra härligt.

Hur kan man låta sådär? Hur låter han när han pratar? Och varför är han så sjukt lik Dave Grohl när han spelade i Nirvana? Är det Dave men med förställd röst? Ärligt talat. Crash test dummies gjorde en av de mest 90-talsdoftande 90-talshitsen. I love it. Frågan är bara varför Mikael Tornvings amerikanska tvilling är med? Spana in vid 2:24

Tog en riktigt skön kvällstur på cykeln. 2,5 mil genom Finspångs fantastiska landsbygd med P3-dokumentär i lurarna. Dovern runt mer exakt. Jag älskar verkligen naturen i Finspångs kommun. Så många vattendrag och fantastiska smultronställen. Det gör sig allra bäst så här en sommarkväll. Jag vill aldrig vara utan det.

Även om jag släpar mig upp som en zombie från sängen de dagar som jag går upp innan sex så är det ganska mysigt. Lite som att vara ensam i en tyst värld. Innan alla har vaknat så är allt lite sådär extra magiskt.

"Men schas! SCHAS, SCHAS, SCHAS!!! Jä*la helv*te. Vad är PROBLEMET?! *mummel mummel* Jag blir tokig! LÄMNA MIG IFREEEED!"

Vad det är? Det är Jonas som duschar. Och duschdraperiet som klistrar fast sig mot hans kropp....

Varje gång jag ska med en buss rusar jag iväg hemifrån med skorna oknutna och frukosten i halsen. Vid busshållplatsen får jag sedan stå och vänta i minst fem minuter för att jag är där förtidigt. Och när det har gått mer än 40 sekunder sedan bussen enligt tidtabellen skulle anlänt blir jag supernervös att jag har missat bussen. "Den kan ju faktiskt ha åkt förbi precis innan jag kom. Sådär en sex minuter förtidigt. Det kan den faktiskt." Men bussen kommer alltid. Strax efter jag övervägt att ringa bolaget och fråga vart den tagit vägen. Och nästa gång gör jag om samma sak igen...

Juli måste vara den månad som är jävligast att löpträna under. Idag blev det tre km tempolopp och svetten sprutade. Har lite känningar i mitt knä men jag ska inte ge mig. Målet är att springa en halvmara inom två år och ett riktigt marathon någon gång i livet...

En glad Jonas har precis kommit på att vi ska svänga förbi Söderköping och Smultronstället på vägen hem. Han kom på det alldeles lagom till att han ätit upp sin kyckling med beasås på Ikea. Det är ju ändå två timmar sedan han åt en våffla med glass och sylt...

Nu är jag ledig i två dagar. Mycket välbehövligt vill jag lova. Behöver sova bort denna förkylning lite granna. Och att få umgås med Jonas en hel dag utan avbrott. Ska försöka ta tag i träningen igen. Idag blev det pizza här på jobbet och med den följde lite samvetskval. Men lite godsaker är klart att man får unna sig.

Jag gillar mash-ups på låtar. Där man blandar olika. Det här är en av mina favoriter. Alla topp 25 2009 enligt Billboard ihopmixade till en. Det är riktigt skönt gung i den.

Igår under biofilmen (The great Gatsby) började Jonas att skruva på sig och göra lite stonkljud. Jag väste och frågade vad problemet var och då visar det sig att han lyckats med att fastna med armen långt ner på den tomma stolen brevid. Det tog ett tag innan han fick loss den. Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Idag blev det första 5-kilometarn på nästan två veckor. Har ju varit sjuk och jobbat en hel del så det har inte hunnits med. Det var fruktansvärt jobbigt. Tror till och med att jag svettades från hårtopparna.

Ny låt från Britta Persson som jag tycker är riktigt svängig.

Underbar lördag med sol och dejtplaner för kvällen. Middag och bio. Vi gör det Old school. Sovmorgon imorgon, värt!

Den där Fantomen. Han är allt bra redig han.

F - Jag måste förhindra ett mord i Ivory lana!

D - Å nej! På en högre regeringstjänsteman?

F - En lägre faktiskt!

F - Men det är principen som är viktig!

Idag när Jonas lämnade av mig skulle han ge mig en passionerad kyss. Då petade han mig, rätt långt in faktiskt, i näsan. Lite vrål och ond blickar (från min sida) senare så försökte han igen. Då petade han mig hårt i ögat istället...

