Ida af Larsson

Nu har jag bestämt mig. 2018 kommer jag att åka minst tre veckor till Bali. Kanske ensam. Kanske med någon annan. Kanske med flera. Men jag kommer att åka till Bali. Så är det bara. 

 

 

En text kan ibland bli ganska rolig om man läser fel. Som den här:
This year's Schweighofer Prize brought to us lot of faces both old and new, a lot of engaging conversations and well-deserved winners.

 

Inget konstigt i sig utöver det faktum att jag läste "Schizofren Prize". Den galan hade jag velat gå på.

 

Nu är det juli. Bråvalla är över och jobbet är nu "bara" en heltid och inget mer. Det sägs att det är sommar men det märks inte direkt. Blåsigt, kallt och mulet. Det svenska nationalvädret. Kan hända när som helst, året runt. 

 

I övrigt så övar jag på att känna. Jag är världsbäst på att tänka. Så pass världsbäst att jag under lång tid glömt bort hur man gör när man känner. Så därför övar jag på det just nu. Jag överanalyserar allt precis som vanligt men när jag kommer på mig själv säger jag "stopp!" och känner istället. Eller inte känner kanske, men åtminstone försöker låta bli att tvinga mig till att känna något. En himla soppa det där men det är så livet är helt enkelt.