Jag hoppade ur bilen, såg till att vara på andra sidan fönstret och vrålade sedan att jag älskade honom innan jag gick. Det kändes säkrast så.

Inatt var bussen hem lite sen, Men det gjorde mig inte det minsta. Anledningen till det är nämligen att flertalet busspassagerare förbarmade sig över en man som ramlat vid busskuren och inte mådde så bra. När bussen kom så hadfe ambulansen inte anlänt än och eftersom det var den sista turen som gick så väntade busschauffören tills ambulansen kom. Vilket ändå tog tio minuter.

Jag blir så varm i hjärtat av att se när personer hjälper totala främlingar. Det gör världen lite lättare att andas i.

När de två kvinnorna som hjälpte mannen från början hoppade av bussen (på samma hållplats) tackade de varandra för samarbetet och gick åt olika håll. De kände upperbarligen inte varandra men nu kommer de alltid att ha ett sådant där osynligt band mellan sig. Ett band som säger att de stod upp för någon som hade det svårt även om de inte var er inblandade i saken än som medmänniskor. Det fnns inget jag ser upp till mer än sådana personer.

Tack mänskligheten. Tack för att det gång på gång bevisas att det finns oerhört mycket villkorslös godhet i världen.

Yo! Vi tog en sista minuten igår och hamnade i Thailand.
Eller inte. Vi var bara uppe på centrum i Finspång och käkade mat. Men hela lokalen var sådär thaisunkig med riktig utomlandskänsla. Tänk er lite svettpärlor på Jonas och en rödbränd näsa så skulle bilden kunnat vara tagit i Phuket. Perfekt.

Jag åker buss till och från jobbet varje dag. På busshållplatsen är det dock viktigt att inte stå sådär nära varandra. Minst fyra meter mellan varje person. Annars blir det obehagligt. Idag tog vårt lilla bussgäng upp några tiotals meter. Och för Guds skull, missa inte att fördela er jämt över bussen. Jag menar, man vill ju inte flåsa varandra i nacken...

Colin Hay är en man vars röst jag älskar. Ni känner säkert igen låten Down under med gruppen Men at work. Men han har också gjort några sololåtar. Och ställt upp i serien Scrubs. En väldigt bra serie när man vill ha lite ny musik att lyssna på (det är Colin själv som är med).

Colin Hay - Overkill Vid 1.10 när han höjer sången så får jag mega-chills. Det här en såklart en kortad och avskalad version. Orginalet är ännu mer fantastisk.

Jag har saknat min fina katt de här veckorna som jag varit söderut. Jonas och Harry bilade ber tillsammans så nu har jag båda mina favoritmän hos mig. Harry vill väldigt gärna vara på exakt samma kvadratcentimeter som en själv och att få bli kliad på magen är det bästa som finns! Tyvärr är jag fortfarande ynkligt sjuk så jag är inte jättetrevlig att umgås med men det struntar Harry i.

Kroppen orkade inte med spektaklet och nu är jag sjuk. Och ordentligt ynkligt sjuk! Snörvlar, nyser, ögonen rinner och tycker att världen är fantastiskt orättvis. Jag hatar verkligen att vara sjuk. Hoppas på snabb återhämtning med hjälp av lite apelsinjuice.

Idag kom min kära sambo Jonas till Östergötland. Vi passade även på att hämta hem min lillebror som campat under Bråvalla. En aning lerigare än när han åkte dit i torsdags. Han hade också gjort sitt, om han får säga det själv, bästa festivalköp någonsin. Nämligen denna 170 cm långa trästav med en hornbeklädd dödskalle. Ja, varför inte? Är det festival så är det.

 

Efter nästan två timmars stekarmusik så blir det är taxi hem. Gammeltackan klarar inte mer. Men jag är en jävel på att pruta pris. Tack för i år Bråvalla!

Nu börjar det att kännas ordentligt att ryggen har tagit stryk. Imorgon kommer min sambo till Östergötland och då ska han få knäcka den big time!

Mandio Diao spelade hela nya skivan. Det betyder att det inte alls var feststämning. Jo kanske efterfest möjligtvis. En väldigt deppig och filosoferande efterfest. Men de avslutade med Dance with somebody och då blev stämningen pepp igen.

Nu är det en och en halv timme kvar till Avicii. Jag försöker tagga igång men regnet gör det ganska svårt. Jag har dock både paraply och poncho så jag ska försöka hålla mig hyfsat torr. Markus Krunegård knatade runt på festivalområdet. Han är nog också sugen på att skaka lite rumpa till Avicii.

Jag älskar denna video. Det känns som att allt är möjligt bara man vill (även om slutet kanske är lite tragiskt).

The Sounds var riktigt bra. Regnet öste ner ett tag men det gav publiken blanka sjutton i och röjde järnet ändå. Tyvärr har jag lyckats få till en liten infektion i ett långfinger under dagen så jag går runt med ett finger som är dubbelt så stort som de andra och dunkar lite. Men är det festival så är det.

Maja avslutade allt med att dra en handduk mellan benen och sedan kasta ut i publiken. Totalt jubel!

Kändisminglare än så länge idag är komikern Mårten Andersson, bloggaren Andreas Wijk och lokalkändisen (?) Sanna Sydborg. Igår var det Johan från Movits! och Sebbe Staxx från Kartellen

Har hunnit komma fram och titta på Far east movement. Helt okej men rätt tråkigt om jag ska vara ärlig. De samplade sina hits och spelade lite då och då under sitt set och det var nog det som räddade dem.

Har inte hunnit få i mig någon mat än. Magen knorrar men nu är det dags för The Sounds också. Har jag tur så hinner jag pilla i mig något innan. Det gäller ju att hålla igång i X antal timmar till...

Jag tror att min kropp behövde sömn. Vaknade tjugo i två... Lite tråkigt eftersom den buss jag skulle ta gick halv två. Men det gick en buss 25 minuter senare så den sitter jag på nu. Halleluja att jag redan valt kläder. Men jag är hungrig som ett djur.     Armin van Buuren avslutade igår. Ganska lite publik där så det var lite tråkigt. Men idag lär det nog vara fler på Avicii.

Ikväll så var Maskinen kungarna. Inget snack om saken. De bjöd på en riktig fest. Har dock hamnat på en buss hem med ett gäng som sjunger barnvisor och har fantastiskt kul. Tack för det. Ikväll somnar jag alltså med Imse vimse spindel på hjärnan.

Två timmar och tjugo minuter ska de föråldade, pubertala, pojkmännen spela. Jag orkade inte stå och titta hela tiden. Det är jag för gammal för. Min rygg går av. Men det var faktiskt bra. Det bästa var såklart den ruggiga allsången på Basket case. Hjärta på det.

Passade på att se mig om på området lite. Gick förbi vita scenen och tänkte att "här lät det fantastiskt bra!".  Då visade det sig att det var norska Kvelertak som hade stigit upp på scen. Jag såg den på Sonisphere för två år sedan och recenserade dem här. En fantastiskt dålig skriven recension på en fantastiskt bra konsert. Och idag, inget undantag. Rysligt bra.

 

Knatade även förbi hangaren där Female DJ revolution spelade. Nätstrumpbyxor, minishorts, glitter och stekarhänder... Jag är ganska säker på att jag var enda människan vänd mot scenen som hade två X-kromosoner. Resten var storögda män i varierade åldrar som sket blanka sjutton i Green day några hundra meter ifrån. Krasst nog kändes det inte som att de var där för musiken. Men vad vet jag?

Ikväll är det framförallt Green day och Maskinen som hägrar för min del. Green day tror jag tyvärr kommer att bli en besvikelse (jag menar hur länge kan man gå runt med en high-school-punk-attityd utan att tappa trovärdigheten). Maskinens konsert kommer sluta i ett av två scenarion: antingen är de så sjukt röjiga och gör en makalöst bra konsert eller så kan de knappt stå på benen och allting blir pinsamt. Jag hoppas såklart på det första alternativet.

Här på NT.se kan man se Maskinens hälsning till fansen. Med i videon förutom Frej och Afasi är Johan från Movits!. Man kan misstänka att de kommer att spela singeln Limousin som de har gjort tillsammans och som släpptes för någon månad sedan. Movits! har jag alltid tyckt om men på sista tiden så tycker jag att de verkar ha... sunkat ner sig lite. Kan ha att göra med att jag är lite allergisk mot den yviga ansiktsbehåringen à la hipster som frontmannen skaffat sig. Nej, varken den eller låten går nog tyvärr hem oss mig. Men bilen kan jag ta!

Movits! feat Maskinen - Limousin (limousinen finns med i videohälsningen på NT)

Jag hann inte vara på området särskilt många timmar inatt. Det blir lite längre ikväll. Men när jag gick ifrån festivalen så knäppte jag en bild på det lite från håll.

Det ser rätt coolt ut med det lilla tivolit. Känns nästan som att befinna sig på någon halvtaskig pir i USA med festivalstämning på topp. Till vänster ser man gröna scenen där Macklemore och Ryan Lewis spelade för fullt.

Just nu spelar dessa läckerbitar. Just denna konsert såg jag live och det är nog en utav de bättre som jag har varit på. Guld värt!

Det här med att strejken är över är ju fantastiskt. Typ.. Jag lyckades nämligen hoppa på fel spårvagn och hamnade långt bort förbi Parken när jag skulle till Centralbadet. Men lite jogging på det så ska vi väl komma fram. Men det var iallafall ett väldigt fint område...

Sitter på bussen hem till Finspång. Det blev lite panik när en skock festivalare skulle på två bussar men det gick bra.

Macklemore och Ryan Lewis avslutade första dagen på Bråvalla. De har såklart låten Thrift Shop som är en hit och som de rev av redan som andra låt. Men min favorit är helt klart Can't hold us och precis när jag gick förbi scenen och tänkte gå hem så sätter den igång. Det var dagens bästa ögonblick. Fy sjutton vad bra det var! Det var riktig gåshud rakt igenom. Nu kommer jag garanterat att somna ovaggad.

 

Publiken var i extas!

Macklemore hoppade ut i publikhavet och surfade lite.

 

Mina splitternya skor tyckte att det var lite väl lerigt. Men det är det värt!

 

Macklemore och Ryan Lewis - Can't hold us

Jäklar i min lilla låda vad jag sprang. Det gick i Usain Bolt-tempo ner till resecentrum. Jag sprang och sprang och sprang och jag är väldigt glad över att jag har löptränat en del på sista tiden. Väl på resecentrum tog jag en paus, pillade i min två mandariner och lyckades haffa en efterlängtad spårvagn. När den väl kom fram till Fridvalla var det bara att lubba igen. Efter att ha slitit av mig båda jacka och tröja för att släppa lös svetten så kom jag äntligen fram. Trodde jag. Det visade sig vara två entréer och tre lervällingshav att ta sig över. Men fram kom jag.

Rammstein var väl... helt okej. Det var faktiskt inte så bra som jag hade räknat med. Men det blev väldigt mycket pyro. Allting som man kan klämma in en liten eldkastare i hade de gjort det med och hade med sig på scenen. Det bjöds på lite naket när Till Lindemann (sångaren) drog fram en annan bandmedlem i koppel, drog ner brallorna på honom och simulerade både llite onani och analsex...

Min absoluta favoritlåt kom som extranummer, Mein herz brennt. Den började fint med flygel och sång men tyvärr så kom den aldrig igång. Den hade behövt blomma ut i sin fulla prakt vilket den inte gjorde med bara ett piano som komp. Men att få se en Rammstein-show är alltid något. Scenen stod i brand ett antal gånger och efter mycket tveksamheter så mjuknade även publiken upp och började röja.

 

Helt klart en bit ifrån men jag ljudet var ruggigt bra.

 

Om något brinner? Äsch, det är bara scenen.

Strejken är över och nu sticker jag från redaktionen och bort till Bråvalla. Kan det bli bättre?! (vädret men det orkar vi inte bry oss om idag)

/Övertaggad till tusen

Det är galet på NT idag. Live-rapportering från Bråvalla och trafikkaos gör att det inte blir så många stunder att pusta ut på. Men det är bara att köra full gas hela kvällen. Klockan 22 ska jag ju ändå få mig en liten nätt joggingtur på sju kilometer med dator och hela konkarongen. Tyvärr fungerar det inte att blogga med mobilen just nu. Hade tänkte lägga upp lite roliga bilder från ikväll men vi får hoppas att det är igång tills imorgon. Men återkommer lite senare från festivalområdet.

Idag börjar Bråvalla. Eller rättare sagt började för någon halvtimme sedan. Jag sitter på bussen in till Norrköping för en arbetsdag på NT innan jag tar tag i festivalandet. Eftersom det kommer att bli lite ont om tid på mornarna (jaja, idag gick jag upp vid halv elva för att orka hela natten) så har jag redan nu valt ut kläder för dagarna. Det blir kattdjur hela helgen! Tiger idag, leopardklänning imorgon och leopardtisha på lördag. Till och med mina ringfingrar går i djungeldjurens tecken. Är det festival så är det.

Nu är det nästan bara ett dygn kvar innan det är dags för mig att se ett par idoler, Rammstein. Har alltid varit lite småkär i deras blandning av finstämmiga toner och mörka musik. Sedan gör det ju sitt att de sjunger på tyska. Det hela blir liksom lite extra smutsigt. Det är inte direkt så att man tänker på spädbarnsskratt och fluffiga kuddar när man hör tyska (kanske bara jag som tycker så men det tror jag inte).

Kollektivtrafikkaoset känns dock ej så kul. Speciellt inte med tanke på att jag gärna vill försöka ta mig hem till Finspång om nätterna. Jag gillar visserligen att motionera men tre mil klockan två på natten med en arbetsdag som väntar känns… idiotiskt. Men jag tror på mirakel och vem vet, sjunger de båda parterna bara lite Kumbaya och sitter vid en lägereld så kanske vi får en lösning på strejken till imorgon? Jag håller tummarna.

Rammstein - Mutter

I förmiddags var jag barnvakt åt två mindre knoddar. Eftersom någon (säkert Bråvallabesökare) tydligen beställt regn så fick vi vistas inomhus. Det resulterade i lite lek och bakning men även en stund framför någon av alla dessa Disney-kanaler på tv. Och ja, jag må vara blott 25 år men jag tänker ändå förfasas över vad som visas nuförtiden. Klumpigt fulanimerade djur på hjul, en Kapten Krok-kopia som lever i dataspelsvärldar eller varför inte en liten flicka som är leksaksläkare och precis allt är rosa och glittrigt (öh, vadå? Det är ju tjejprogram jue?).

Nu kanske inte barnprogram förr var så väldigt pedagogiska heller. Varje generation har sina hemskheter: Vilse i pannkakan, Ica i rutan eller Simpor och grodfötter.

Men de var iallafall bättre förr. Åtmistone signaturmelodierna.

Kalles Klätterträd intro

Sagostunden intro

För många så betyder balsammetoden att man ska använda godkända balsam och helt sluta med schampoo. Jag har en lite ny idé kring det hela: nämligen att använda schampoo och helt sluta med balsam istället!

 

Bra saker med Idas balsammetod:

• Du behöver inte göra något för att få en frisyr. Voila: strandrufs á la rock'n'roll.
• Tänk vad billigt det blir, varken balsam eller hårspray behövs. Håret står ändå.
• Sugen på hund? Strunt i det, blundar du och klappar ditt huvud känns det som en strävhårig tax ändå.
• För att vara snäll på en blåsig semester sätter du dig bara framför dina vänner. Håret ger lä och står garanterat emot vind upp till stormstyrka.
• Längtar du efter julen? Lugn, efter några borstförsök är ditt huvud fint dekorerat med valfri borste eller kam (välj gärna en röd för bäst julkänsla).

 

(eller så är det bara när jag väl står i duschen som jag kommer på att balsamet är slut)

Ett försök att blogga från mobilen. Har vi tur så fungerar det alldeles utmärkt. Och om det gör det så ska ni kunna se en bild här under. Eller över. Huvudsaken är att den kommer med.

 

Uppdatering: Det gick, tjohoo!

Sådär, bloggen är igång precis lagom till Bråvallafestivalen. Ett ypperligt tillfälle att starta en musikblogg med östgötarötter.

Beskrivning om mig finns här ovanför. Även om det för tillfället inte alls stämmer. Nu bor jag hemma i gästrummet hos mamma i Finspång, sommarjobbar här på NT, sambon är på fiskeresa i Arjeplog och katten har kattvakt i Piteå. Men jag tycker fortfarande väldigt mycket om ost. Och musiken får följa med som en röd tråd, precis som den alltid har gjort i mitt liv.

Musiksmaken är väl som mina lår, jävligt gropig och ojämn helt enkelt. Jag stör mig på folk som säger att de gillar allt men jag måste erkänna att jag är en utav dem. Även om kanske punken och rocken ligger allra närmast hjärtat.

Med det sagt så kan man ju då undra vad som ska få symbolisera detta inlägg? Det får bli Petter med låten Början med allt. För det är ju ändå det som detta spretiga blogginlägg är, en början.

 

Petter och Eye-N-I - Början på allt